Boande och bilder

Jahapp! Så var man vaken och pigg igen då. Började dagen med att ta lite bilder på magen... Kompletterade med tre bilder där jag har kläder på mig. Ok, det är bara t-shirt och mjukisbyxor så det är inte "dagens outfit", men ändå. Kika under "Gravidbilder" här ovan så ser ni.
Det tråkigaste är att min rumpa ser ut att ha fallit ner och blivit platt. Det får jag nog ta tag i i vår. Många barnvagnspromenader blir det...

I morse lutade sig Fina M sig fram, lade handen på min mage och pratade med Mini med ansiktet nära min mage.
-"Hallå? Mini, sparka pappa nu då."
Jag spände upp magen så att den, med hans hand, snabbt slog till honom på näsan. Hahahaa! Fina M såg snopen ut för en hundradels sekund! Åååh, så roligt man kan ha det så där på morgonkvisten! Hihihii!

Tapetserandet har flyttats på igen. Det är mitt "fel".
Fina M kom hem igår och började grundmåla två väggar och taket för vi att vi måste måla om dem innan tapeterna ska upp. Det ska naturligtvis torka också och Fina M hade tänkt att vänta till grundfärgen torkade och sedan sätta igång och måla. In his dreams!
Så här är det, han vill gärna att det där ska bli klart så fort som möjligt. Det vill jag också, men inte på de premisserna att jag ligger illamåendes i soffan och han går direkt från jobbet till fixande en hel fredag kväll och natt, för att på lördagen köra på igen hela dagen och sedan åka till svärmor på söndagen. Fina M har en tendens att köra på i 200 när något ska göras. Ingen orkar hänga med då, inte ens han själv... Så när ska vi umgås liksom?!
Nej, jag fick helt sonika stoppa honom igår och förklara att jag behöver honom. Att umgås med och bara vara också. Det spelar faktiskt ingen som helst roll om vi tapetserar idag eller nästa lördag. Visst, det är stökigt hemma och ordningen blir inte återställd lika fort, men man får faktiskt inte glömma bort att umgås och kramas också. Det är jätteviktigt för mig och just nu känns det tokviktigt.
Nu har vi kämpat så mycket för att få till en graviditet och då ska vi faktiskt vara här och nu i den också. Den här tiden kommer aldrig mer tillbaka. Vårt första barn, vår första graviditet. Viktiga saker i livet.
Man ska boa med måtta och sans. Det är min devis. Då hinner man kramas också.

KRAM till alla som vill och behöver