Åååh, jösses, vad det pratas amning överallt!
Jag tänker så här; jag har gått min egen väg för att få ett älskat barn så jag fortsätter på det spåret även när det gäller amningen.
Jag har fått bröstböld med hela bröstet fyllt med var och feber, som lett till punktering och dränering. Inte alls så kul och mjölken har sinat. Och allt fokus har legat på mig, mitt bröst och på att bli frisk. Aptrist när allt jag velat är att fokusera på Mini.
Och ändå har alla tjatat om att det ska ammas på det bröstet. Amma, amma, amma. Men se, det GÅR inte. Det gör för ont, jag gråter, får mer ont eftersom mjölkproduktionen stimuleras av amningen och Mini gillar inte mjölken från det bröstet. Faktum är att hon gillar inte det bröstet överhuvudtaget.
Så nu när bröstet blir bättre så sakteliga så funderar jag på om jag ska stimulera upp mjölkproduktionen igen. Men så frågar jag mig varför. Jag har missat värdefull "bebistid" av allt bök kring det variga bröstet och nu vill jag inte fokusera mer på bröst och "teknik". Nej, nu vill jag bara vara och ägna mig helt och hållet åt Mini som jag ju längtat och jobbat så för att få träffa.
Jag vill inte bråka med henne för att hon ska ta bröstet igen. Jag vill vara henne nära och lära känna henne och ge henne kärlek. Inte "amningstjafs" mellan henne och mig för att jag vill att hon tar ett bröst hon ratar.
Nej, det får ammas på enbart det ena bröstet och räcker inte det så blir det ersättning. Utvecklingen går framåt; mänskligheten kan flyga till månen och bygga atombomber och, framför allt, genomföra IVF:er så jag tror inte att lite ersättning på något sätt är "farligt" eller förstör något för barnet. Snarare tvärtom. Jag får chansen att fokusera på att ge all min kärlek och omtanke till Mini och strunta i det där förbaskade bröstfokuset ett tag tack vare hjälpen som ersättning kan ge. Just det, hjälp och stöd.
Kärlek och trygghet till mitt barn. Från en glad och lycklig mamma till en trygg och glad bebis.
Jag gör det som känns bäst. Det har fungerat absolut bäst hittills. Mini är ju här tack vare det t.ex..
Amning på MINA premisser. Inget att diskutera.
Kram
Lösenordsskyddad: Hur är det nu?
1 vecka sedan
Det går alldeles utmärkt att bara amma från ena bröstet. Bästa vännens son, som är jämngammal med min tös, ratade helt ena bröstet så han har bara ammat från ett bröst. Och det bröstet tog över all produktion, så det räckte gott och väl till honom.
SvaraRaderaTycker du är klok som lyssnar på både din egen kropp och på Mini, det är trots allt du som vet bäst oavsett vad andra kommer med för råd.
Stor kram!
Min kompis har ammat alla sina tre barn från bara ett bröst då det ena tjorvade så mycket. Det kommer gå hur bra som helst! Och om inte så får man vara glad att det finns ersättning!:)
SvaraRaderakram!
Bra skrivet och så rätt!!
SvaraRadera<3
Helt rätt tänkt! Min kompis fick oxå en bröstböld, det lät fruktansvärt så jag lider med dig. Hoppas du mår bättre snart.
SvaraRaderaAngående ersättning så kan jag säga att det blir fina barn av dom som äter det oxå ;) Amning är smidigt när det funkar men det är inte så heligt som vissa vill framhäva.
Kram från XB
WORD! Du gör helt rätt. :)
SvaraRaderaJag har också kämpat med den där jävla amningen. Såriga bröstvårtor, amningsnapp, dålig sugteknik från bebisen, blåsor, bröstinflammation, en bebis som har svårt att hitta rätt tag pga mina små, mjuka bröstvårtor, och nu en eventuell komjölksproteinallergi hos lilla Molly osv. Då känner jag att nej, nu fan skiter jag i det här. Det är inte värt det! Inte värt all frustration, smärta, tårar som går åt.
Men sen när amningen väl funkar och flyter på som den ska tänker jag att jag ska försöka liiite till. För när det väl funkar är det ju kalas och supermysigt. Men jag har köpt hem ersättning att ha ifall att liksom...
Jag förstår dig totalt! Det går åt så mkt energi när det krånglar. Energi som man skulle vilja lägga på bebisen istället. När man nu äntligen fått en. :) Kram!
Precis! Man vill lägga ALL energi på bebisen, inte på brösten i sig liksom...
SvaraRaderaKram