Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 4 mars 2010

Prima ballerina

Jag har funderat så mycket på en tjej jag känner. Hon fick barn för något år sedan (eller var det kanske två?) och hon är i samma ålder som jag. En fantastiskt söt liten son är det hon fått.
Jag har aldrig tänkt tanken att hon skulle ha kämpat för att få barn. Inte förrän en annan kompis nämnde, så där i förbifarten, att "det är så kul att NNNN fått barn eftersom hon har jobbat på det i så många år".

Helt plötsligt har det slagit mig att hon kanske gått igenom samma sak som jag. Hon och hennes man kanske t.o.m. har genomgått en eller fler äggdonationer. Det har jag ingen aning om.
Om det nu är så, skulle hon ta illa upp av att jag frågade? Om jag också berättade det jag skrivit här, att jag inte tänkt tanken innan? Inte förrän jag själv hamnat i den här situationen.
Om jag förklarade så tror jag inte att hon skulle ta illa upp. Men har hon samma syn på det här som jag? Finns det folk som inte vill prata om det med någon? Inte ens med en som är likasinnad? Jag har inte tänkt så mycket på det förut.
Alla människor är olika och ibland är det omöjligt att gissa sig till hur en människa är innerst inne även om man känner dem väldigt väl. Då är det svårt att närma sig någon. Och jag vill inte klampa in i någons privatliv hur som helst för jag vet hur jobbigt det kan vara.

Det tål att tänkas på. Hur klampar man på snyggt? Speciellt när man gör det för egen vinnings skull. För det är så det är. Jag gör det mest för min skull. För att hitta någon i samma situation som jag, som jag kanske kan bolla lite med och få lite erfarenhetsskildringar av. Det är otroligt själviskt men om hon var jag så skulle jag gärna dela med mig. Det försöker jag att göra redan nu.
Samtidigt så gör jag det delvis för hennes skull också. Det kan vara jätteskönt även för henne att ha någon att bolla med. Trots att hon (om det nu är så som jag tror) är klar med själva ÄD-behandlingen.

Jag hoppas så innerligt att hon tänker lite som jag. För då gör det inte så mycket om jag frågar. Jag tror nog att hon skulle bli lite glad. Kanske...kanske att jag törs fråga. Men då ska jag göra det så snyggt jag bara kan.

Ska det klampas på så ska det inte bara göras på tå, det ska göras vackert också.

3 kommentarer:

  1. Ok, då skriver jag snabbt in det här igen : ) det där bör vara :)

    Hej!

    Jag har ett tips..såklart!

    Självklart ska du fråga! Vad har du att förlora och vad har du

    att vinna?
    Du får ngn förtrolig att bolla med, någon som vet. Vad förlorar

    du om hon säger nej? Inget. inget alls..

    Jo, Du kan inleda tex..med:

    "Du? Jag är väldigt osäker på en sak men jag har funderat och

    vill gärna fråga dig några saker. Jag vet att det kanske skulle

    kunna vara känsligt för dig..och jag respekterar naturligtvis om

    du inte vill diskutera det här med mig, jag vet själv hur det kan

    vara, jag pratar bara med speciellt utvalda för det är ju så

    sårbart.."

    När man berättar att man ÄR osäker och har funderat på saken ett

    tag..dels så vill man hjälpa någon som är osäker. Människor VILL

    nästan alltid hjälpa till. Vidare så kan du ju tala om att du har

    funderat på om du SKA fråga eller inte för då är du ju

    genomtänkt."Skulle kunna vara" säger att du är medveten om att

    hon kan bli ledsen..
    Slutklämmen visar att du är ödmjuk och att du förstår om hon inte

    vill. Att du själv är sårbar osv..
    Osv.. är du med?

    Sen får du liksom ta det från där..

    Nu har du iallafall något att pussla med.

    Varm kram och evig omtanke! :)
    (Nåja, typ evig eller iallafall väldigt lång omtanke :))

    SvaraRadera
  2. Oj, om du vill kan du redigera det där?
    Det är inklippt. Förlåt.

    *ledsen smiley'

    SvaraRadera
  3. Hihii!
    Tackar för tips.
    Jag ska fundera lite till på hur jag ska göra.
    Vill känna mig helt komfortabel i det hela först.

    Kram

    SvaraRadera