Ständigt denna nedräkning. Det är nog det jag kommer att komma ihåg bäst när jag är 92 år och ser tillbaka på livet. Nedräkning. Speciellt när det kommer till IVF:er och ÄD.
Det är för tusan livsfarligt! Jag går runt och längtar framåt i tiden och räknar ner tiden. Inte bra. Risken finns att jag missar nuet. Så det gäller att passa sig så att livet inte rusar förbi mig. Men just nu tänker jag faktiskt börja med att räkna ner. Om 30 dagar, inklusive den här, så är jag och maken i Åbo. Jösses, så spännande! Det är inte långt kvar. 30 dagar av längtan kvar. Sen är vi med i matchen igen.
Dagen till ära så firar jag med att vara sjuk idag. Tokförkyld. Lock för öronen och bomull i hela huvudet. Tjoo...hoo...snörvel...
Kom på att det bara är någon vecka kvar tills vi ska träffa psykologen också. Det ska bli spännande det med! Trots att jag är lite emot det hela så är det nog toppenskönt att få prata med någon som jobbar med sånt här. Det kommer nog att ge oss mer på något sätt.
Lite nervös är jag dock. Min man bokade tiden och berättade att psykologen lät väldigt barsk. Det får mig att känna mig som en skolflicka igen. Som står med bricklunchen i matsalen när den stora "mattanten" kommer fram och barskt säger åt en att genast sätta sig ner och äta upp ALL mat man har på tallriken. Typ.
Äsch, längst där inne så är jag nämligen emot överförmynderi. Inte där den kanske behövs. Mordiska psykopater kanske verkligen BEHÖVER en förmyndare. Men då är det inte överförmynderi.
Det må vara en usel jämförelse men vem som helst får skaffa barn och då känns det lite fel att jag ska behöva gå och prata med en psykolog som vet hur det är. Det känns som överförmynderi trots att jag VET att det kanske inte är så och att syftet förhoppningsvis inte är så. Det gnager lite även om det känns bra att träffa psykologen.
Men det går inte att ta hänsyn till såna känslor nu. Jag får vänta till efter besöket istället. Då vet jag om känslan är befogad eller inte. Fram till dess så väljer jag att se fram emot besöket. Det känns bäst så.
KRAM
Bubblor
14 timmar sedan
Hejsan!
SvaraRaderaÄntligen! Man kan vara i nuet samtidigt som man räknar ner. Titta på barn. De gör det ofta.
Räknar ner till jular och födelsedagar. Och är här och nu. Så då kan du det med.
Önskar att du kryar på dig snart!
Psykologer-är människor. De kan vara bra eller dumma. Jag känner en. Hon är hispig och helgalen mellan varven. Mänsklig.
Gissa vem hon ringer när hon har fått tankesnurror?
50/50 liksom om man ska vara krass (rimmar på eng. grass vilket låter som ett fint tjockt frodigt grönt gräs, tänker litet snabbt på krasse med). Min känsla är att det kommer att kännas oki. Bra. Hon/han/den är där FÖR er.
En psykolog=Ett verktyg -färdigt att användas.
Ett verktyg. Det var bra sagt.
SvaraRaderaDet är det hon är. Det känns helt ok. Jag är inte rädd eller nervös för själva mötet med en psykolog eller mötet i sig. Det är säkert jättebra.
Det jag stör mig på är att någonstans ska hon fortfarande skriva ett papper på att vi varit där. Utan det så får vi inte göra ÄD. Det gillar jag inte. Inte alls faktiskt. Det är inte valfrihet och jag känner mig intvingad i ett hörn. För jag kan inte göra något åt det.
Jag har lättare att förstå det när det handlar om adoption. Av någon anledning.
Men det är som det är så det är väl bara att bita ihop. Vad gör man inte.... :o)
Vad spännande att det börjar närma sig med resan till Åbo för er. Vi ska dit den 24/5 på första besöket och har bokat på Finlandsfärjan.
SvaraRaderaJag har också fått tag på en psykolog som kan ta emot oss för det obligatoriska besöket. Det tar tydligen 1 tim och 30 min (2 x 45 min). Själv känner jag mig lite undrande över det här besöket, men ska försöka tänka att hon är ett proffs på området och passa på att ventilera så mycket som möjligt.
Idag tänkte jag tanken att om äggdonationen lyckas så kommer mitt barn att ha en äldre mamma och att jag måste hålla mig i form med träning m m för att kunna finnas för mitt barn så länge som möjligt.
Förresten... jag är också förkyld och har lock för vänster öra. Jätteirriterande!
Krya på dig!
Hälsningar "Tabasco"
Åh, vad spännande för er! Vi kommer att vara ganska synkade ju!
SvaraRaderaInsiktsfullt med träningen, hahahaa! Du har ju helt rätt. Usch, nu vill jag bara träna ännu mer. Inte alls vara sjuk. Det är attans trist....
Krya på dig du med!
Kram