Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

tisdag 12 oktober 2010

Noll energi

Imorgon börjar behandlingen. Idag sitter jag med gråten i galsen.
Jag vet inte varför men jag gissar att det är för att jag innerst inne är livrädd.
Det här blir vårt femte behandlingsförsök. Det har börjat tära på både psyke och hopp. Och det enda val jag har är att köra på. Det finns inget alternativ.
Det jag ser fram emot är att få i mig östrogen. Det gör mig gladare. Klimakteriehäxan i mig får lite uppåttjack och blir trevligare då....
Alltid något.

Imrgon ska jag bli glad igen. Oavsett hormontyp.

Soliga kramar

4 kommentarer:

  1. Känner mig lika, samma.
    Gråtig och hängig.
    Synd att du inte bodde i krokarna -då kunde vi kolla på en snyftis och beklaga oss.

    Hoppas du får en bättre kväll/eftermiddag.
    Och gråt ur dig om du behöver så kanske det känns bättre sen.
    Vi fixar det här nu.
    Tillsammans!

    *Drar upp W litet.*
    Och skickar en låda, en flaska, en kartong och en handväska och en resväska och en liten ask och en sko och en påse och en genomskinlig behållare med energi.

    KRAM!

    SvaraRadera
  2. Visst är det jobbigt?
    Men kanske nödvändigt?
    Jag vet inte, men jag önskar dig allt fint på jorden och att vi klarar oss igenom det här nu.

    KRAMAR

    SvaraRadera
  3. Jo, litet småjobbigt är det allt, för det är så mycket roligare att vara glad och må bra.
    Nödvändigt är det nog alldeles säkert.
    Jag förstår att det du går igenom ÄR en riktig krissituation. Det är mycket svårare att sakna någon som man vet skulle betyda så mycket.
    Jag förstår din saknad och den är stor.
    Jag kan ju jämföra den saknad jag har efter ett levande barn med sorgen över Leia och Linnea. Den är mycket svårare att hantera den där längtan/sorg över ett barn som man vill ha.
    Leia och Linnea-sorg kan man ta på och alla fattar -någorlunda. Men det här med att längta -det är det inte många som hajjar.
    Men vet att jag gör det iallafall.
    Och eftersom du faktiskt är i kris, finns det någon liten möjlighet att du får vila och sjukskriva dig? Eller mår du bättre om du får hålla igång?
    Du behöver vila och ta din gråt på allvar.
    Faktiskt. Gråta läker och fast det gör ont så kommer nog solen snabbare om man gråter litet.

    Hör definitivt av dig om du vill.

    SvaraRadera
  4. Tack J!
    Mycket möjligt att jag är sjuk imorgon... Om inte annat så för att jag har sjukt ont i halsen.
    Vi hörs!

    KRAM

    SvaraRadera