Hets

Fy fan vilken dag! Det har varit hets från att jag slog upp ögonen tills jag kom till Friskis & Svettis. Då kunde jag äntligen slappna av och fokusera på lite träning.
Konstigt det där med möten förresten. Jag har suttit i två långa möten idag och samtidigt så tror folk att man kan prestera en massa annat samtidigt. Det är ju stört omöjligt. Det förstår ju en treåring! Ja, ja... det är väl bara att släppa det nu. Jag sa ifrån och det fungerade. Ibland måste jag få prioritera om lite. Och nu är det extra viktigt för mig. Så det så.

När jag kom hem från F&S så var det dags för sprutan igen. Vilket meck... Jag har stått i köket och blandat ihop dosen varje kväll. Det kanske inte är det smartaste eftersom vårt köksfönster är som ett akvarium ut mot gatan.
Härom veckan tog jag och min man ett glas vin till maten. Mitt i veckan. Eftersom vi bor i ett område som kryllar av småbarnsföräldrar så bad jag min man att flytta på vinflaskan. Den stod i fönstret och jag fick för mig att det kanske inte ser så bra ut (tänk vad man bryr sig ibland, fånigt). Min man skrattade och sa lie ironiskt att vi kanske blir sedda som områdets alkoholister som dricker ett glas vin mitt i veckan sådär.
Ikväll när jag blandade ihop min "kvällssil" så kom han in och påpekade att vi uppgraderat oss. Nu tror nog grannarna att vi övergett vinet och gått in på tyngre saker... Funderar på att kanske blanda ihop Menopursprutan i badrummet istället. Eller så fortsätter jag i akvariefönstret så att grannarna får något att prata om, hahahaa! Jag får nog bjuda på det. Så har vi något att prata om på vårstädningen. Typ.

Jag har fått huvudvärk lite då och då. Det är nog hormonet. Men framför allt så mår jag illa ibland. Som idag på mötet. Då mådde jag jätteilla och började tänka på hur jag skulle bete mig om jag verkligen behövde en toalett. Eller en hink. Tittade kärleksfullt mot papperskorgen. Sen på en mötesdeltagare som såg helt frågande ut. Hon undrade nog vad som rörde sig i min hjärna. Efter det blev det svårt att komma tillbaka till verkligheten och mötet igen. Och självklart mådde jag inte alls så illa att jag skulle behöva en toalett. Eller en papperskorg. Jag bara spånade lite. Vilket kaos det skulle bli! Undrar vem som skulle tagit över protokollförandet då eftersom det var min tur att föra protokoll idag (det blev för övrigt väldigt kortfattat p.g.a. mina fladdrande tankar och illamåendet)?

Med ovanstående tankegångar så kan jag nästan inte förstå hur jag ens kan försöka att stressa upp mig. Det går ju bara inte när tankarna vandrar iväg helt på egen hand. Alltid något positivt. Ingen hets här inte, bara en massa trams. Skönt som omväxling!