Vackert

Så mycket för det "eurekat"...
Ringde till gyn idag och hon insåg nog att jag hade så mycket funderingar att hon skulle behöva ge mig lite mer tid. Så jag får ringa imorgon kväll och fråga henne allt jag kan. Hon är jävligt bra faktiskt.

På eftermiddagen kollade jag upp om det är något samband mellan AMH och progesteron men det är det naturligtvis inte. Men jag tror att jag är på rätt spår i alla fall. Jag är väl i den där kända premenopausen som inträffar i 40-årsåldern... Fan.

Hursomhelst så läste jag på Linnéklinikens hemsida att ett enskilt dåligt AMH-värde inte är avgörande. Så lite hopp kanske det finns ändå. Jag ringde till dem för att få ut mina FSH-, LH och AMH-värden inför telefonsamtalet med min gynekolog. Passade på att fråga sköterskan som svarade, lite mer om AMH. Hon gav väl inga konkreta svar men lät väääldigt svårmodig och sorgsen när hon talade med mig. Inte något gott tecken alltså. Vi la på och jag kände mig väldigt tom och själlös. Då ringde min allra, allra bästaste kompis. Hon ville bara kolla hur jag mådde. "Sådär...", svarade jag. Hon sa att jag får höra av mig när jag vill för att prata även om jag har min man. "Det kanske är skönt att prata med en tjej", sa hon.
När vi la på ville jag bara gråta igen. Vilken fantastisk kvinna! Min allra vackraste syster. Vilket gott hjärta. Tänk hon bryr sig om mig.
Men äsch, då! Jag satt ju på jobbet så det var bara att svälja klumpen i halsen och stirra på en datorskärm igen. Men jag var alldeles varm om hjärtat. Det är jag fortfarande. Vilken tur jag har som har en så bra man, en så fin bästis och en fantastisk lillebror. Men om brorsan berättar jag om någon annan gång.

Kram på er