Äntligen sitter jag på provtagningscentralen på Danderyds Sjukhus och ska ta alla prover, inklusive det där hcg-provet. Det känns lite onödigt att ta just det men det är väl lika bra det.
Mensen lyser med sin frånvaro och jag tänker maila kliniken om att få ta Primolut så att den kommer igång.
Numer känner jag mig väldigt rutinerad kring allt med ÄD. Det som var så svårt i början, acceptansen och hur allt skulle gå till, är idag inga konstigheter alls. Det är den mest naturliga och vanliga saken i världen nu. Inga konstigheter alls!
Tänk, det trodde jag inte när jag satt där med den allra första sprutan vid det allra första IVF-försöket. Då trodde jag att jag skulle bli gravid tack vare IVF:en. På en gång. Inte att det skulle bli fler försök och en personlig utmattning...
Men det var då! Nu finns Mini och allt är så mycket stabilare. Lugnt. Hela-havet-stormar-leken är slut och jag sitter tryggt och bekvämt på den sista stolen.
Därför vill jag gärna att syskonförsöket ska lyckas, men det är inte hela världen om det inte gör det. För stolen står kvar.
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
2 dagar sedan
Hej!
SvaraRaderaHar en fråga om något helt annat. Fick idag veta att vår ev. donator (känd) inte förstått att vi inte vill att hon berättar för folk att hon ska/ev. ska donera till oss.
Känns hemskt att vi lixom blir "utelämnade" till folk som vi inte vet vilka de är...
Hur har ni gjort och tänkt kring det här med att berätta om ÄD??
Har kollat runt lite om du skrivit om det tidigare men inte hittat.
Just nu känner jag mig väldigt nere. Vi väntar på att få komma på kuratorsamtal och trodde det skulle va lugnt fram till dess, men tydligen inte!?
Stor Kram, Maria