Livets stunder

Förra ÄD-gången, när jag blev gravid, så höll jag på att få ett nytt jobb. Jag var jättenervös och tänkte fram och tillbaka eftersom jag skulle vara gravid den dag jag började i så fall.
Nu blev det inte så och jag jobbar kvar på mitt gamla jobb. Det var nog bra eftersom de inte vill bli av med mig. För att visa det så höjde de min lön med 5% under min föräldraledighet. Kanon!

Och nu, vid nästa ÄD-försök, så upprepar sig historien igen. Företaget som jag höll på att få jobb på har hört av sig igen... De har en annan tjänst där de vill ha mig. Om det går igenom så är jag gravid när jag skriver på papprena. Förmodligen, med lite tur.
Men den här gången är jag inte nervös alls. Det är livet att bli gravid. Det är så det är när en människa blir till. Vad är det att vara nervös för? Blir jag av med jobbet så överlever jag och får bygga upp mitt eget företag om inte annat. För då var inte arbetsplatsen värd mig. Om jag inte får vara kvar, alltså.
Så tänker jag den här gången. Jag orkar inte bry mig, för mitt liv är viktigast. Livet utanför jobbet, alltså.
De små fina stunderna när Mini ler mot mig. När hon kramar mig. När jorden står still.

Jag vill nog helst av allt bli egenföretagare på heltid. Då skulle jag uppmuntra mina anställda att gå hem och mysa när de har ägglossning. Hahahahaaa!
Allvarligt, man ska ta vara på livets små stunder. Ägglossningen är också en sån stund. Även om det blir mys på rutin för en del.

KRAM