Sorry

Jag har syndat och inte varit här sedan i måndags! Saknar bloggen när jag inte går in här dagligen. Beroende helt enkelt.

Nu är det mest jobb i min skalle men jag hade tänkt att börja springa igen nu. Nåt virus som har satt sig och irriterar luftvägarna har satt lite stopp för sånt nämligen. Men nu blir det nytt försök.

Får jag en stund över på jobbet så kikar jag i kalendern och räknar lite dagar fram till ÄD om den skulle ske i juni. Och drömmer mig bort lite. Jag tror att det är nyttigt. Få räkna dagar och längta. Åh, vad jag hoppas att det går vägen!
Jag vill berätta för hela världen vad vi håller på med också. Det känns som när man har köpt världens finaste present till någon. Så fin att man inte kan hålla sig utan vill berätta på en gång vad man införskaffat. Men för överraskningens skull så håller man sig.
Precis så känns det för mig.

Måtte tiden bara flyga fram!

Många kramar till er där ute

Semester

Kan man längta så här mycket efter semester som jag gör? Jag tror inte det.
Det här med att skaffa barn tar på krafterna. Mycket på jobbet kan jag alltid klara av men när det är så mycket kring det här med ÄD så tar det mer på krafterna än jag trodde.
IVF:erna var jobbiga och herregud, vad det tog på psyket. Jag kände mig verkligen helt dränerad. Nu i efterhand kan det kännas som att de, eftersom de inte ledde någonstans, bara förstörde ännu mer och bekräftade min känsla av att inte vara tillräckligt "kvinnlig" och vara otillräcklig.
De som känner mig tycker nog att det låter helskumt att jag har känt mig så. Jag brukar stå på mig ganska bra och kan ta en hel del "smällar". Men IVF:erna tog verkligen musten ur mig helt och hållet. Och då gjorde jag bara tre stycken. Jag vet folk som har gjort det tredubbla. Det skulle jag aldrig klara så en stor eloge till dem.

Och nu är det ÄD och det enda jag känner är en positiv och förväntansfull känsla. Större än när jag började med IVF:erna. Trots att jag är medveten om att det inte alls behöver gå vägen så känns det mer positivt. Jag tänker mer positivt kring det. Och jag tänker på det ofta. Tro det eller ej, men det kan vara nog så stressande. En stor förändring i planer på jobbet eller privatlivet så börjar jag genast att fundera på när en eventuell ÄD kan få plats. ALLT handlar om och kretsar kring äggdonationen. ALLT.
Min man och jag hade till exempel planerat att åka till Australien i vintras. Det bordlade vi eftersom vi anpassade oss efter IVF:erna. Nu tänkte vi kanske åka i jul men vet ju inte hur det går med ÄD så det går inte heller. För ÄD går före allt. Skulle inte den här omgången fungera så blir nästa alldeles för nära inpå avresedatum. Och skulle inte den heller fungera så har flygbiljetterna hunnit nå astronomiska priser så då går det inte heller.

Och så där håller vi på och tänker hela tiden. Det enda vi vet med säkerhet är att vi kan vara lediga i juli. För då har kliniken stängt.

kram

Donatorer

Jag vill hylla de som donerar ägg till oss som inte kan få barn själva av olika anledningar. Här kan ni läsa lite om en del av dem och det de är med om:

Donatortråden

Jag blir verkligen personligen så berörd att jag nästan får en tår i ögat. Vilka fina medmänniskor! Och får jag en bebis via ÄD så får den dessa fina godhetsgener. Kan det bli bättre?

Tack till alla donatorer!

Kram

Shopping

Åh, vad jag tycker om att grilla! Det är så mysigt och trevligt och gott. Mums!

I eftermiddags blev jag galen på att jag inte har några kläder att ha på mig så jag åkte och shoppade som en galning. Det är jag värd. Har inte köpt kläder på evigheter. Och då menar jag verkligen evigheter. Vi pratar år.
Så nu är jag fattig pengamässigt men stenrik klädmässigt. Det känns bra. Nu ska jag bara krama lite på maken så är dagen fulländad.

Hmmm, undrar vad jag ska ha för skor till alla kläderna?.....

Kram till er

Kungen

Kungen är på scoutmöte. I Monaco.
Vildmarksliv så det förslår.

Hahahahaaaa!!

Varning

Kom på en sak som jag inte brytt mig om tidigare men som jag tror är viktigt att jag delar med mig av.

Jag har en profil på Familjeliv.se för att kunna läsa diskussioner och info kring ÄD och IVF:er. Jag vill tillgodogöra mig av andras erfarenheter kring de ämnena. Därför har jag t.ex. också den här bloggen; för att kunna dela med mig av mina tankar och min erfarenhet och kanske hjälpa andra i samma situation.
På FL kan man "inboxa" varandra (ungefär som att maila) om man vill. Den 26:e mars fick jag ett meddelande som jag genast förstod var från någon "scammare" därute på nätet som kallade sig för "Important1nF02", så jag brydde mig inte om meddelandet. Så här löd det:

"Hej Jag har läst hela din presentation, Jag VILL verkligen om jag kan hjälpa er med IVF eller adoption om ni vill verkligen göra det, Har haft mycket positiv kontakter med bara en klinik efter vi försökt få barn , vilket tack fertility.webs.com/ och deras klinik och personal vi fick en underbar pojke som är 1 år och 5 månader nu. Just nu har jag fått en BRA erbjudande från kliniken jag går hus att jag kan överlåta en rabatt på över 1000 USD till någon vän eller vem jag vill som vill boka tid hus dem, det är inte så att dem har tider ,vilket dem inte har oftast ,långa väntetider ,men eftersom det är så bra klinik,så tycker jag ni ska försöka om ni vill kanske få ett barn, sedan ordnar dem med adoptioner , bara skicka mejl med eran önskemål. Om du vill att boka tid hus den klinik som jag går-i Estland med BRA rekomendationer skicka Email till fertilityclinics@ymail.com deras web fertility.webs.com/ Har du flera frågor, kan alltid skicka pm eller Email till mig oxå. Min Email är salma_ya@yahoo.com . Om du behöver boka tid hus en av dem bästa kliniker i Estland-Tallinn, so kan du skicka mejl till fertilityclinics@ymail.com , Jag ar fått en rabatt som gäller när man bokar tid första gången med dem , gäller för Max avdrag- 1000 USD , om du vill boka tid med dem hör av dig så ge jag rabatt uppgifterna till dig,eftersom jag går själv till klinik som bokades med samma sätt,har redan en pojke 1år och 5 mån och går för andra barnet hus dem just nu. klart man kan adoptera oxå , kontakta fertilityclinics@ymail.com deras web sidan: www.fertility.webs.com/ see deras web sidor det förklarar om adoptions möjligheter och dem ordnar med allt nödvändigt o lagligt klart, känner en par som har redan adopterat två barn genom dem , dem ordnar med allt som behövs och väldigt professional inom adoption.

mvh - Lycka till"


Så fort någon jag inte känner pratar pengar med mig på det där sättet så VET jag att det är en idiot. Och det har ju bekräftats eftersom FL har tagit bort profilen omgående. För övrigt så är det lite skojigt att det står "Jag har läst hela din presentation", för min består bara av några ynka rader.
Men det är inte alla som är så fantastiskt insiktsfulla som jag (hehe) så jag vill bara påminna om att vi som försöker skaffa barn ibland kan vara väldigt sårbara. Så gå inte på såna här meddelanden. För det finns säkert någon därute som faktiskt tänkt tanken på att det kanske är en bra klinik avsändaren pratar om. "Han/Hon kanske bara har lite dålig svenska", typ.

Ibland kan man tappa tron på mänskligheten. Speciellt när idioter försöker att sko sig på andras olycka. Man kan inte sjunka lägre än så. Avskum. Patrask.

Så, nu fick jag det sagt.

Kramas istället!

Klet

Slemhinnor.
Usch, vilket gräsligt ord!
Men det handlar mycket om dem när det är dags för ÄD. De ska vara tjocka, flerskiktade och som klister. Ägget ska inte ha en chans att smita iväg! Det ska fastna och sitta där och bara gro till sig.

Så från allt "forskande" kring folliklar, äggkvalitéer och äggstockar så får jag nu övergå till att forska i ämnet slemhinnor och hur man får dessa att bli riktigt slemmiga och kletiga.

Yeak.

Kram

Upside

Ok, finlandsbåtarna har väl NÅGOT som är bra då'ra...



KRAM

Åborapportering

Tebax! Utmattad och trött men nu känns det väldigt, väldigt skönt. Ett lugn har infunnit sig. Nu är det bara att vänta.

Finlandsbåtar är som bekant ett transportmedel men det är först och främst en misär. Att vara på en Finlandsfärja förflyttar dig i tid och rum. Det får mig att tänka på en hård, kommunistisk regering för många år sedan. Båten är det enda ställe där den, på kolschosen, arbetande människan kan fly den hårda och kontrollerade verkligheten. På båten är det ingen som ser och båten är det enda ställe där man kan få tag på och ha råd med sprit. Där kan man släppa sina hämningar och staten kan inte se eller kontrollera vad man gör. Men det är inte bara staten som tappar kontrollen...
Det är min bild av en Finlandsfärja idag. Tragisk. Otroligt tragiskt.
Vi snubblade förresten över en kille som sov raklång på rygg i en trappa när vi skulle gå till frukosten.

Hur som helst så bokade vi in en middag på en lugnare restaurang och där åt vi och delade på en flaska vin. Korkat gjort eftersom vi skulle upp i ottan, d.v.s. kl 4:30, svensk tid. Jag tål inte så mycket. Behöver jag säga att jag var helt slut när jag vaknade? Och den här konstiga tavlan var något av det första jag såg när jag vaknade. Håll med om att det är ett helt rubbat motiv. Hur tänkte konstnären när han valde att måla en telemast som motiv? Vem vill ha det på väggen?



Från terminalen i Åbo kan man ta buss 1 in till stan men vi var inte helt säkra på om det var så eller var vi skulle hoppa av i så fall. Jag hade nämligen glömt alla papper med bl.a. vägbeskrivningen hemma. Smart.
Så vi valde att gå till kliniken. 3 plusgrader och tokgrått väder. Åbo från sin fulaste sida med andra ord. Låter krasst, men Åbo är verkligen inte vackert så här års. Det är nog en riktig sommarstad!
Eftersom vi inte var säkra på vägen så gick vi längs med Slottsgatan (Linnankatu) hela vägen. Det är en trafikerad gata i morgonrusningen... Så för den som vill gå till AVA från hamnen kan jag starkt rekommendera att gå längs med floden Aura istället. Det gjorde vi när vi gick tillbaka till hamnen. Bra mycket trevligare!
När man kommer fram till Salutorget (Kauppatori) så kika efter "Aktia" (bilden).



I det huset men med ingång från gatan till höger, ligger AVA-kliniken. Adressen är Universitetsgatan 15B.



Vi hade tid kl 9:30, lokal tid så vi var där alldeles för tidigt. Personalen var väldigt välkomnande och vi satte oss i sofforna och sippade på en kaffe. Jag hade med mig en Femina att bläddra i (kan rekommendera att ta med sig svensk läsning om man får vänta som vi gjorde, bara finska alster på bordet nämligen). Motvilligt får jag nog även erkänna att jag också somnade till en stund.

Läkaren som tog emot oss heter Kati Härkönen. Galet trevlig! Hon pratar svenska och bad om ursäkt på en gång om hon inte skulle klara att prata svenska hela tiden eftersom det inte är hennes modersmål. Jag får dåligt samvete. Måste lära mig lite finska känner jag.
Hur som helst, hon frågade en del om våra medicinska bakgrunder, genomförde en grundläggande undersökning (vanlig och VUL) på mig och sen berättade hon en del om hur ÄD-processen fungerar rent praktiskt. Tydligen ska man ta en spruta en gång så jag fick även träffa en sköterska som visade hur man ska ta den. Inte svårt alls.
Jag frågade också om ureaplasma och hon sa att de inte testar sånt men om det skulle kännas tryggare för mig så kan jag göra det i Sverige.

Innan vi gick fick vi komplettera lite kontaktuppgifter och så fick vi recept utskrivna till oss. När det är dags får vi mer detaljerad info om hur och när vi ska ta medicinerna men det som jag ska använda är:

- Progesteron 400 mg (vagiatorer)
- Progynon 2 mg (tabletter)
- Primolut 5 mg (tabletter)
- Procren 3,75 mg (sprutan)

Vi kommer att genomföra minst två VUL här i Sverige för att mäta tjockleken på slemhinnan. Ägget måste ju ha något att fästa i.

Till sist, den viktigaste frågan just nu; ungefär när i tiden kommer det här att ske?
Om ca 2-3 månader men AVA har stängt i juli. Därför kommer det att ske antingen i juni eller augusti beroende på när de hittar en passande donator. Kati frågade om vi hade några önskemål om tiden. Naturligtvis så svarade jag "Nu passar bra för vår del så vi har inga krav alls". Ja, jag har torr humor...
Vi hoppas på juni även om vi inser att det lika gärna kan bli i augusti. Men det spelar ingen roll i det stora hela så klart!

Efter besöket fick vi lämna våra väskor på kliniken och sen gick vi runt hörnet till Robert's Coffee. Vi hittade inget annat men såg senare att det ligger ett litet fik vid klinikens ingång.
Vi hann med lite shopping och strövande men Åbo är litet. Vi kollade med två hotell om de hade någon liten pool där vi kunde fördriva tiden men fick nej på båda ställena. Till nästa resa ska jag kolla upp sånt där.
Till nästa resa kanske vi måste stanna lite längre förresten. Det ska ju plockas ägg och samlas spermier och synkas ihop embryon som sen ska sättas in. Det kan ta några dagar och då måste jag bara ha något att göra under väntetiden.

Ganska snart gick vi tillbaka till hamnen och fördrev tiden på Seaport hotell som ligger där. Ett pyttehotell, men vi hittade obekväma soffor på övervåningen där vi embarkerade oss med en macka och lite läsk. Sen sov vi, spelade spel på mobilerna, läste och lyssnade på folk som pladdrade i baren på nedervåningen. Det blev en flera timmar lång väntan på båten och jag trodde att jag skulle dö av tristess och trötthet men jag överlevde. Det blev middag på en lite finare restaurang på båten för att undvika fyllemisären och sen kröp vi ner i säng och sov som stockar. Jag är glad att vi är lediga idag så att vi får vila ut lite. Det var en lång dag igår.
Jag rekommenderar alla som åker dit av samma anledning som oss att kosta på sig en hotellnatt på ett hotell med pool så att man kan slappna av lite och sova ordentligt. Alternativt daghotell (tror att Scandic Plaza erbjuder det). Inte strosa runt i Åbo. Dagen är för lång och staden är för liten för sånt när man anländer kl 7 (finsk tid) och åker igen kl 20 (finsk tid).

Men jösses vad skönt det känns nu. Läkaren var trevlig och duktig. Sköterskorna otroligt trevliga. Vi har fått recepten. Vi har fått VUL-remisser. Vi ska kontakta gyn och Strandkliniken. Processen har börjat. TJOHOOOO!!!!

Glöm inte att kramas därute!

Uppladdning

Kramar till bästaste bästisen för att hon är så en så fin människa. Fikade lunch med henne och hennes minsta sötnostjej.
Men nu laddar jag inför resan...


Snart ska här packas.
Återkommer på fredag med en fullständig uppdatering!

Kram

Flyg

Suck. Ibland undrar jag om min hjärna har ett eget liv och ibland tar ut lite flextid utan att be om lov.
Jag har bokat en flygbiljett till Amsterdam. Jag har bott där och tänkte att det är dags att hälsa på alla goda vänner.
Resan är i andra halvan av maj. Till dess hoppas jag innerligt att den där vulkanaskan har slutat att fladdra runt i luftrummet som en irriterande lillebror som leker "luften är fri"-leken (den där när man fladdrar med fingrarna framför någon annans ansikte varpå personen blir irriterad och ber en sluta men man fortsätter och börjar istället hojta "Luften är fri! Luften är fri!").

Hur tänkte jag? Det här vulkanaskesyndromet KAN ju faktiskt bli långvarigt.
Gud, så korkat.

Du är bra

Har jag sagt att du är bra?
Ja, just du.
Du som kikar in här och läser min text.
Du som kommenterar.
Du som mailar eller inboxar.
Du som gästbokar.
Du som lämnar små avtryck i mitt liv.
Du som faktiskt kommer med idéer, råd och glada tillrop.

Du betyder otroligt mycket för mig i allt det här och jag tycker att det är helt fantasiskt. Du är bra.
Ba' så'ru vet.

Ta åt er, allihop.
Tusen, tusen tack.

Speciellt

En ynka dag kvar!! Om en halvtimme imorgon bitti är det dags. Då börjar det "på riktigt".

Idag jobbar jag hemifrån. Jag har ingen aning om hur det ska gå till eftersom jag helt saknar fokus på jobbet idag. Jag är helt enkelt lite överexalterad. Och det är bara härligt, hahahaa!

Tänk, det är nästan ingen som vet om att vi jobbar så för att få barn. Min bror med sambo, min bästis med make och min svärfar med fru. Det är alla.
Jag funderade lite på hur det kan bli om vi nu får barn. När folk får veta att vi genomfört en äggdonation. Jag tror att det kan bli en liten insikt för en del.
Nu kretsar ju som bekant inte universum kring mig och min man, men ändå.
En del kanske kommer se det som att allt i livet inte är självklart. Och en del kommer att skämmas när de inser hur det betett sig eller vad de sagt under den period vi kämpat i tysthet.
Sen finns det säkert de som kommer tycka att att det är något fel på oss eller att jag inte är den "riktiga" mamman. För så tänker en del.
Men det spelar ingen roll, för allt sånt där har vi redan gått igenom och diskuterat. En ÄD är en av de mest planerade graviditeterna. Med tankegångar som inte är i närheten av en vanligt planerad graviditet.
Det gör att det känns speciellt. Som något extra unikt. Vi känner oss speciella.

Det känns jäkligt bra.

Kram

Ureaplasma

Vad tusan!
Ikväll fick jag höra om Ureaplasma på FL. En slags infektion som går att bli av med men som kan orsaka infertilitet. Kan ju vara bra att veta när man kämpar för att bli med barn och griper alla halmstrån man kan få tag på i hopp om att få ett svar på den eviga frågan: Varför?

Ytterligare ett test man kan ta och göra vid en infertilitetsutredning, alltså. För har du den bakterien så måste du bli av med den innan du gör ÄD t.ex..

Hmmm, undrar om de tar ett sånt test på AVA? Ska fråga om det. Annars kanske vi borde ta testet här på hemmaplan? Får se hur jag gör men det är klart att jag börjar fundera. Det gör man när man vill bli med barn men inte kan.

Man lär så länge men lever.
Ureaplasma... Låter som en svordom på polska. Typ.

Två

Två dagar kvar! Eller typ, nästan, liksom en... Om man räknar som jag VILL räkna.

Jag har sjukt ont i huvudet och det är tungt när jag andas. Inte bra. Det känns som en konstig förkylning ungefär. Jag kanske har fått lunginflamation men det struntar jag i. Jag SKA till AVA. Hehehee.... Jag får väl kila över till vårdcentralen imorgon bitti för att kika på lungor och förkylning. För säkerhets skull, menar jag. Jag kan inte med gott samvete kliva in på en fertilitetsklinik med dunderförkylning eller lunginflammation, där folk sliter som djur för att hålla sig friska och krya för att få till ett litet barn. Det känns fel. På något sätt.
Oroa er inte, jag vill inte smitta någon!

KRAM

Gupp

Och jo, det blir gupp. Och skyltar med glada barn på. Typ.

kram

Underhållning

Tre dagar! Men om jag vill så är det bara två dagar kvar. För resan påbörjas på onsdag kväll. Och det är ju kväll nu så man kan nästan säga att det är två dagar kvar. Hihi!
Märks det att jag ser fram emot det här?

Ikväll har jag varit på något så roande som ett samfällighetsmöte med en massa grannar. Jag och min man är de nyaste i området så vi satt ganska tysta. Till en början...
För i nästan två timmar diskuterades det huruvida vi ska ha fartgupp vid infarterna till området för att folk kör för fort. Området fullkomligt kryllar av ungar så det här med att dämpa farten har diskuterats i elva (11!) år. Nu var det dags för ett beslut för hur man skulle göra.
Styrelsen hade tagit fram förslag på fartgupp som var stora och breda så att plogning kan fortsättas att göras utan problem. Styrelsen var otroligt påläst och det märktes att de gjort allt de kunnat för att tillmötesgå medlemmarna.
Ändå var det tre personer som vägrade ge med sig och ville bordlägga förslaget. De ville ha en stoppskylt istället. Det skulle vara mycket bättre. För barn leker sämre med fartgupp. Det var ett av argumenten.
Av dessa tre, var det bara en som konstant opponerade sig. I slutet av sin argumentation så snurrade han in sig så att han övertalade sig själv att vara emot sitt eget förslag. Hahahahaaa!
Själv kunde jag inte låta bli att fråga hur många förslag som kommit upp på elva år. Och varför inte stoppskyltsförslaget då fått en sån genomslagskraft tidigare om det är en så bra idé som han framhävde. Han hade inget svar på det och styrelsen konstaterade att man kan kombinera gupp och stoppskylt. Ordförande (som verkar vara otroligt sympatisk och bra) kunde till slut inte hejda sig utan sa bara: "Åh, jag vill hem!". Tror att han är ett stort Djurgården-fan och ville se kvällens hockeymatch...

Behöver jag säga att min man och jag satt och bet oss i läppen hela tiden. Vi KUNDE bara inte hålla oss. Till slut var det fler som skrattade. Allt blev så otroligt roligt. Inte polsk riksdag, men det blev så dumt allting. Elva års diskuterande hur man (ej boende i området) ska sänka farten i området. Elva år av småkids som riskerar att bli påkörda och så kan inte vuxna människor lyckas enas om hur man skyddar barnen.

Och där satt vi två som bara vill ha barn och inget annat. Klart att vi ser det som självklart att det ska vara gupp. Och skyltar. Allt för att skydda ungarna. Jag skulle kunna föreslå att göra hela området till en "gated community" där inga bilar alls får komma in, bara ungarna får leka ifred. Hahahahaa! Klart att det blev så lustigt att höra den där diskussionen då!

Elva år av diskuterande. Jösses!
Men tro det eller ej, det var fantastiskt härliga människor vi har till grannar!

Underhållning på hög nivå.

Kram

Mailet

Jag tog mod till mig. Stort mod.
Jag satte mig ner och började skriva till en tjejkompis som jag tror kan ha gjort ÄD.
Jag skrev så bra och taktiskt jag kunde tyckte jag. Att hon inte behövde svara om hon inte vill. Det är ju så privat.
Sen läste jag igenom mailet och tänkte tillbaka på vad jag skrivit. Och frågade mig själv vad ville jag uppnå med det. Skrev jag för att få en ÄD-kompis? Eller goda råd?
Eller glada tillrop och uppmuntran?

Jag funderade och insåg att hon kanske genomgått mycket värre saker än vad jag har gjort. Hon har en liten kille idag. Han är otroligt fin. Hon är lycklig.
Om hon har gjort en ÄD och lyckats med det så kanske jag kan låta henne få njuta av det hon har istället. Hon och jag är inte på samma nivå. Hon har sin familj. Jag jobbar på att få till en. Och tänk om hon haft det traumatiskt för att få till sin, då vill jag absolut inte klampa in i hennes liv med mitt.

Hon ska få njuta ifred. Den dagen jag har en liten ÄD-bebis så kan jag prata om det så att hon får veta. Har hon också gjort ÄD så kommer vi nog att prata om det med varandra då istället.

Livet får rulla vidare. Jag raderade mailet och mår toppen. Jag har andra vänner och en fin man att prata med istället.

Ha en underbar söndagkväll.

Kram

Duktig

Nu har jag varit duktig för idag. Sprungit och nästan dött. Vad jobbigt det var!
Men nu är jag värd att bara njuta sol och se på alla människor som kommer på grannens husvisning. De ska flytta så jag måste spana in våra potentiella nya grannar. Moooahahahaaaa!

kram

Alice Timander

När jag var liten fanns det en tant som hette Alice Timander. Jag frågade mamma vem hon var när jag sett henne några gånger på bilder. Hon var tandläkare, berättade mamma.

"Men hon går ju i galakläder och syns i tidningen hela tiden", sa jag.
"Ja, hon ville vara flärdfull så hon började gå på premiärer för att synas.", svarade mamma.
"Så hon är känd för att hon syns?", frågade jag.
"Ja", blev svaret. "Hon är känd för ingenting".

Jag tyckte att det var det konstigaste jag hört. Att vara känd för att inte ha presterat mer än att klä upp sig och ha för mycket smink.
Nu visade det sig att Alice Timander var en sympatisk personlighet som verkade må utmärkt. Hon var också Sveriges yngsta kvinnliga tandläkare och blev sedemera skådis (nja, ingen dunderstjärna direkt...). Men hon hade mycket utstrålning och en fantastisk godhet, så inget ont om henne som person. Inte alls. Men fenomenet har levt vidare och utvecklats.

Blondinbella är ett sånt fenomen. Och alla småtjejer tar efter. Enda skillnaden idag är att småtjejerna inte behöver anstränga sig lika mycket. Vi har Internet. Så det kryllar av små Timanders där ute som gör mer än allt för att synas. Men att synas räcker inte, ser ni. Man ska ha något att komma med också. Utstrålning, "the X-factor", kunskap, NÅGOT som står ut från mängden och som håller långsiktigt. Det är som alla dessa musikaliska one-hit-wonders, alla vill slå igenom som ABBA gjorde men ingen lyckas.
Idag är det många som är kända för att ha gjort ingenting, men det finns bara ett original: Alice Timander - "dagens-outfit-bloggare"s ABBA.

Alice berättade senare i filmen "Alice och jag" att hon aldrig känt sig älskad och att hon hela sitt liv bara velat bli sedd. Förmodligen för den hon var. Det brukar jag tänka på när jag ser dessa småtjejer som gör allt för att synas. Avsaknad av kärlek.
Nu vet jag inte om det är så men det rimmar onekligen väl med deras ageranden.

Får jag ett barn ska jag visa att jag älskar det till dödagar. Ingen är värd att inte känna sig älskad. Och ingen ska behöva förnedra sig själv i en fånig blogg för att bli sedd.