Men åååååh!!! Jag ringde ju på utsatt tid till gyn och ändå så var det upptaget. Skit också. Jag måste ha tagit fel på tiden. Suck, nu får frågorna vänta ytterligare. Hon, gyn alltså, måste undra vart jag tog vägen...
I övrigt så händer det inte så mycket. Det känns som att jag bara går och väntar på att få köra sprutor i kroppen. Så att det händer något.
Undrar om det bara är jag som blir så här hjärnslö av IVF? Jag kan inte koncentrera mig på något annat. Det är ganska jobbigt. Speciellt på jobbet. Jag märker själv hur jag kan sitta och stirra och säkert se väldigt frånvarande ut. Det känns inte så snällt mot mina medarbetare men det är inte så mycket att göra åt.
Häromdagen tittade jag på ett papper som jag brukar titta på väldigt ofta, och visste inte vart jag skulle fästa ögonen för att se ett datum jag letade efter. Det fanns två datum att välja på. Jösses.... Jag är inte närvarande riktigt. Jag väntar nog för mycket, hahahaa! Helst vill jag sova i fyra dagar nu och sen vakna och börja köra på de där förbaskade sprutorna.
Tiden går sååååå låååångsamt.... Som en gammal köksklocka i ett tomt hus.
Ibland går det upp och ibland går det ner
4 dagar sedan
Hej!
SvaraRaderaJag är nog lika förlorad i tiden som du.
Desto viktigare det här är för en och mer känslor man har kring det här, desto svårare tror jag den här eviga väntan blir.
Men en dag i taget.
Det går ju trots allt litet framåt då och då.
Fastän det känns ju onekligen stilla vissa dagar.
*Knuffar tiden framåt*
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera"en dag i taget"... väldigt klokt sagt.
SvaraRaderaSå är det ju, inget går att stressa fram.
kram