Midsommar

Idag är det midsommar och vi har firat på ett alldeles fantastiskt vis. Så där som vi vill fira.
Vi har fått ynnesten att komma ut till en av "mina" ÄD-mammekompisar i skärgården. Hon har fått låna ett underbart hus där över sommaren och nu fick vi alltså komma dit och fira lite. Ytterligare en ÄD-mamma med sin familj kom ut också.
Barnen lekte, åkte skrinda och åt jordgubbar så de nästan sprack. En riktigt fin barn-midsommar.
Vi mammor har njutit i fulla drag och vi tittade på varandra alla tre och sa att "Tänk, det här trodde vi inte när vi sågs på det där kafét första gången för nästan två år sedan!".
Nej, verkligen inte.
Och nu, så här i efterhand, kan jag nästan bli glad över att det blev som det blev för vår del. För vilka fantastiska människor vi har lärt känna. Jag är verkligen tacksam över det!
Det kan låta lite bisarrt när man vet hur ledsen, sorgsen och rädd jag var förut. Innan Mini kom. Men utan just, precis vår lilla Mini, så hade vi inte fått lära känna alla de bra människor vi känner nu.
Mini kom inte bara med sig själv till oss, nej, hon kom faktiskt med en massa annat bra till oss också.
Jösses, jag är så tacksam att det blev som det blev. Men det är klart, jag hade gärna avstått all sorg och kamp och bara fått glida på en räkmacka när det gäller att få bli gravid... Och så hade jag gärna träffat alla bra människor utan all gråt på vägen. Men ändå. Det är så bra nu.

Så här är vi nu, hemma igen och ska grilla lite kvällsmat. Mini har somnat helt utmattad efter allt skoj idag och vi har äntligen fått fira en riktig midsommar på barnvillkor med underbara människor som vi inte behöver hymla gentemot. Vi kan prata öppet om ÄD och våra barn och alla runt bordet förstår precis. Så förbaskat skönt!
Och den där vita klänningen med blomsterbroderier jag köpte för 14 månader sedan då jag förstod att min lilla tjej skulle få växa och få fira midsommar på sina små knubbiga ben, den hade hon på sig idag. Min vackraste lilla goa unge. Hon har varit lycklig absolut hela dagen och jag kan inte känna mig mer tacksam.

Den 2/7 är mensen beräknad till. Tänk om... Det vore ännu mer fantastiskt att få ha en sån tur en gång till. Helt otroligt faktiskt. Men en sak i taget.

KRAM där ute