Gynbesöket

Jag hann visst inte rapportera igår...

Hursom, jag var hos gyn klockan 7:30 på morgonen. Med mig hade jag Fina M och Mini.

Nu har jag hyllat min gyn obegränsat här på bloggen, men jag gör det igen. Hon är fantastisk!

Hon blev så glad, så glad när hon fick träffa Mini. Hon sken upp som en sol och blev uppriktigt glad när jag påpekade att hon är en stor del till varför Mini finns.

Och när hon och jag blev ensamma (Fina M och Mini väntade utanför) så uttryckte hon verkligen hur glad hon var att jag kämpat så och att det är så roligt att få hjälpa till med syskonförsöket också.

Hjärta henne, liksom. Jag fick en tår i ögat.

Och så mättes det.

Mätningarna skulle egentligen göras på cykeldag 16 men eftersom jag hann få en mens till så bidde det på cykeldag 3. Knas. Men slemhinnan var 6,5 cm vilket ska anses vara bra tydligen.

Allt såg bra ut men jag hade en cysta på 3 cm i diameter. Det tycker jag lät stort men den var tydligen helt ofarlig och bör inte hindra ÄD, sa gyn. Men jag undrar, jag....

Jag har för mig att AVA inte ser så på cystor. De vill helst att man inte ska ha några alls om jag minns rätt.

Jag har i alla fall mailat dem om mensen, gynbesöket och cystan. Får se vad de återkommer med.

Häromdan hade jag också besök av fina Luiza och fina Kajsa med deras gosiga kids. Vi pratade om syskonförsök. Det är FET vi gör och då kan man ju faktiskt säga att det blir Minis tvåäggstvilling. Rent teoretiskt, liksom, hihii. Det är bara det att "tvillingen" kommer något år eller två, senare (förhoppningsvis!). Kul att kunna vrida på det så!

Hur går det för själva Mini, då?

Jo, det går bra. Hon har fått två tänder, hon försöker att krypa, hon försöker att prata, hon försöker med allt (nja, kanske inte att laga mat eller prata franska....). Hon är 7,5 månad nu.

Och faktum är att allt har blivit som jag trodde.

Någon frågade mig om jag aldrig tycker att Mini är jobbig eftersom jag alltid tycker att allt är så kul med henne.

Nej, jag tycker faktiskt aldrig att hon är jobbig. Två-tre gånger har jag ruttnat på att försöka lägga henne och hon har vägrat. De gångerna var det jag och Fina M som VILLE att hon skulle sova. Vi ville det lite för tidigt och hon var inte trött. Det resulterade bara i att VI blev trötta istället... Så blir jag trött eller tycker att det är jobbigt, så blir jag mest trött på mig själv faktiskt. Jag blir inte ens trött eller irriterad på själva situationen eftersom jag ofta har skapat den själv.

Sen har vi haft turen att få en liten tjej som sover bra, inte har kolik, inte har någon sjukdom, inte gnäller utan som nästan jämt är glad och nyfiken. Och är hur social som helst.

Det har underlättat en hel del för oss. Jag menar, när vi har gått och drömt om att få bli föräldrar så har vi i och för sig räknat med vakna nätter och sånt allmänt "bebsisstök", men vi har hela tiden föreställt oss en glad och frisk bebis. För inte har vi gått och önskefantiserat om att få en bebis som har svåra sjukdomar och som ständigt gråter t.ex..

För sånt skulle jag nog kunna tycka vara lite jobbigt, inte för att det är bebisens "fel", utan för att jag kan tänka mig att det är tungt både psykiskt och fysiskt.

Ja, govänner, så är det för oss just nu. Vi är upp över öronen förälskade i vår dotter och vi är lite pirriga inför syskonförsöket.

Kramas där ute