Nya tider

Igår fick jag krama på bästisen igen. Med alla helger så har vi inte setts eller hörts så mycket som vi brukar så jag har saknat henne ett tag. Jag har också stängt in mig lite så det har väl bidragit...

Jag låg hemma och sov hela dan efter att ha hostat två nätter i rad utan sömn så lite dåligt samvete hade jag när jag gick ut på stan. Försvarar mig med att allt jag behövde var att få sova.
Vi åt italienskt och pladdrade om allt. Så kul! Jag bad om ursäkt för att jag dragit mig undan en del (min insikt efter en del hjärnjympa) men det möttes med bestörtning.
"Äsch! Det har du väl inte!? Och tycker du det så är det ju helt förståeligt. Du måste vila lite med allt du går igenom. Förresten kan jag höra av mig lite oftare också så du ska inte behöva känna så."
"Jo, men då kanske jag BARA pratar om ÄD och hormoner och då ruttnar du.", svarade jag.
"Eller hur? Varför säger du så? Du pratar nästan ingenting om det. Och du är min bästis så prata på du.", log hon tillbaka.

Fan, jag har nog blivit mer insnöad än vad jag själv trodde. Hon har helt rätt. Jag har bara varit rädd för att älta så istället har jag inte pratat mycket alls om ÄD:n. Visst, en del men jag kan gott dela med mig mer. Insikt. Igen. Sååå skönt! Jag riktigt känner hur jag växer som människa. Coolt.

När jag kom hem hade recepten från AVA kommit så imorse mailade jag gyn och bad om telefonrecept. Jag hoppas att hon hinner ringa över medicinerna idag så att jag kan hämta allt direkt efter jobbet. Då knaprar jag lagom till frukosten! Äntligen. Allt är normalt igen. Ingen saknad och bara hopp om framtiden.

Kram