Nytt om FK

Försäkringskassan, alltså...

Nu har de tydligen bestämt, från den 1 april, att man inte får ersättning för ÄD utomlands om donatorn är anonym. Jag undrar om det verkligen får vara så?

Jag menar, behandlingen ska ju vara likvärdig den som är i Sverige, men om donatorn är anonym eller inte är väl inte direkt tillförligt till själva behandlingen? Det tycker i alla fall inte jag, även om jag förstår hur de tänker.

Jag kan bara spekulera i varför de nu har bestämt sig för denna regel efter att ha varit förbaskat otydliga när det gäller allt annat kring försöken.

Min teori är att vi som gjort ÄD utomlands faktiskt har upptäckt att vi får ersättning för detta och nu ansöker om ersättningen, även retroaktivt. Förmodligen har det blivit en del pengar som tillskrivits oss eftersom vi nog är fler än vad både vi själva och andra tror. Och det kostar. Det är en kostnad som Sverige skulle ha haft om vi fått vår rätt till vård. Istället blir vi tvingade att åka utomlands och nu får vi bekosta det själva om vi väljer att åka till länder med anonym donator.

Trist. Jäkligt trist. Och så blir det ju faktiskt dyrare för Sverige och, om man nu ska se det ur ett statligt perspektiv, så missar man faktiskt möjligheten att få lite statistik på det här med utlandsvård och ÄD. Nu blir vi ett stort mörkertal igen.

Och så blir köerna längre i Finland. För det är väl främst dit vi får åka nu om vi vill ha ersättning och i Finland är behandlingen avsevärt dyrare. Det blir dyrare för Försäkringskassan (och oss skattebetalare) i det långa loppet med andra ord.

Men vill Försäkringskassan ha det så, så vet jag tyvärr inte vad man kan göra för att få dem att ändra sig. Tyvärr.

Rent generellt så tycker jag, personligen, att Sverige är så otroligt efter när det kommer till allt kring "barnagörande". Då menar främst jag lagar och regler kring inseminationer, IVF, äggdonationer och embryodonationer. Allt kretsar kring genetik och det är bara så jäkla bakåtsträvande. Så nationalistiskt på något sätt. Som om det är allt som räknas. Gener, inte kärlek till ett barn.

Och lagar och regler är dessutom luddiga och anpassade efter stenåldern. Typ.

Varför kan vi inte förstå att det tar mer än ett försök att få bli på smällen? Varför kan vi inte bara inse att två killar eller två tjejer kanske vill ha barn? Eller att ensamstående vill ha barn? Eller att en del barn vill ha ett syskon? Eller att... ja, ni förstår gissar jag.

Och varför kan vi inte då, för sjutton, ta den lilla kostnaden det är i sammanhanget, för att vi och alla andra som kämpar för ett barn ska nå vårt mål? Jag lovar, vi betalar för oss via skattesedeln!

Om vår rätt till vård i Sverige inte efterlevs av landstingen, låt oss då få åka dit vi vill för att få vården! Det hänger inte bara på genetik. Det hänger på privatekeonomi, psykisk hälsa och tidsaspekter också!

Men främst av allt så hänger det på kärlek. Kärlek till livet och ett barn.

Det vill jag att Försäkringskassan förstår. Då skulle de inte sätta sin dumma, dumma regel och därmed stänga dörren för många som ansträngt sig i oändlighet för att kunna bli föräldrar.

För övrigt ska jag träffa ett gäng ÄD-mammor med sina barn idag. En del har fått behandling i Sverige och en del utomlands, men sånt bryr vi oss inte om. Vi är ett mörkertal fyllda med en attans massa kärlek. Oavsett ersättning eller ej.

Så det så.

Kram på er