Existens

Imorgon efter jobbet är det äntligen dags att mäta slemhinnan. Jag tror att den är finfin. Något annat får inte existera känns det som.

Apropå existens, äntligen, äntligen har min kämparkompis Kalimero fått sitt efterlängtade barn. Jag blir varm i hjärtat när jag ser bilder på det fina lilla knytet! Ett sånt fint litet mirakel!

Goa kramar!

Flyg

Jag har gjort något lite "vilt".

Jag räknar kallt med att slemhinnan växer på som den ska så jag har redan bokat flygbiljett till den 14/7.

Det känns bra, trots allt, hehe.

Kram

Nu så

Jodå, idag kom mensen rejält och första Progynonen togs imorse. Äntligen på gång!

Jag mailade kliniken och det blir FET den 14/7.

Kram

Jodå

Jodå, mina spekulationer verkar stämma! Nu ikväll börjar mensen sätta igång väldigt smått (men med redig mensvärk vill jag lova!), så imorgon är den nog i full gång. Då mailar jag kliniken och börjar knapra Progynon igen. Tillbaka till framtiden.

Jag konstaterar också att det här blir vårt nionde ÄD-försök totalt sett. Ett av dem har lyckats.

Kvällskramar

Spekulationer

Idag är jag allt lite muntrare än igår!

Och för första gången på länge är det hyfsat lugnt på jobbet (Fina M vann VAB-lotteriet).

Därför har jag tagit mig friheten att surfa efter boendealternativ och jag hittade faktiskt ett. Det är dock dubbelt så dyrt som bårt nuvarande boende men det kommer vår entreprenör att få betala.

Så billigt som vi bor nu går inte att hitta. Vi hade bara tur när det boendet dök upp.

Jag har också kommit på mig själv att tro att mensen kommer redan på onsdag. Varför jag tror det vet jag inte. Det är bara rena spekulationer och sånt är trots allt hårdvaluta när jag ska genomgå ÄD, hahaha! 

Tänk om det här försöket lyckas? Tro det eller ej, men jag skulle nog bli förvånad då! 

Kramas där ute!

Tråkig

Primoluten är slut så nu är det "väntans tider" igen. Åh, om jag ändå hade mer tålamod! Mensen borde dyka upp på torsdag ungefär.

Och nu blir det gnällvarning...

Till dess (torsdag) vill jag bara sova. Så känns det, för jag är trött och less på det mesta nu.

Husbygget, eller snarare entreprenören, krånglar så till den grad att vi nu har en advokat inkopplad och inflyttningen får nog skjutas på ett halvår. Minst.

Det i sin tur påverkar vår boendesituation radikalt. Inte kul.

Utöver det så kommer närmsta grannen med åsikter om vårt bygge absolut hela tiden och det är just bara åsikter. Inget har relevans och vi strider inte mot någon som helst lag eller förordning. T.o.m. bygglovstjänstemannen, som grannen tokringt till, undrar vad de (grannen med fru) håller på med annars på dagarna. När de inte ringer till honom, alltså.

Jobbet är urtrist just nu och jag behöver semester. Igår helst.

Mini är sjuk. Sååå tråkigt! Men då får jag i alla fall vara hemma från jobbet, hehe.

Ja, det är väl läget just nu. Alla samtal här hemma handlar om boende, husbygge och idiotiska byggföretag. Barnalstrande är liksom ett litet "sidoprojekt" just nu. Hur tråkigt det än låter. 

Vi bara följer doktorns order och tänker ingenting själva. Typ.

Med risk för att låta som världens tråkigaste människa...

Kram

Nu kör vi igen

Idag är det dag 2 med Primoluten. 8 dagar kvar och sen är det bara att vänta på mensen. 

Den här gången har jag ingen entusiasm alls. Det känns som att ta vitaminpiller (vilket jag i och för sig också gör tillsammans med folsyra och järntabletter).

Jag känner mig så ärligt trött på alla försök. På fullaste allvar känns det som om det här blir vårt sista försök. Vi får se hur det blir, men just nu känns det så. Och jag känner mig tillfreds i den tanken.

Just nu sitter jag på vårdcentralen i tron om att jag har halsfluss. Lite penicillin skulle faktiskt sitta bra nu inför försöket och allt. Framförallt skulle det hjälpa mot den uteblivna njutningen av morgonkaffet eftersom halsen går sönder när jag sväljer. Morgonkaffet är liksom lite heligt.

Krassliga kramar

Ofrivilligt Barnlösas Dag

Jag har inte glömt den, den för mig, stora dagen. Den ligger mig så varmt om hjärtat och jag tänker varje dag på vilken förbaskad tur och Fina M. Vilken resa... 

Och vi vann till slut. Nu är det väl så, att man kan vinna mot ofrivillig barnlöshet på olika sätt. En del blir gravida på olika sätt, en del adopterar, en del får aldrig det efterlängtade barnet men vinner kampen på ett mentalt plan istället. Allt är en kamp och den är tuff, jäkligt tuff, och absolut inget som går att föreställa sig.

Däremot går det att föreställa sig hur det är att få vara förälder. Så är det. Det är så som man tror och vill att det ska vara.

Därför tycker jag att en dag för ofrivilligt barnlösa är sååå mycket större och viktigare än mors dag. 

Men just i år hamnade båda dagarna vid sidan av för jag får äntligen vara på semester; en riktig barnsemester med Lollo & Bernie och hela "klabbet". En semester från allt kring barnalstrande och morsor, en semester bara för vår lilla Minis skull och kanske, kanske lite för att vi äntligen får leva vår mångåriga dröm.

Men...en gång ofrivilligt barnlös, alltid ofrivilligt barnlös, i alla fall i hjärtat, så mina tankar finns alltid med alla mina medkämparsystrar.

Alltid.

Kramar till er och alla som stöttar

Jag är här

Som vanligt skriver jag inte mycket här. Det händer en del i en del närståendes liv som känns lite tungt att tänka på och framförallt så vill jag inte dela med mig av det. Och det är svårt när det tar upp så mycket av mina tankar. Därför blir det lite stiltje här på bloggen ett tag.
Men jag kan i alla fall avslöja att det är ett preliminärt (om det blir mensframkallning med Primolut) datum satt för FET. Det blir den 17/7, mitt i semestern. Perfekt.

Kramas där ute.

Sista testdagen

Så här se tio dagars onödigt hopp ut.

Idag är det slut med tabletter och jag ska maila AVA också.

Skönt att solen skiner i alla fall!

Kram på er

Dag 15 - Lugn

Jodå, minus idag igen. Imorgon går sista testet åt och då slutar jag också med alla tabletter. I ärlighetens namn så känns det just nu väldigt skönt. Det tär att hålla på och testa så här och jag tänker aldrig mer göra om det. Tjuvtesta någon dag hit eller dit funkar för mig, men inte som jag gjort nu. 

Juli. Då får det bli. Då ska det ske.

Kram

Dag 14 - Minuslunken

Jodå, ett minus idag igen. Suck.

Jag har två tester kvar från Testlagret (köpte ett 10-pack) så jag kör slut på dem.

Kliniken svarade att jag borde ta i alla fall ett blodtest för att utesluta graviditet. Jag vet inte, jag. Jag menar, syns inga hcg-nivåer på dag 14 med blastocyster så är det nog ingen vidare lyckad graviditet som väntar ändå. Det kommer inte att bli något, det är jag säker på. Nu vill jag bara blöda ut allt och gå framåt. 

Jag har ett nytt, roligt jobb, husbygget behöver lite jävlaranamma (vad ÄR det med hantverkare egentligen?! Tror de att man är tappad bakom en vagn bara för att man inte gör byggandet själv? Spån.) och jag behöver träna och ta ett glas vin i helgen.

I juli, då kör vi FET om inte mensen dyker upp för tidigt igen.

Att det ska vara så förbaskat svårt att bli gravid! 

Kramar

Sorgtankar

Jo, jag är ledsen över alla minus, det är jag. Men jag är inte lika avgrundsdjupt ledsen som förra gången. Då var det ju liksom slutet på alla försök. Trodde jag i alla fall. Nu vet jag att vi har fler i frysen och jag måste bara ta nya tag om det ska gå vägen. Gör det inte det, om alla fryskompisar går åt, så blir det inget mer.

DÅ blir det nog sorg på riktigt. Avgrundsdjup.

Men det får jag ta då. Nu är nu.

Undrar om man gör AHA på blastocyster?

Och så ska jag tokträna nu. Komma igång igen. Tillbaka till livet.

Just det, sa jag att husbygget strular också? Allt på en gång. Livet...

Kram

Dag 13 - Skitdag

Minus imorse igen. Svårt att hålla tillbaka tårarna. Det är nog bara att inse faktum.

Jag mailade AVA igår och frågade när jag kan köra på igen, denna mens som dyker upp när jag slutar medicineringen, eller nästa. Jag gissar på det sistnämnda.

Jag frågade också om de har öppet i juli. Det vore enklast med FET när jag ändå har semester.

Och så nytt jobb idag på det. Jag är inte ett dugg motiverad.

Kram

Dag 12 - Morgon

Mini vaknade 5:30... Lite väl tidigt för min smak. Hon brukar vakna en timme senare.

Hursom, det blev minus imorse igen. Jag tror inte att det slår om men AVA har sagt att jag ska ta blodprov (Hcg och progesteron) den 8/4 och 10/4. Det känns onödigt om jag inte ens fått ett plus, så min tanke är att testa till på onsdag. Sen får vi se om det blir något blodprov. Förmodligen inte.

Kram

Dag 11 - Önskar

Jo, det var minus imorse också. Suck.

Men jag tror fortfarande på att det KAN slå om. Jag måste tro på det.

Imorse låg jag också och planerade när vi kan göra FET. Jag insåg att det är omöjligt att planera eftersom jag börjar på nytt jobb på måndag och jag har ingen aning om hur rutiner och processer ser ut där. Att veta sånt när jag ändå planerar FET underlättar en del. Så jag väntar nog till nästa vecka.

Med lite tur kanske vi kan få till det till dagarna kring midsommar. Det känns lättare att hitta på en anledning till frånvaro då...

Ja, ja, det löser sig alltid. 

Nu ska vi snart fika i solen och sen är det dags att längta till imorgonbitti och nästa test. Så ser mina dagar ut. Längtan och väntan och lite vardag däremellan.

Kramar i solen

Dag 10 - Tomt

Jag testade minus imorse igen.

Men jag fortsätter att testa. Det är lite tidigt fortfarande även om jag kan tycka att ett plus borde kunna visa sig redan nu. 

Den här omgången räknar jag dock dagarna annorlunda. Normalt brukar jag ha insättningsdagen som dag 0, men nu har jag räknat den som dag 1. Så på mitt gamla sätt att räkna (och som jag tror att de flesta använder) så är jag "bara" på dag 9 idag.

Kan väl tillägga att jag inte känner ett smack. Jag är precis som vanligt.

Just nu funderar jag på om jag får köra en ny behandling på en gång när mensen kommer eller om jag måste vänta på nästa mens. Den är ju så oregelbunden så jag vill inte vänta så länge. Rekordet ligger på över 100 dagar... Men blir det mer än 30 tänker jag köra Primolut! Då kanske vi kan få till en FET i juni...

Det känns viktigt för jag blir bara äldre och äldre!

Kram

Dag 9 - Tjuvtest

Det är mycket på jobbet nu. Oj, oj!

Och bra är väl det, så hinner jag inte tänka så mycket på ruvandet. Det behövs för imorse testade jag. Tjuvtest.

Det har jag aldrig gjort så här tidigt.

Det blev ett stort, fett minus. Bajs.

Idag är det dag 9. Hade det inte varit blastocyster så hade det varit dag 11. Jag testade plus på dag 12 med Mini.

Det var inte världens starkaste plus då men det var ett tydligt plus.

Så det känns sisådär kul just nu.

Att jag dessutom inte känner ett smack någonstans gör inte saken bättre. Blä och fy.

Men jag ska inte ge upp helt. Jag fortsätter att testa varje morgon ett tag till. Och hoppas att allt byter vändning.

Kram

Dag 8 - Famlar

Nu är det morgon på dag åtta och jag har varit vaken sedan förra inlägget.

Dels beror det på att jag somnade tidigt och dels beror det på Fina M som verkar ha kommit in i en snarkperiod... 

Så jag smög ut ur sovrummet och har redan ätit frukost. Nu ligger jag på soffan och slösurfar. 

Jag hittade ett inlägg från januari för ett år sedan. Då blev jag gravid men det visade sig vara utomkveds. Hursom, det inlägget hade jag kunnat skriva idag.

Så jag kan alltid hoppas på att jag är gravid just därför. 

Famla efter halmstrån? Att jag gör!

Kram

Dag 7 - Suck

Näe. Det känns ingenting. Jo, när jag sitter i biken så känns det "kallt" i magen.

I övrigt känns det verkligen inget någonstans. 

Brösten är lika oberörda som vanligt.

Magen lika halvdegig som vanligt.

Jag är lika tråkig som vanligt.

Det känns väldigt kört den här gången.

Kram