Etsningar

Vad oroade jag mig för?!? Varför förstorar jag allt innan någon ens har fått komma till tals?!?!?!
Svärfar kom hit med sin fru igår. Det var första gången de var i huset sen vi flyttade in så det blev en mindre rundvandring (vad annars i vår lilla gräddbakelse, med betoning på lilla, till hus?).
På övervåningen finns två "extrarum" och när vi kom till dessa så sa svärfars fru något riktigt bra. "Men här har ni ju faktiskt två rum som ni kan justera livet med hur ni vill. Med så många vänner finns det gott om gästfrihet och arbetsplats."

"justera livet som ni vill". Fan, vilken skön kommentar. Jag tycker verkligen det. Den handlar inte om barn. Och inte om vänner. Utan helt enkelt om att vi har plats att göra lite som vi vill beroende på hur vi har det i livet.

Dessa meningar är för alltid fastetsade i mitt huvud. Kom ihåg att i en boendeform kan alla justera livet som de vill. Eller som det faller sig.

Jag förstår inte att jag kunde tänka något annat angående deras kommentarer innan de kom på besök. Shame on me!!