Äggigt

Ikväll sätts första sprutan i magen. Det känns skönt att få börja! Även om det inte faller ut väl så slipper jag denna väntan i alla fall. Jag har fått för mig att det går bättre om jag sätter sprutan lite, lite längre ner på magen än vad jag gjorde förra gången. Omoget resonemang men, vaddå, det kanske funkar? Jag måste få hålla på med lite egenheter. Annars känns det inte bra liksom...
För faller det inte ut väl så blir det förmodligen en ännu längre väntan än den här gången... Då blir det äggdonationskö i något år. Det kommer verkligen att sätta mitt tålamod på prövning!

Jag har funderat lite på det där med en kompis till mig som donator eller korsdonator. Min allra bästaste bästis har erbjudit sig helt frivilligt men både hon och jag vet att hon är för gammal. Synd för hon är en så bra människa som jag verkligen älskar.

Mina tankar har gått till en annan tjej som jag tycker om otroligt mycket men tyvärr har vi inte hörts på ett ganska bra tag. Hur funkar det att fråga om något så stort? Och om man inte har hörts på ett tag, hur ska jag formulera mig då? En så stor frågeställning måste få vara informativ, rakt på sak och ge mottagaren gott om utrymme att få känna efter och diskutera med sin partner också. Svårt blir det nog om vi nu frågar henne. Eller så står vi bara i kö. En sak i taget.

Men nu!!! Nu, ska jag läsa på lite om hur sprutan ska tas. Snart är det äntligen dags!!

Kram