Koncentrationssvårigheter...

Åååh!! Jag har såååå svårt att koncentrera mig. Jag blir gaaaaalen!

Bara 27 dagar kvar. Hur tusan ska jag kunna hålla mig till en normal nivå? Det enda jag vill är att ligga i en gynstol i Åbo och få ett embryo inplacerat. Min hjärna är redan där trots att jag inte kan fatta att vi är så nära dagen D nu.

Och så vet jag att det inte betyder att försöket lyckas. Det KAN göra det men det kan lika gärna gå åt skogen. "Go to the woods." Typ.
Just nu känns det som att jag skulle kunna klara ett sånt misslyckande men med hormoner i kroppen så vet jag hur uppriven jag kan bli. Det är då jag förstår hur sorgligt det är.
Jag hoppas naturligtvis också att min man klarar ett misslyckat försök. Det gör han. Det vet jag. Men ledsen blir han i så fall. Så klart.

Men hur var det nu? Affirmation, ja. Det SKA gå vägen. Det SKA lyckas. Det GÖR det. Så är det bara....

kram

Burn, burn, BUUUURN!

Ok, sluta läs här om du är äckelmagad....


Jo, det kom en stor svart klump idag. Och sedan dess brunt.
Jag vill inte veta vad det är. Jag hoppas att det är normalt.
Tänk om jag var gravid trots allt när jag började med Primoluten? Då... näe, usch!
Näe, jag var INTE gravid. Tog ju ett test.
Ja, ja. Det är som det är. Jag fortsätter att längta vidare.

Idag var jag hos Dr Ma igen. Den här gången fick jag alla sedvanliga nålar och så... en låda på magen! Nej, inte som i "Varmkorvsboogie", men nästan. Den pyrde rökelse. Men det luktade som i Amsterdam. Marijuana. Hahahaa! Är övertygad om att det INTE var det men det luktade så.
Och tro mig, jag är anti-droger. Jag har nolltolerans för sånt.

Det blev dock värre när jag lade mig på mage och fick nålar i ryggen. När de var placerade allihop och jag börjat slappna av så kom hon in till mig igen. Med en låda igen!
På tydlig kinesisk brytning så fick jag veta att det kan brännas lite. Det är glöd i lådan.
Jo, det brände till då och då. Och inte kan man röra sig heller för då hade jag väl fått glöd över hela mig. Det gjorde dock inte så ont att jag inte kunde ligga stil. Det brände bara till liksom. Det gick att ligga helt stilla men om det var så värst skönt vet jag inte.... Men nu, efteråt, är det skönt i ryggen.

Jösses, vad gör man inte, som sagt!

Kram

Pirr

Nu börjar jag nedräkningen!
28 dagar kvar till vecka 36. Pirr!!!

Ringde AVA alldeles nyss och berättade att jag fick mens i lördags och att den bara varade en dag. De sa att det inte var något konstigt med det och att jag t.o.m. kan få lite mens en gång till innan den 18:e.
Det kändes lugnande faktiskt. Och det är fortfarande ursprungsplanen som gäller.

Det börjar bli svårt att hålla full koncentration på jobbet. Tankarna svindlar hela tiden.
Åååh, vad jag hoppas!!

Kram i regnet

Planera...

Vi har pratat om att resa till sol och värme i februari. Jag har bott i Australien innan jag träffade min man och jag vill visa honom detta multikulturella land. Helst vill vi åka dit i tre veckor. Det behövs om man ska ha tillräckligt med tid att i alla fall hinna se en millimeter av landet.
Men så blir det lite läskigt. Det här med att planera.
Först tänker vi:
"Då är vi i femte månaden ungefär. Ja, då kan vi resa dit utan risk i graviditeten."

Sen tänker vi:
"Men tänk om det inte går vägen med ÄD då? Ja, men då har vi ingen graviditet att ta hänsyn till utan kan unna oss en resa. Det behöver vi nog då."

Och till sist tänker vi:
"Men, om det inte går vägen med ÄD direkt så kanske vi kör igen i november. Det innebär att februari är tredje månaden i graviditeten och då ska man nog inte flyga. Eller?"

Så där hålls det på. Allt vi vill ha är lite semester. Men det är såååå svårt att planera tiden. Samtidigt så har vi inte planerat det senaste året för IVF:er och ÄD tar all vår tid och prioritering.

Så vi bokar ingen resa. Inte än. Det får bli i slutet på september i så fall. Då vet vi mer.

Kram

Mensskrälle

Vad är detta? Igår kväll var mensen slut. Idag är den absolut inte där längre.
En dag. En liten skruttdag. Ska det vara så? Ska det det? Ska det? (Läses med Sverker Olofssons röstläge...).

Ok, jag SKA ringa AVA imorgon eftersom jag skulle meddela dem när jag får mens. Då ska jag fråga om det är normalt med mens en dag efter tabletterna.
Kanske "exploderar" mensen idag och så kommer det en syndaflod istället. Igår var kanske bara en "förvarning"... Ja, jag kan i alla fall inte göra så mycket mer än att bara existera. Suck.

Det jag stör mig mest på är dessa känslomässiga upp- och nedgångar. Inte för att mens i en dag är en nedgång. Snarare än oro. Men ändå.
Jag tror att det är det jag avskyr mest med IVF:er och ÄD. Det känslomässiga som med hormonbehandling ibland ger mig känslosvall som är jobbiga att hantera. Och är det inte det så är det en lite molande oro som finns där hela tiden. Att det är något fel eller att behandlingen ska misslyckas.
Tänk, så tänkte jag knappt vid den första IVF-behandlingen. Nu är det annorlunda. Nu vet jag hur ledsen jag kan bli. Nu tar jag inte ut en enda sekund av lycka i förväg. Jo, förresten, det gör jag nog men då gläds jag bara i just den stunden. Jag tror absolut inte att allt ska gå vägen. Det törs jag inte.

Så nu när mensen strular så kommer den där molande oron tillbaka. Den sitter i huvudet och mal och det kommer den att göra till imorgon när jag pratat med AVA.

Söndagskram åt alla

Snäll

Jag har skrivit om det förr. Det här med att vara snäll. Varför ska det vara så svårt för vissa?
Det är i alla fall skönt att läsa att andra också tycker att man faktiskt kan bete sig och visa lite hyfs och vett och i alla fall ett uns av acceptans för andra människor:

Lady Dahmer

Kan vi inte bara enas om att försöka vara snälla mot varandra?
Vad bra världen skulle vara då.

Var snäll

Kramas istället

Award

Men se på tusan! Jag har fått ett pris.
Tusen tack till Annkatrin som jag fick priset av! Kul!



Och så lite "regler" i detta lördagsnöje då'ra:

* Som Award ska du kopiera in awardbilden i din blogg, för att visa att du har fått den.
* Tacka och länka tillbaka till den du fick awarden av.
* Ge awarden till 7 andra bloggsystrar/bröder.
* Skriva 7 intressanta saker om dig själv.

Dessa 7 underbara bloggare vill jag ge awarden till.

Ladyj112
Ladyj112
Ladyj112
Ladyj112
Ladyj112
Ladyj112
Ladyj112

(för att hon är värd alla pris man kan få)

Och så var det 7 intressanta saker om mig själv:

- Jag kan böja översta leden på min högra "pektå" utan att röra en endaste av de andra tårna.
- Jag ska plugga en kvällskurs i juridik i höst.
- Jag är strykvägrare, d.v.s. jag stryker aldrig.
- Jag kan göra en så ful grimas att min pappa blir uppriktigt förbannad för att jag blir så ful då.
- Jag förlovade mig när jag var 16 år bara för att få en ring.
- Jag har kvar ringen men inte killen, hahahaaa!
- Jag tror på fullaste allvar att jag kommer att kamma hem flera miljoner i en vinst någon dag, moooahahahaaa!

Kram på er

Nu!

Oj, oj, oj! Tiden har bara runnit iväg!

Jobbade på igår och åkte in till stan för en middag med en kompis. Maken och ytterligare en kompis dök upp lite senare. Vi satt och pladdrade och drack vin och hade det så trevligt hela kvällen. Sista sommarnatten kändes det som. Även om det inte är det. Men det kändes så.

Jag vaknade tidigt i morse och var så rungande trött. Varför vaknar man då? Kroppen är märklig.
Jag släpade mig ut till toan och så högg det till lite i magen. "Skumt. Är jag sjuk?"
Nej, då. Jag hade bara glömt hur det kändes att ha mens. Tjohoooo!!!! Där satt den! Äntligen.... Allt är som planerat. Mensen kom äntligen. Sist jag hade mens var 31:a maj. Det är mer än 65 dagar sen. Som jag har väntat.
Nu är nästa längtan till den 16:e då jag ska mäta slemhinnan och sedan den 18:e då jag börjar med Progynon (östrogen) som ska bygga upp slemhinnan. Den behövs så att embryot ska fastna ordentligt.

Jösses, jag kan inte förstå att vi är så nära. Låt nu allt fungera. Snälla. snälla, snälla...
snälla...
snälla...

kram

Träna!

Åååh, jag MÅSTE komma igång att träna lite mer! Blir galen på min lathet. Det är liksom inte jag.
Det är inte ofta jag blir inspirerad av att läsa träningstips coh annat men nu har jag följt Olga Rönnbergs blogg några veckor och jag gillar verkligen hennes tips och träningsanda! Och inga konstiga dieter och trams heller. Mer: ät nyttigt och med måtta och träna. Me like!
För min del spelar det inte så stor roll att hon fokuserar på träning för mammor. Träning är alltid nyttigt och förbränna vill jag ju göra vilket som. Tror jag ska följa hennes träningstips en del. Hon verkar variera sig mycket mer än vad jag själv någonsin har gjort tidigare. Det är ju så lätt att bli lite bekväm...
Och att träna i förebyggande syfte inför att bli gravid är ju absolut inte fel!
Jag ska banne mig haka på hennes Challenge och träna "med" henne!
Ska bli tokkul i väntan på äggdonationen och så kanske jag hittar min midja igen och tappar 5 kilo.

DET vore inte fel!

Kram på er

Kolla!

En toppentjej som donerar och dessutom har skrivit om det.
Tår i ögat...

Petra, en av de bästa kvinnorna på jorden

Gladkramar!

Bli äggdonator

Och här utför de äggdonationer, så ring någon av dem och bli äggdonator:

- Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge i Stockholm
- Reproduktionsmedicinskt Centrum – RMC Universitetssjukhuset MAS i Malmö
- Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg
- Akademiska Sjukhus i Uppsala
- IVF-kliniken i Umeå i samarbete med Norrlands Universitetssjukhus i Umeå
- Universitetssjukhuset i Örebro
- Universitetssjukhuset i Linköping (som skriver att man får 4000 kronor för besväret, tänk om jag vetat det här när jag var fattig student...)

Då får man en stjärna i himlen och blir min favvo.

Kram

Bekännelse...

Jag kopierar min egen blogg.
Förlåt.
Jag tänkte bara att jag skulle göra lite nytta. Som att locka fertila mammor att förstå att jag (och mina medsystrar) vill ha deras ägg.
Förstå. Jag vill att de ska förstå hur lätt det är att ge bort ägg som inte kommer att användas.
Så jag startade en blogg på mama.nu.
Där lägger jag upp nästan samma inlägg som här.
Jag är absolut mycket mer personlig på den här, min privata, blogg. Men min tanke är att någon fin mamma därute läser min mama-blogg och får lite medkänsla och skänker ägg. Inte till mig, men till någon annan som behöver.
Jag vill få mammorna att skänka ägg så mama-bloggen borde nå till fler mammor med fin-fina ägg. Tänk om...

Ibland är det blodbrist på sjukhusen. Nu är det äggbrist.


Men kramas mest på den här bloggen!

Berg- och dalbana

Kan jag längta mer än vad jag gör till den 18/8? Jag tror inte det. 13 dagar kvar (ja, den här dagen är ju snart slut). Då får jag börja den "riktiga" synkningen med donatorn. Bara vetskapen att hon kommer att genomgå en behandling samtidigt som jag bara för att jag och min man ska kunna få barn, är hisnande. Det är så vackert att man kan dö. Men det tänker jag inte göra för då blir det inga barn gjorda. Jag ska ta min Puregon och se till att jag får världens bästa slemhinna så att embryot fastnar riktigt bra. Det är vad jag ska göra.

Jag har också funderat en del på det här att alla som har varit gravida helt plötsligt ska berätta för mig hur kvinnans underliv fungerar. Märkligt. Och varje gång så inser jag att jag vet mer än vad de gör. Anledningen är väl helt sonika att när man kämpar på som en kanin för att få bli gravid så blir det lätt så att man läser på om ALLT som handlar om eller påverkar allt som har med underliv och hormoner att göra. Inte så konstigt kanske.
Samtidigt så är det ju jättebra att kvinnor delar med sig av sina erfarenheter! Så det uppskattas så klart, men kanske inte alltid. Jag är känslig ibland och det är hormonbehandlingen som spökar mest... Kan bli såååå trött på mig själv när det är som värst. Men just nu mår jag toppen!

Förresten har jag nu gått ner 2 kg. Den där förbaskade Primoluten är inte rolig om man vill hålla sin vikt eller gå ner lite. Magen blir svullen och läbbig och mina fingrar svullnade. Önskar att anledningen var graviditet och inte gulkroppshormon....

Men mest synd är det om maken. Denna eviga känslosamma berg- och dalbana. Han är fin som orkar med mig, hahahaa!


Kramar i kvällssolen

Vardag

Första dan på kontoret. En hel dag. Efter semestern. Tur att jag har så otroligt bra kollegor. Och så smet jag iväg ett tag för att gå till akupunktören. I båset bredvid mig låg en gammal kinesisk dam som somnat och låg och snarkade och hummade i sömnen. Jättekul, hahahaaaa!

Naturligtvis var det lite mycket jobb idag så jag fick jobba över men kom hem till en make som lagat en fantastisk middag. Nu sitter jag här med min kära, fina, bästaste man och ser på tv med ett glas vin (ja, en tiiisdag, så det så!) i handen. Livet är såååå bra!

Kramas väl

Dyrt

Scheisse. Det kostar inte 550 kronor. Det kostar 950. Galet dyrt för ett litet VUL!

Gyn

Varför? Varför ska min gynekolog som ALLTID i alla de hundra år (typ) som hon funnits på jorden helt plötsligt ändra tiden då hon har semesterstängt?!
Hon har ALLTID haft semesterstängt i juli. Det har varit hennes "heliga" tid som hon själv säger. Uppenbarligen inte i år. Nu är hon ledig fram till den 16/8. Så helig var den semestertiden. Morrr... Måste hon ändra precis, just nu i år?!?! När JAG, moi, behöver henne sjukt mycket!
Det finns ju inte en klinik som tar emot nya patienter. Skit också.

Kom precis på en, förresten! Strandkliniken. Men då kostar det 550 kronor istället. Typiskt, men jag gissar att jag inte har något annat val.
Jag som ville ha "min" gyn involverad i det här...

Och jag har blivit ett stort EGO.

Kram på er

Trötthet

Förresten, inte så konstigt att jag inte sover något på nätterna. Jag har ju knappt något östrogen i kroppen efter all Primolut (gulkroppshormon). Den gör att man sover sämre, vilket istället gör mig galet trött på dagarna ibland.

Jobbigt, men kramas, det gör jag ändå.

Ringt AVA

Innan jag somnade om hann jag i alla fall jobba lite och uträtta dagens viktigaste ärende: Ringa AVA!

Nu gäller följande:

- Jag bör få mens denna eller nästa vecka.
- Jag ringer till AVA när jag får mens (så att de skriver in detta i journalen och vet med säkerhet att de ska börja behandlingen av donatorn som planerat).
- Jag ska börja ta Progynontabletterna den 18/8.
- Jag ska boka VUL hos min gyn för att mäta slemhinnan, den 16/8 alt. 17/7 och meddela AVA värdet.

Det känns så fantastiskt skönt! Vi är på bana!
Låt nu allt gå vägen. Snälla.

Kram

Sömn

Jag är helt sjukt trött. Det beror nog på att jag bara sovit tre timmar inatt. Jag har legat och vridit mig hela natten. Klarvaken.
Jag tror att min kropp är motsträvig helt enkelt. Den gillar att vara ledig (underligt, va?) och blir stressad av att veta att semestern är slut.
Hela kroppen darrade av trötthet när jag ställde mig i duschen och då bestämde jag mig.
Livet är viktigare än jobbet. Jag jobbar hemifrån i sängen idag. Ringer och säger som det är och att jag måste sova en del men jobbar på så gott det går.

Sömn är otroligt viktigt. Utan den funkar jag inte som jag ska.


Kram

Idiot

Urrrk, vilken helg. Seg, tråkig och ganska trist trots att jag tittat på Pridetåget, hängt med kompisar och varit på urtrevlig middag igår kväll.

Anledningen är nog att jag blev ur hågen, tappade lusten och blev deppig av den lilla tjejens bortgång. Så fina föräldrar ska inte heller behöva genomgå allt som de har gått igenom. Näe, fy! Världen är bra orättvis ibland...

Pridetåget var urtrist. Bara en massa politik och reklam (Vad f*n gör Statoil och Nissan i ett tåg för homosexuella annat än ren reklam? Trams). Alldeles för lite stolthet, musik och feststämning. Åk till Amsterdams Pridefestival om ni vill se äkthet, fest, musik och "lagom" med politiska budskap.

Igår kväll var jag på middag med kompisar och där var en Fru M. Henne träffar jag ungefär två gånger per år via en gemensam kompis vi har. Hon är normalt verkligen urtrevlig men jag kan inte påstå att jag känner henne. Vi pratar mest väder och vind när vi ses. Trevligt.

Så igår... Suck...

"Så ni är gifta nu?"
"Ja, jo..." (Det var vi sist vi sågs också. Och gången innan det. Och innan det. Och innan det. Och innan det... Remember? Not.)
"Försöker ni skaffa barn?"
"Eh?" (Vad har DU med DET att göra?)
"Ja, jag menar.. Hur gammal är du?"
"41 snart." (Men FÖR FAAN!)
"Men använder ni skydd?"
"Eh? Njae..." (Men jösses människa....)
"Det här kanske blir lite intimit..."
"Kan det bli mer intimt?"
"...jo, för när man har ägglossning så blir det som trådar om man tar mellan tummen och pekfingret liksom"
"Ja, jo, jag VET det. Men om man inte har ägglossning så får man inga trådar." (Fattar du NU då, ditt skrälle?)
"Vaddå? Har du ingen ägglossning?"
"Näe" (Vad förstod du inte i mitt tidigare svar?
"Men oroa dig inte, det finns MASSOR med olika utredningar och tester."
"Ja, eller så kanske man inte VILL ha barn." (Nej, varför sa jag så?)
"Vill ni inte?"
"Äsch, vad jag säger är att vi är lite gamla." (Suck, here vi go again...)
"Ja, bara ni INTE väntar. Det är MYCKET jobbigare att vara mamma när man är gammal."
"Que? Är man mamma så har man ju valt det och då är det inte jobbigt enligt mig." (Nu får du väl för fan ta och ge dig.)
"Men du har ju ingen aaaaning om hur det är att vara mamma!"
"Jo, det har jag. Jag har haft en mamma och jag har suttit barnvakt sjuhundra gånger, bytt blöjor, lyssnat på alla mina mammakompisar i 20 år. Trust me, jag vet." (Vaddå, skulle jag inte ha en aning? Det är klart jag har. Jag har empati och kan sätta mig in i människors situationer. Till skillnad från dig, ditt dumma spån.)
"Ja, jo det kanske är sant. Men looova att ni inte väntar för länge. Det är jättesvårt att bli med barn!"
"Nähä? Menar du det?" (Världsnyhet....)

Lite senare på kvällen ska Fru M säga hej då till oss som är kvar en stund till. Då kommer fler knasiga uttalanden:

"Åååh, heeej dåååå! Och lyyycka tiiiill nu med aaaallt!" Hon tittar menande på min mage.
"Ja, ja. Lycka till du med." (Har jag NÅGONSIN sagt till dig att jag försöker bli gravid? Ge dig!!)
"Ja, och RING!" Menande blickar igen.
"Skojar du?" (Varför skulle jag ringa till dig helt plötsligt vi hörs ju aldrig?)
"Nej, bara hur det går och så alltså..." Lite mer pinsamma blickar.
"Ja, jo, du är den första jag ringer när jag blir gravid. Jag loooovar." (Nu får du väl för fan lägga av! Skaffa ett liv!)

Ja, så gick konversationen. Jag orkade inte ens bli arg. Bara tänkte tankarna (de som står inom parentes) och undrade varför hon inte fattade vinken om hon nu själv kämpat i fem år. Hon borde fatta att det inte alltid är så kul och dessutom en jävligt privat angelägenhet. Och så tänkte jag på vad den där tjejkompisen som är polis sa till mig på en middag. Då bestämde jag mig för att inte bry mig om den korkade tjejen som stod framför mig och pratade strunt. So what? Skönt.

Det lustiga i kråksången var att hon också berättade att hon inte gjort någon IVF under dessa fem år. Det tycker jag är riktigt dumt. Försöka i fem (!) år och inte ens tänka på IVF! Knäppskallar. Det finns ju hjälp att få varför inte använda den. Ytterligare en anledning till varför man inte ska lyssna på folk som helt oombett vill berätta vad man ska göra i livet.

Nej, aldrig att jag slösar mer energi på dessa kompletta idioter.

Kramas där ute istället.