Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 6 oktober 2011

Sett programmet...

Jahapp. All heder åt de som orkar ställa upp i tv med sina berättelser! Helt otroligt fint gjort är det. Jag gillade Lasse och Sandras glädjetårar! Snörvel.

Men jag gillar SVT:s serie bättre än så länge. Den känns mer välgjord och tar även upp kampen innan något händer, d.v.s. innan det ens är i närheten till barn, genom Pias tankar och resonemang.
TV3:s serie känns inte lika underbyggd som SVT:s. Även om jag egentligen inte vill jämföra alls för det är ju så bra att ofrivillig barnlöshet tas upp på bra programtid över huvudtaget. Det är strålande!
SVT:s dokumentärserie slår TV3:s "rätt-in-i-hjärtat-känslan-strategi-program" helt enkelt. "Drömmen om barn" var lite för ytligt gjord för att falla mig i smaken. För även om personerna delar med sig av sina berättelser så gör man inte så mycket mer med deras berättelse upplever jag det som. Renée kunde ha gjort så mycket mer än att stå med jackan på som om det vore ett elimineringsprogram á la "Bonde söker fru". Lite mer djuplodande frågor hade varit intressant t.ex.. Nu skötte paren och singeltjejen det "tunga" jobbet att driva programmet nästintill helt på egen hand. Så alltså, en enorm eloge till de som ställde upp i programmet men inte lika stor eloge till programmet i sig.

Programmet får 2 embryon av 5 möjliga.

Men självklart kommer jag att titta nästa vecka igen! Ämnet i sig är ju en del av mitt liv. Och heja Lasse som kan böla av lycka i tv!


Kram

2 kommentarer:

  1. Ja, Sandra och Lasse var mina favoriter i detta avsnitt.
    Helt klart, och heja Lasse som kan gråta...det är så jäkla starkt.
    Jag grät floder...

    Ha en god natt.
    Kramar/
    Luiza

    SvaraRadera
  2. Ja, visst var det tårdrypande! T o m så mannen satt och såg lite rörd ut när Sandra o Lasse äntligen fick sin lilla dotter! :-)
    Kram

    SvaraRadera