Idag kommer svärfar och hans fru. Jag gillar dem väldigt mycket. De har så härliga personligheter och är genuint snälla. De bor i en annan stad i Sverige så de kommer med tåg i eftermiddag och jag ska plocka upp dem med bilen på stan.
Självklart blir det en liten välkomstmiddag ikväll. I vanliga fall brukar jag inte vara så nervös för det här med att tacka nej till vin. Jag har alltid gjort vad jag känner för så ingen ifrågasätter om jag inte dricker alkohol. Det låter inte riktigt klokt att någon skulle ifrågasätta en annan persons middagsval men jag hoppas att ni förstår vad jag menar? Att jag ibland dricker alkohol och festar till det, medan jag ibland inte alls vill ha något vin.
Hursomhelst, när man är 40 år och inte vill ha vin och är barnlös så kommer ju alltid frågan om man är med barn. Nästan alltid. Ibland spekulerar folk bakom ryggen på en också. Det är skönare för då slipper man konfrontera frågan.
Så ikväll känns det som att frågan kanske kommer och jag vet inte om jag orkar med det ikväll. Har jag tur så får jag börja med sprutorna på söndag och jag vill ha det för oss själva. Det känns viktigt och utomstående har inte med det att göra. Nu ska jag inte gå händelserna i förväg men tanken finns där. Å andra sidan så är svärfar väldigt finkänslig så jag behöver nog inte oroa mig.
Jag skulle vilja komma på ett "nej tack" som är så bra att ingen ens reagerar så slapp jag ens ha såna här funderingar.
Ibland går det upp och ibland går det ner
4 dagar sedan
Jag har läst hela din blogg nu och tycker att det är bra att du skriver av dig för så har jag också gjort fast inte i en blogg!
SvaraRaderaJag känner igen mig själv i det du skriver och försår så oerhör mycket av den frustration, deppression och ledsamhet som du går igenom.
När vi skulle skaffa vår son som är född -08 så lyckades vi på första försöket men alla frågor som du får nu hade vi från vår omgivning innan vi blev gravida. Vi valde också att hålla våra barnplaner och problem hemliga tills vi hade lyckats men tänk så många gånger man bara ville skrika i ansiktet på folk.
Nu håller vi på med vårt 6:e försök att få ett syskon och det tär ju på oss både kroppsligt o psykiskt, jag har nu några vänner som jag anförtrott mig till men andra som inget vet tjatar även om de vet att vi inte har det så lätt. De kommer aldrig att lära sig!
Jag har inte läst någonstans hur lågt ditt AMH är men mitt ligger ju på 0,47, vilket verkar vara katastrofalt när man vill skaffa barn. Jag fick dock ut två ägg vid förra försöket och ett kunde jag få tillbaka så jag hoppas att min kropp ska lyckas trolla fram några även denna gång. Jag kommer att få 2 tillbaka om det finns 2, vi vågar inte chansa på annat.
Oj detta blev långt men det var bara för att jag kände igen mig så i allt du skriver.
Nu ska vi se till att det är vår tur och att det blir varsinn graviditet.
Kram Kram/ Mia
Glömde ju skriva att det är j,ag
SvaraRaderasom är Mirakelbarn
Men hej!! Vad kul att du skriver här!
SvaraRaderaJa, det är ju så förbannat jobbigt ibland. Och inte hade jag riktigt räknat med hur jobbigt det kan vara. Eller... jo, kanske lite men jag var nog inte helt förberedd på hur mycket känslor det kan väcka.
Mitt AMH ligger på katastrofala 0,06. Enligt mig så borde vi ge upp. Och speciellt enligt den läkare som bad mig acceptera och gå vidare. Men någonstans så kan jag inte göra det. Jag skiter i hur det blir med IVFen (eller, det gör jag ju inte men...) för jag tänker gå vidare med äggdonation eller adoption. Men viktigast av allt, jag tänker inte ge mig. Varken jag eller min man har ens övervägt det ännu.
Det är viktigt tror jag. Jag är inte religiös men hopp, tro och kärlek ska man nog aldrig överge.
Önskar dig (och alla andra för den delen) det vackraste som vi förtjänar. Det är vår tur nu.
Kramar