Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

fredag 3 februari 2012

Wilda tystnar

Jag har fnulat och vridit och vänt på orden till ett inlägg jag vill posta här, men inget vettigt kommer ur mig. Inget klokt eller vältaligt utan mest bara trams.
Jag vill säga att jag är så glad att vi kämpade och inte gav upp.
Jag vill säga att jag är lite hemligt "kär" i alla bloggläsare som stöttat mig igenom åren.
Jag vill säga att jag är så tacksam över alla personer jag lärt känna i vårt kämpande.
Jag vill säga att Ofrivilligt Barnlösas Dag borde vara dagen före Mors Dag varje år.
Jag vill säga att jag är lycklig.
Men framför allt så vill jag säga att jag har tappat min inspiration till att skriva på bloggen mer.
Jag ser inte poängen med den längre. För poängen var att den skulle handla om vår kamp att få barn. Om ofrivillig barnlöshet, om ivf:er, om ÄD och om alla mina tankar kring allt detta. Dels för att ha som minne för vår skull men också kanske för att vara till hjälp för andra i liknande situationer.
Nu har jag uppnått det. Vår kamp är över och Mini är här. Jag vill inte förändra bloggen till en mammablogg eller familjeblogg. Den ska få förbli en barnlöshetsblogg för den som behöver läsa om hur det är.

Med anledning av det så kommer jag inte att skriva mer här (ok, alla som följt mig vet att jag mycket väl kan ändra mig, men ändå...just nu så är det så här). Jag går dock att nås på mailen fortfarande.
Kanske att jag startar på en ny blogg som handlar om vår familj eller något annat, i så fall så annonserar jag ut det här när det är dags, men just nu vill jag bara låta livet ha sin gång. Jag har det så otroligt bra att jag vill lägga all min tid på Mini och vårt familjeliv i verkligheten. Bloggen får alltså ta slut här och nu. Och det känns som ett värdigt och lyckligt slut.

Med de orden så vill jag tacka ALLA för att ni har delat era tankar, stöttat, gråtit och skrattat med mig och Fina M hela vår resa. Ni är helt otroliga allihop! Och jag glömmer er naturligtvis inte bara för att bloggen ligger still. Nejdå, jag följer er bloggare där ute och många av er andra har jag kontakt med via mail och FL. Så tro inte att jag bara slänger bort allt jag fått av er. Ni är guld värda! Men bloggen blir tyst.

Och mina kramar då? Varför kramas jag alltid i slutet av ett inlägg?
Jo, kramar för mig står för trygghet, kärlek och respekt. Det finns för lite sånt i världen ibland.
Så kramas där ute.

Många, hjärtliga kramar

Wilda Mathilda

40 kommentarer:

  1. TACK för att jag fått följa med på er långa otroliga och fina resa! Stort lycka till i fortsättningen. Det känns som om vi känner varandra fast vi aldrig träffats... så det blir lite sorgligt att säga adjö, men "Vi hörs"? Hojta om du skaffar den där nya bloggen, snälla! Kram Elin

    SvaraRadera
  2. Tack själv! Jag är mycket glad över att bloggen fick ett lyckligt slut. Pga, eller tack vare, dig (och Lady B) är sannolikheten att jag blir äggdonator när A fått ett syskon mycket hög.

    Kramas där ute <3

    SvaraRadera
  3. Tack för att du har delat med dig om din kamp. Jag hoppas att du snart öppnar upp en fortsättnings blogg.
    Kramar och en massa lyckönskningar på ert fortsatta, underbara liv! <3

    SvaraRadera
  4. Jag förstår absolut, kände likadant när vår kamp var "över"! Hoppas ni har det alldeles underbart och fantastiskt där hemma! Kramar!

    SvaraRadera
  5. Tack för att jag har fått följa er resa och grattis till Mini. Du är en mycket inspirerande person och jag blir lite tårögd nu när du ska sluta blogga, det har jag iofs blivit många gånger när jag läst om ditt liv, båda av sorg för er skull men även av glädje. Du har påverkat mig så pass mycket att jag i framtiden, när tiden faller sig rätt, antagligen kommer att ansöka om att bli äggdonator. Bara så att du vet.. Lycka till i livet!

    SvaraRadera
  6. Det är så sorgligt på ett sätt och så glädjande på ett annat. Dessa bloggar jag följt och följer. Hur jag hoppas att jag ska kunna få byta kategori från "längtar barn" till "väntar barn" och slutligen "barn". Och jag förstår så väl att man där slutar bloggandet. Barnet tar tid, man har uppnått det man strävat efter, bloggen mister sitt syfte. Samtidigt som det känns som en förlust av en vän för oss läsare. Man har aldrig träffats och ändå känner man sig så nära.

    Jag håller en liten tumme ändå för att ditt bloggande kommer fortsätta, om än i andra former (samtidigt som jag vet att jag inte längre har lika mycket tid att kommentera som förut). Men alldeles oavsett - NJUT av livet! Det är underbart med en liten.

    All lycka framöver i livet önskar jag dig! Många stora och varma kramar till er alla i familjen!

    SvaraRadera
  7. Jag kommer att sakna din blogg mycket, men samtidigt förstår jag helt ditt beslut. Bloggen tar en mycket lyckligt slut, det skulle inte ens kunna bli bättre.
    Jag hoppas du återkommer med en ny blogg, och även att vi kommer att ses i framtiden och fortsätter med våra mini bloggträffar :-).
    Stora kramar på dig!

    SvaraRadera
  8. Låter som ett förnuftigt beslut tjejen! Fast jag gillar ju att läsa dig så när du får mer tid sen så tycker jag att du ska starta en ny blogg. Tills dess ses vi IRL istället. Krama om de dina :-)

    SvaraRadera
  9. Tack för att du har delat med dig av er resa till barn. Jag hoppas att ni får många underbara dagar tillsammans, med mycket glädje, skratt och kärlek.
    Stor kram!

    SvaraRadera
  10. Tack för att du delat med dig! Men jag antar att var sak har sin tid. Ni har ju påbörjat ett nytt liv nu liksom.
    Önskar er all lycka :)

    Kramar!

    SvaraRadera
  11. OMG! Inte du oxå! Vi har ju hållit i hop i flera år!

    Snart är jag alldeles ensam i den här skitvärlden..

    Jag är inte ett dugg förstående, jag är egostisk och kommer sakna dig oändligt.

    Kram Älskade Wilda...

    SvaraRadera
  12. Ååå...
    Jag kan förstå dig, men kommer sakna att läsa om dig... och om er kamp!

    Min kamp är inte över. Inte än. Den kan vara över om en vecka, vi får se.

    Men TACK för att jag fått följa dig, dina tankar...!! Du har hjälpt mycket bara genom att finnas där!!

    KRAMAR

    SvaraRadera
  13. Bästa beslutet! Tack, grattis, lycka till!

    SvaraRadera
  14. Men å så trist, både du och Nenne samtidigt :( Har följt er båda flitigt (mina favvosar på Bloglovin-listan) ffa då era senaste försök och graviditeter sammanfallit med min egen kamp och väg mot bebis.

    Så i hjärtat förstår jag dig...nu börjar ett nytt liv och familjen går före allt annat. Men jag är också lite egoistisk och kommer sakna dina uppdateringar otroligt mycket!

    Stor kram och varmt lycka till med livet som Minis föräldrar!

    /XB
    (PS. Har en liten fråga oxå men jag mallar den istället).

    SvaraRadera
  15. Kommer sakna dina ord, tankar och engagemang men förstår ditt beslut. Är så glad för er skull att ni ÄNTLIGEN nått er högsta önskan!!! Fick precis i dagarna höra att min egna ägg donation gett upphov till ett efterlängtat PLUS så jag hoppas med hela mitt hjärta att de får uppleva samma lycka som er. Kram på er

    SvaraRadera
  16. Och kram till dig Wilda som kämpat så hårt och lyckats. Stort lycka till som mamma! Kram Kix

    SvaraRadera
  17. Nej, men vad tråkigt för oss här ute i bloggvärlden! Jag kommer sakna dina inlägg och förhoppningsvis kanske få träffa dig igen på någon bloggträff framöver!

    Samtidigt förstår jag dig...men innerst inne hoppas jag nog ändå på att du startar en annan blogg där man kan få följa dig *blink*!

    Kramis Lila

    SvaraRadera
  18. Jag är så glad att er kamp fick ett lyckligt slut och att mini är här. Kommer att sakna att läsa dina tankar.
    Många kramar Cookie

    SvaraRadera
  19. Jag är glad att jag har fått föja dig! Fast jag kom inte in i bloggen förrän i maj då du var gravid.
    Kommer sakna dig och din blogg.
    Hör av dig om ni skulle komma till Göteborg, så bjuder jag på en fika =)

    Kramar Jessica

    SvaraRadera
  20. Jag har full förståelse för ditt beslut. Det har varit kul så länge det varade. ;) Stort grattis ännu en gång och lycka till med framtiden!

    Kraaaaaaaaaam!

    SvaraRadera
  21. Tack för den här tiden <3

    SvaraRadera
  22. Jag är glad att jag fått följa er resa till Mini och har all förståelse för att du väljer att låta bloggen tystna nu.

    Tack för allt.
    Nu undrar förståss tant om det vore möjligt med en liten lunch eller fika med er två brudar, så att tant får krama Mamma Wilda och snusa lite Mininacke?
    Det var ett tag sedan vi sågs :)

    Du vet ju var min brevlåda bor, liksom ;)

    KRAM.

    SvaraRadera
  23. TACK för att jag har fått följa med på eran resa, TACK för allt stöttande och fina & kloka ord, och TACK helt enkelt..
    Blir du med ny blogg sen så let me know. .. Kommer sakna att få läsa dina om dina tankar & ord..

    KRAM!!!!!
    <3

    SvaraRadera
  24. Förstår dig till fullo. Självklart ska du ägna all din tid till Mini, fina M och er lilla familj. Jag kommer lika självklart att sakna dina skrivna ord och är innerligt tacksam för att jag fått följa din resa och för allt du delat med dig av.

    Stora, stora kramar!
    /S

    SvaraRadera
  25. Tack själv Wilda. För många fina, roliga och sorgliga inlägg. Jag har njutit av din blogg!

    Kram

    SvaraRadera
  26. Tråkigt för oss alla som följt er kamp, men självklart förståeligt! Jag är mycket glad för er skull, och glad för allt du bidragit med vad gäller bloggen! Och kanske vi kan slå våra huvuden ihop en dag och förverkliga en gemensam dröm? (Eller så pratar jag bara i nattmössan..!)Du vet var du hittar mig! Kram!

    SvaraRadera
  27. Så sorgligt för oss men jag förstår dig! Men du får lova att höra av dig om du kör igång igen, för det vill jag inte missa! :-) Och likadant om detta med babysimmet!

    Lycka till nu med ert underbara liv!

    Kram!

    SvaraRadera
  28. Jag förstår dig verkligen, och jag har själv funderat på vad som ska hända med min blogg när vår skatt har kommit.
    Kommer förstås att sakna dina braiga inlägg!
    Önskar stort och varmt lycka till med nya livet med Mini!
    Kram

    SvaraRadera
  29. Önskar er all lycka till i livet som familj och individer, du har varit en fantastiskt positiv punkt i mitt liv sedan jag träffade dig i maj ´11. Så mycket har hänt sedan dess och förstår helt och fullt dina tankar, har varit där själv så många gånger.

    Njut av Mini, njut av livet och ha en fantastisk framtid tillsammans. Du vet var jag finns om du vill nå mig :)

    Många kramar
    Anna

    SvaraRadera
  30. Är så glad att denna blogg fick ett lyckligt slut!

    Kramar och lycka till med allt

    SvaraRadera
  31. Förstår dig, har samma funderingar. Kommer att sakna din blogg, men är glad att den slutade så här lyckligt ;)

    Önskar er all lycka i fortsättningen

    SvaraRadera
  32. Kram och stora lyckönskningar! /Linda (Tazty)

    SvaraRadera
  33. Jag hoppas att du en dag ändrar dig. Tills dess, ha det bäst. Och jag kanske stöter på dig en dag där du bor. En viss kärlek i mitt liv bor visst i närheten.

    Kram

    SvaraRadera
  34. Tack för din tid som bloggerska, den har varit en insperationskälla och rent nöje att följa. Och detta lyckliga slut hoppas jag med på till slut"blink" Lycka till / Lie71

    SvaraRadera
  35. Såååå förståeligt, men ändå tråkigt. Jag kommer att sakna dina dräpande kommentarer, dina insiktsfulla analyser och din värme och humor!

    Jag hör av mig på mail och FB. Senare i vår när ni landat så vill jag gärna komma och gratulera och ses för första gången.
    Kramis

    SvaraRadera
  36. Vad ledsen jag blev nu då.:/
    Jag förstår dig dock såklart, men hoppas innerst inne att du ska starta upp något annat!

    Tills dess, ta hand om lilla familjen och må bäst!
    Kram Sara

    SvaraRadera
  37. Jag får väl först o främst passa på att gratulera till att ert mirakel äntligen har anlänt! Jag e inte så bra på sånt tyvärr :(

    Jag förstår dig precis att det känns fel o konstigt att förvandla bloggen från en ofrivilligt barnlöshetsblogg till en familjeblogg! Men vi behöver ju dig! Dina tankar, ord och inlägg om ofrivillig barnlöshet behövs så om du fortfarande känner att du vill kämpa för oss andra får du gärna skriva här då och då iaf :)
    Som tex vår namninsamling till Norrlandsuppropet om du har tid o lust får du jättegärna hjälpa oss att sprida det. Här är länken till uppropet på Barnlängtans hemsida http://www.barnlangtan.com/norrlandsuppropet och här är en text som jag har skrivit på tex Facebook Kampen fortsätter - Upprop för att ge Norrlands ofrivilligt barnlösa god vård!
    De fyra Norrlandslandstingen har länge varit sämst i Sverige för ofrivilligt barnlösa, med mycket begränsad vård, avgifter för lesbiska och förbud mot många typer av behandlingar. Hjälp oss kräva förändring! När du skriver under uppropet skickas epost till ansvariga politiker.
    Hjälp oss att sprida det via Facebook, bloggar, Twitter m.m!
    Här kan du läsa om reglerna och förslagen som gäller för fertilitetsvården i Norrlandstingen http://www.barnlangtan.com/fakta/157

    Tack vännen och all lycka till med det nya mammalivet! Kram

    SvaraRadera
  38. Har kommenterat ganska lite men läst ganska ofta. Logiskt slut nu när den här delen är avklarad. Ibland kommer blogglusten tillbaka efter ett tag, då är det bara att hojta till så är vi många som dyker upp. Lycka till med Mini!

    SvaraRadera
  39. Ta hand om din Fina Mini istället för att sitta här.
    Men jag måste erkänna att du kommer vara saknad fina wildamathilda :)
    Kram på dig!

    SvaraRadera