Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

lördag 18 augusti 2012

Människor att minnas

Ni vet när man stöter på såna där helt underbara människor i livet? Såna där som man kanske inte hänger med jämt och ständigt men som ändå ger en så mycket energi och positiva vibbar att man kan gå på små moln av glada tankar i flera dagar efteråt?
Jag har stött på såna människor två dagar i rad nu! Vilken grej!

Först var jag hos min tandhygienist. Ja, jag vet. Hur kul är det att gå dit liksom? Och efter en graviditet med ständigt blödande tandkött och sen amningsnätter med tandborstfuskning (oftast omedveten sådan, dock) så var jag inte direkt peppad att gå dit.
Men....
Så kommer hon där, i korridoren, gåendes mot väntrummet där jag sitter, och jag kommer ihåg att hon ju faktiskt vet vad jag gått igenom för att få barn. Precis när jag tänker tanken så skiner hon upp som en stor sol och ler med hela kroppen. Jag kan liksom inte göra annat än att krama henne i det läget. För det känns bara så naturligt att krama en så glad och underbar människa som gratulerar mig på ett så fint sätt som hon gör. Oavsett om det nu råkar vara "min" tandhygienist. För allvarligt, jag hade nog aldrig trott att jag skulle krama en sån någonsin i mitt liv.
Men det gör jag alltså där i väntrummet.
Och hon överöser mig med gratulationer och har överseende med mitt dåliga tandkött (eller, nja, liiiite snälla bannor får jag, men det hade jag räknat med) och säger att livet är större än så. Hur jäkla FIN får en människa vara? Hon är guld personifierat. Om man nu kan personifiera guld.

Och så igår, jag träffade den där tjejligan med andra ÄD-mammor och ÄD-barn. Såååå skönt! De är helt fantastiska människor. Det är inte direkt så att jag tänker på att vi har gjort ÄD allihop. Nej, jag bara umgås och är glad för att alla är så trevliga och snälla, och grymma personligheter. Och så inser jag ibland, när vi pladdrar, hissar glada barn, matar, gungar, badar, sippar kaffe, utbyter inredningstips och bara är i solen, att vi började ses tack vare våra "åkommor". Våra barn. Det var de som förde oss samman och nu har jag så kul och trevligt varje gång vi ses. Jag får inspiration och energi för fler år framåt varje gång! Jag hoppas att vi håller kontakten och att våra barn kan göra detsamma om de vill.

Ja, den gångna veckan har fullkomligt fyllt mig med energi och glädje. Jag är så glad att jag får träffa så speciellt fina människor.
Tänk, mitt problem med att få barn har gjort att jag har fått mångfaldigt tillbaka. Det är helt otroligt!
Människor jag ALDRIG kommer att glömma. Det känns bra. Så förbaskat bra!

KRAM

PS. Näpp. Ingen mens ännu...suck. DS.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar