Stort!

Häromdagen skrev jag om ett mail jag fått som gjorde mig själaglad. Nu har jag hunnit smälta det. Som de som läst här förut vet så är min övertygelse att donatorer är änglar. De måste i alla fall komma någonstans ifrån som höjer sig ovanför min värld. :o)
Så när jag fick mailet höll jag på att trilla av stolen. Det är nämligen så att en bekant har erbjudit sig att vara donator till mig och M om vårt FET-försök inte går vägen och vi behöver en ny donator. Tår i ögat. Hur underbar kan en människa bli? Och tänk att jag har fått vara med om något så stort.

Så är det. Min nervositet har försvunnit. Även om FET inte fungerar, även om donatorn ångrar sig, även om allt går åt skogen, så har ett enormt lugn infunnit sig. En människa har brytt sig om vår situation så pass att hon bjuder på en cell.

Det är stort. Enormt stort.

kram