Lyx vs. Lyx

Är i skrivande stund på väg ner till Göteborg. Jag hittade en billig 1:a-klassbiljett på SJ som jag genast bokade.

En tyst avdelning. Med Internet.

För en Wilda med en 1,5-åring hemma och ett husbygge på gång så är det überlyx. Lugn och ro. Även om jag helst hade varit hemma med min lilla fina tjej, så klart!

Den där 1:a-klassen har nu bytts ut mot klass 2 i en sunkig liggvagn som får mig att tänka på överfulla, skitiga, italienska tågluffartåg i bergen. Eller nåt.

"Mitt" tåg fick tas ur trafik och jag och medresenärerna slussades över till det här tåget istället.

Där fick jag för att hag ville ha en lite mysig resa för mig själv.

Nu sätter jag min tilltro på hotellet istället.

Två nätter av lugn och ro. Och rena lakan. Hoppas jag.

Ska nog lyxa till det med en sån där billig ansiktsmask man kan köpa på Åhléns också. Och en tidning. Lyx.

Usch, vad jag kommer att sakna Mini, mitt livs lyx, dessa två nätter jag ska vara hemifrån!

Kram

Beslutstankar

Det vräker ner ute. Störtflod.

Och för att matcha vädret så anlände mensen precis. Störtflod. Och hiskelig mensvärk så här ligger jag i sängen och väntar på att värktabletten ska göra sitt. 

Sen börjar nedräkningen till nästa mens igen... 

Sarah S ställde en väldigt relevant fråga till förra inlägget. Varför är nästa försök det sista? Vem bestämmer det?

Ja, varför. Vem? Egentligen?

Jo, vi orkar inte mer, helt enkelt. Alla år av kämpande och försök. Tårar, sorg och tabletter. Det är mycket att leva med så lång tid och livet är så skört. Vi har haft sån otrolig tur som fått vår lilla glada Mini och vi vill leva med henne. Och då menar jag leva. Friskt och fullt!

Hur gärna vi än vill ha syskon och fler barn så måste vi, för vår egen och Minis skull, leva lite "normalt" också. Så känns det för oss. Bara tanken på att inte tänka på tabletter, FET och barnplanering, är lite svindlande. Vilken glädje! Att bara få leva.

Det är klart att vi har det bra och lever allt vi kan med Mini nu också. Vi har lyckats förverkliga vår dröm och vi älskar henne högst på denna jord.

Därför vore det skönt att få lägga alla gamla barnplaneringstankar åt sidan. En gång för alla. Lite så känns det.

En annan aspekt är all medicinering. Det är t.ex. inte alls hälsosamt att proppa kroppen full med så höga doser östrogen  under så lång tid och så många gånger som jag har gjort. Risken för bröstcancer ökar markant. Och jag vill inte utmana ödet mer. Jag vill finnas för Mini. 

Och det här med att leva, förresten. Jag blir snart 44 år. Det ska bli skönt att få slippa tankarna på barnplanering snart. Det har fått ta så stor del av alla dessa år.

Åh, vad jag ska tänka på en massa annat skoj istället! Vilken lyx.

Så är det. Så känns det. För oss.

Kram

Kliniksvar

AVA har svarat på mitt mail.

De beklagar verkligen och ber mig att inte tappa hoppet inför nästa FET.

Jag ska sluta med tabletterna och invänta mensen.

Så fort den kommer tänker vi invänta ytterligare en mens och köra vårt sista syskonförsök.

Ikväll blir det vin och ost med vänner som kommer på besök. De vet inget om vår ÄD så det ska bli skönt att få koppla bort alla tankar en stund.

Tusen tack för allt stöd!

Många extrakramar till er

RD14 - Test 2

Så är det. Mailar kliniken idag.

Kram

RD13

Tack för fina kommentarer, mail och sms.

Det gör mig lite gladare mitt i deppet.

Min värld har inte rasat samman och jag är inte ledsen utifrån. För Minis skull, så klart. Men på insidan gråter jag lite.

Det känns jobbigt att inte kunna göra något också. Jag känner mig maktlös och trött.

Och jag tänker tankar som "jag skulle ha bett om Fragmin och Prednisolon", "jag skulle ha krävt samma behandling som tidigare", "jag skulle inte ha sprungit så där på flygplatsen när Mini skulle panikbytas blöja på" och "jag skulle inte ha glömt progesteronet den där morgonen när jag istället fick använda en halv dos".

Så där snurrar tankarna. Och så förstås kring de två embryon som ligger kvar i frysen. Har de tillräckligt bra kvalitet? Tänk om de inte klarar upptiningen?

Och att det bara är ett försök kvar.

Det känns tungt, sorgligt och läskigt. Och väldigt definitivt. 

Ett definitivt slut som vi inte fått vara med och bestämma om själva riktigt. Ledsamt.

Det var den psykiska delen idag.

På den fysiska så känner jag ingenting. Jag känner mig smal (allt är relativt), smärt och krämpfri.

Ingen mensvärk, inget ilande, inga ömma bröst.

Skulle jag mot all förmodan vara gravid så förklarar det varför den stooora bh jag köpte när jag var gravid med Mini, helt plötsligt passar. Men det beror främst på att jag ätit fel och inte rört på mig. Tyvärr.

Det är även förklaringen till min nyvunna mullighet. 

Det blir trääääning och lite matkorrigering så fort den här FET-omgången är över.

Den kommer att avslutas med feta ostar och vin bara. Sen startar mitt "nya, sunda liv" igen...

Idag har jag köpt två nya test. Det blev Clearblue. Jag hittade inte RFSU:s som jag egentligen var ute efter. De reagerar nämligen på låga Hcg-nivåer. Redan på 10, istället för Clearblues 20.

Men det spelar nog ingen roll egentligen. Fix idé bara. Jag menar, inte blir jag mer gravid av RFSU:s test direkt.

Ikväll ska jag inte dricka någon vätska, allt för att kissa så högkoncentrerat som möjligt imorgon bitti. Och inget kissande inatt. Det borde fungera för att få korrekt utslag. Väl? Jag resonerar så i den här, inte helt logiska och väldigt egenempiriska, världen.

Just nu så är det värsta, förutom själva minuset, att jag måste fortsätta med progesteron och progynon. Det känns som att jag hånar mig själv varje morgon och kväll. Usch, vad trist det är!

Imorgon bitti blir det nya testet. Som känns som ett sista, desperat famlande efter något som inte finns.

Kram

Depp

Ååh, vad det där minuset var jobbigt!

Jag ska aldrig mer testa för tidigt. Och inte mitt i natten heller. Sömnen blir helt uppåt väggarna.

Ångest.

Tack för pepp!

Kram

Skärpning

Nu är jag tokdum!

Nej, det blir inte ost och vin på tisdag. Det är fortfarande tidigt att testa så nu tar jag det lugnt och så gör vi som vi ska.

Att jag aldrig lär mig.

På onsdag är officiell testdag så jag borde hålla på mig lite till. Så det så.

Även om jag faktiskt tror att det gick åt pipsvängen den här gången.

Minuset känns bestående.

Kram

Ostdags

Suck. Det är progesteronet som lekt med min kropp igen. 

Det blir ett nytt test på tisdag för säkerhets skull.

Och så får vi börja att planera för de två sista små embryon vi har i frysen.

Just nu känns allt bara väldigt tomt. Så vi kramas lite extra när solen går upp.

Det lutar åt ost och vin på tisdag kväll...

Kram

Nähä

Näääe, jag känner fortfarande inget. Inget alls.

Som jag längtar till om några timmar när jag får gå och lägga mig. Hoppas att jag somnar fort och sover hela natten.

Och hoppas att jag vaknar fullt utsövd klockan fem. Eller nåt. Jag vill testa NUUUU!

Ses imorgon..

Kram

RD11

Idag känner jag ingenting. INGENTING. Mutter, morr, gnäll...
För är det något som oroar mig som ruvare så är det att just inte känna någonting. Nu känns det som att det är kört. Det blir ingen bebis och vi får åka en sista tur till Riga igen.
Precis så känns det.

Idag har jag i alla fall varit och handlat ett test. Det ska läggas på toalocket ikväll så att jag inte trött går upp och glömmer att testa. För det kan nog mycket väl hända.

Ja, men så är status just nu. På bebisfronten intet nytt.

Kram

Mår lite kasst

Mår seriöst illa och två gånger vid 10:30 gick jag och snodde två knäckebrödskivor från en medarbetare (förlåt!) och knaprade i mig en sockerbit.

Alltså, jag MÅSTE väl för sjutton vara gravid?! Annars har jag seriösa problem...

Eller kan man bli illamående av progesteronet?

Nu vill jag att det ska vara söndag så att vi får ett svar på det här. Testa tidigare törs jag inte. Helst vill jag nog inte testa alls för det här illamåendet ger mig förhoppningar så ett minus skulle göra mig riktigt ledsen och besviken.

Ruva är en plåga.

Kram

RD10

Sakta men säkert närmar vi oss testdagen. Skönt!

Jag tror att jag är gravid. Mina känslor ligger utanpå mig och jag reagerar starkt på ALLT!

Igår hade jag och Fina M en hetsig diskussion kring det här med Minis tandborstning. Hon vill verkligen inte. Fina M kör en lite tuffare version ("nu borstar vi" och så blir det världens krig) medan jag försöker leka fram tandborstningen. Hur f-n löser man det?! Ni med barn, vad funkar bäst för er? Tips emottages tacksamt! Så kanske jag och Fina M kan enas om något i alla fall.

Hursom, imorse vaknade jag med mensvärk och den sitter i fortfarande. Det känns som den gången vi fick Mini, så det gillar jag! Redig växtvärk, med andra ord.

På väg till jobbet kom jag på att jag glömt morgonens progesterontablett. Inte bra! Det är "mat" för det lilla livet där inne. 

Väl på jobbet hittade jag en tablett av ett annat märke i handväskan. Den är i och för sig bara på halva dosen men bättre än ingenting. Så jag kör på den så får jag ta en till så fort jag kommer hem och så en extra ikväll för säkerhets skull.

Just det, jag har glömt symptomet yrsel. Det har jag fått två gånger nu. Det kan bero på progesterontabletterna, men det vill jag inte tänka på. Så jag behåller hoppet lite till.

På väg hem idag ska jag köpa gravidtest.

Tjohooooo!

Kram

RD9

Ännu en dag till ände.

Det har känts som lite mesig mensvärk idag. Inget speciellt alls. Och inget ilande.

Om jag ska leta symptom så kan det nog vara att jag är galet sugen på godis med kolasmak. Jag är i normala fall inte så stort fan av kolasmak.

Och så är jag konstant hungrig.

Och så har jag haft två hysteriska skrattanfall två dagar i rad. Åt ingenting. Typ.

Men jag undrar jag... Kan det här verkligen ha gått vägen? Jag känner mig ytterst tveksam. 

Det var ju det där med AMH-proverna

Kommer ni ihåg att jag skrev om felaktiga AMH-tester?

Kom ihåg var ni läste det först, hehe...

Nu uppmärksammas det i media:

http://www.sydsvenskan.se/skane/prov-visade-for-lag-fertilitet/

Kram

RD8 igår

Så...igår var det RD8 och den dagen kändes som lättare mensvärk. Inget mer. Lite småmol i nedermagen. Det är allt.

I ärlighetens namn så håller jag på att bli knäpp på det här.

Jag vaknar på natten och googlar på gravidkänningar till vansinne. Jag jämför med de tidigare gånger jag ruvat. Jag analyserar ut och in.

Ena stunden är jag säker på att jag är gravid, nästa tvivlar jag.

Hittills idag så känner jag mig väldans ogravid. Jag känner mig smalare än förut t.o.m.. Men så kändes det ju sist jag fick utomkveds också, så det KAN vara en bra (förutom själva utomkvedet, då'ra) känsla.

Mest av allt vill jag trycka i mig cambozolan jag köpte utan att tänka häromdan.... Den ligger där och glor på mig varje gång jag öppnar kylskåpsdörren. Blir det inget plus ska den där förbaskade osten gå ett glupskt öde till mötes. Så är det.

Kram

RD7

Så klart fick jag ett mindre blodsockerfall idag igen. I samma butik igen!

Jag glömde att köpa mjölk igår så på vägen hem idag svängde jag förbi igen.

Den här gången blev det godis och nötter som fick mota bort fallet. Och nu har jag en påse nötter i handväskan om det händer igen.

I övrigt känner jag bara ett svagt molande. Eller, förresten, jag inbillar mig att brösten blivit aningen större. Kanske.

Och när jag satt i bilen ilade det lite igen.

Så kanske, kanske... Jag har inte tappat hoppet helt.

Jag lääängtar till på söndag! Att ruva är en plåga.

Kram

RD6

...var igår och jag kände bara en liten stramande känsla en kort stund på eftermiddagen.

Vid 17:30 var jag och handlade och fick blodsockerfall (heter det så?) något helt vansinnigt. Händerna skakade, jag blev alldeles vek i hela kroppen och jag ville nästan kräkas. 

Jag kastade mig till godishörnan och plockade ihop en påse, vägde den så att jag fick beloppet som skulle betalas och sen åt jag frenetiskt i kassakön....

Vet inte om det är ett gravidtecken men jag kan alltid hoppas, hehe.

Rapport för idag, RD7, får jag återkomma med senare, men än så länge har det bara molat liiite, liiite och det kan lika gärna vara medicineringen. Tyvärr.

Kram

RD5

Idag har jag bara känt litegrann. "Snäll" mensvärk kan jag nog kalla det. Lite småmolande.

I och för sig, nu när jag ligger ner så känns det lite mer. Men inga tydliga tecken så vitt jag kan komma på.

Jag hoppas så klart men jag tror nog att det lutar åt ett minus. Så känns det idag i alla fall.

Kram

Flyttat

Vi har flyttat. Äntligen.

Ok, vi är långt ifrån färdiguppackade, men med en egen brygga (om än bara till nästa sommar) där middagen nu inmundigas så kan det gott vänta lite till.

Som Mini sa: "Vackert!"

Kram

Sjusovaredagen

Idag är det för varmt för Mini.

Hon har druckit massor, badat och fått nya intryck (jösses, 1,5 år och vill härma fyraåringar som hoppar från en poolkant!).

Det har medfört att hon har sovit middag i 3,5 timme mot normala 1,5-2 timmar!

Pluttan.