Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

onsdag 21 januari 2015

5+0 idag

Den där tröttheten har dykt upp mer och mer.
Idag när jag och Mini kom hem så lekte vi lite och tittade på Barnkanalen. Vi låg där i soffan tätt, tätt tillsammans och rätt som det var insåg jag att jag faktiskt slumrat till en kvart eller så. Det går inte att beskriva hur skönt det var att få sova lite.
Och nu är jag trött igen och mår lite illa. Brösten gör ont också, framförallt det som jag fick bröstböld i förut.

Och det andra hcg-provet är nu inlämnat. Nu är det bara att vänta på svar. Jag hoppas vid universum att värdet inte har sjunkit som det gjorde en gång. Det var en obehaglig känsla så det vill jag undvika. Så klart.

Mest av allt längtar jag efter positiva ultraljud där vi får se Pillerill. 
30/1 är första delmålet. Pickande hjärtat.

Kramar

tisdag 20 januari 2015

Tre

3 år. Jösses.
För tre år sedan kom hon till oss och alla krig tog slut. Världen stod still och allt som hördes var hennes första skrik och våra tårar som droppade mot golvet.
Världen stod still.
Hon var den vackraste lilla bebis jag någonsin sett. Hennes tjocka hår som jag klappade så fort jag var vaken. Hennes spensliga små armar och ben som höll mig fast. Hennes raka lilla näsa som andades ljudligt.
Världen stod banne mig still. Jag lovar.

Vi har krigat lite till men kriget tog faktiskt slut den dagen för tre år sedan. För idag när hon satt vid köksbordet och sjöng och skrattade och berättade om födelsedagen på dagis och alla kompisar, ja, då stod världen still. Det gör den varje dag.
Hon är det vackraste jag känner.
Mini, min underbara Mini, jag älskar dig så fantastiskt mycket.

3 vackra år.

Illamående

I förmiddags mådde jag helt plötsligt väldigt, väldigt illa. Jag rusade ut till fruktskålen på jobbet och kastade i mig ett äpple och klarade mig från pinsamheter. Jag vill verkligen inte kräkas i ett kontorslandskap även om alla på jobbet är högst förstående och tålmodiga individer.
Jag mår illa så fort det gått mer än två timmar utan mat. Det får mig faktiskt att må lite bättre med avseende på oron för hinnsäcken. Illamåendet känns som en liten bekräftelse. Sen hoppas jag så klart att det inte blir värre än så här, hahaha!

Imorgon är det dags för hcg-test nummer två. Och så blir det vecka 5+0. Tjohooo!

Kram

måndag 19 januari 2015

Smådystert

Idag var jag som bekant hos Fru Gyn och fick mina remisser. Jag tog första blodprovet direkt efteråt. Frid och fröjd.
Men det är en sak som gnager i mig lite.
Fru Gyn prisade slemhinnan och jag fick veta att en riktigt maffig sådan hörde ihop med graviditet. Min var 2,2 cm. Megamaffig!
När hon såg hinnsäcken så sa hon ett "jaha, där är den", ungefär. Det kändes som antiklimax så jag frågade om den var liten för tidpunkten. Svaret blev ett "njaaaa, kanske men den behöver inte vara det. Den är drygt 2 mm och det kanske är lite litet."
Ouch... Det lät inte bra i mina öron. 
Jag fick i alla fall en ny tid den sista januari och då bör vi kunna se ett hjärta om allt nu fungerat som det ska.
Innan dess få vi se vad hcg-proverna visar och jag måste säga att eventuella tankar på barntapeter och söta bebiskläder är helt bortblåsta. 
Just nu är livet som vanligt. Som innan ET.
Men utan vin. Lite lagom dystert så där.

Kram

söndag 18 januari 2015

Tröttglad

Vi har firat Mini i dagarna två nu och vi är helt slut alla tre. Allt har verkligen varit perfekt och Mini har njutit till fullo. Asså, hon är så härligt glad så jag blir tårögd.
Jag är så tacksam över att få vara en del av hennes liv. Wow, liksom!

Och imorgon är det dags för hcg-test inför ett eventyellt ytterligare liv att få ta del av. Sååå spännande! På onsdag tar jag det andra provet men jag tror inte att jag får svar på testerna förrän nästa vecka. Ibland kan det ta någon dag eller två och Fru Gyn är ibland ledig på fredagar.

I övrigt känner jag inte så mycket. Jo, på kvällen kan jag känna att det spänner lite där inne. Förmodligen gör det säkert det på dagen också men med allt tårtbak, bullbak och annat vi stått med i helgen så har jag nog inte hunnit känna efter en enda sekund om jag ska vara ärlig. Men allt känns normalt när jag väl känner efter så här på kvällskvisten. Ingen svullnadskänsla eller värk på något sätt. Bara lite spänningar. Lite växtspänning, eller vad jag ska kalla det. Det känns bra.

Just nu längtar jag till vecka 12-14 när jag får sluta medicineringen. Åååh, det kommer att kännas stort! En riktig milstolpe.

Gonatt på er
Och kram, så klart

fredag 16 januari 2015

Kvällstankar

Tröttheten verkar smyga sig på mer på riktigt nu, tror jag. Kan somna stående nästan och samtidigt verkar det som om jag kommer att få lite mer att göra jobbmässigt. Otajmat... Men det ska nog gå vägen.

På måndag ska jag till Fru Gyn. Allt jag behöver är två remisser för blodproven jag ska ta på måndag och onsdag, men hon har ändå bokat in mig på en tid. Undrar om hon ska göra en undersökning? Själv tycker jag inte att det behövs. Hon kan väl vänta tills det är dags för koll om det finns ett hjärta istället? Men det förstås, hon vill kanske kolla att graviditeten sitter på rätt ställe och att det finns gulesäck och annat.
Jag ska inte gnälla, hon är bara noggrann. Och bra!

Åh, jag önskar så innerligt att att går väl den här gången! Nu när vi äntligen fått ägget att fästa så vill jag så klart att det ska bli bra. 
Det är så stort allting. Det är svårt att ta in. När Mini skulle komma så blev jag så organiserad, tänkte på vagn, kläder och barnrum. Den här gången har vi en del av allt det där redan och jag kan inte riktigt samla tankarna på samma sätt.
Men jag har i alla fall laddat ner en gravidapp så att jag kan roa mig lite med att läsa om hur det går där inne.
Och så tänker jag en del på hur vi ska inreda övervåningen. För jag vill att lilla Pillerill ska få ett eget rum från början, precis som Mini fick. 

Idag har jag dock mest tänkt på helgens kalasfirande. Mini blir tre år nästa vecka.
Jösses, vad jag älskar den ungen! Hon är så galet fantastisk!

Kramar

Planera

Chocken har lagt sig lite men jag har inte kommit in i planerarstadiet ännu. Den där när man planerar barnrum, barnvagn, kläder och allt sånt. Det får vänta till mars eller nåt för jag känner mig fortfarande lite nervös för att det verkligen har fungerat.
Jag tänker nog bara berätta för pappa med fru eftersom de är de enda som vet att vi varit iväg på ett sista försök.
Jo, just det, en kompis till också. Hon får reda på det idag.

Arbetsrummet. Det blir förmodligen inget arbetsrum... En ny tapet. En mjuk matta. Hylla.
Åh, kanske att jag törs planera lite ändå?
Måste googla lite tapet idag tror jag, hihihi!

Kram på er

torsdag 15 januari 2015

Räkneövning

Alltså, jag blir helt rörd av era hejarop och grattis! Milarders TACK!

På väg hem kände jag molvärk som jag kände igen. Skönt! Nu är det bara att hålla tummarna för att det håller hela vägen också. Jag vet för väl hur det kan gå...huga!

Och så började jag tänka på vilken vecka jag är i. Nu ber jag verkligen om er hjälp för jag lär mig nog aldrig hur man räknar fram det! Please?
Insättning var den 5/1 med 5-dagarsodlade blastocyster. På det ska jag väl lägga på två veckor? Då blir det alltså 2+5 vid FET (en måndag). Så den 7/1 gick jag in i vecka 4 (3+0)?
Då borde jag vara i vecka 5 (!) nu? Alltså 4+1?
Och jag som alltid haft lätt för matematik... 

Kram

Snurrigt

Så klart! Testet visar från ägglossning, inte senaste mens... Där är den stora skillnaden på "tänk" kring hur man räknar när det är ÄD/IVF, allt fokus utgår ju från två veckor plus odling för att få fram BF för mig. Tack för påminnelsen!
Just nu är jag galet snurrig av progesteronet. Kan knappt jobba eller skriva här. Jag vill bara lägga mig på golvet och drömma.

Nu ska det bara hålla hela vägen...
Fatta! Syskon! Bebis! Gos! Mys.

Kram

Ruvardag 10

Går det att få en bättre morgon?! Tjohooooo!!!!


Jösses, jag kan knappt tro det själv! Jag vet inte vad jag ska säga. Oj, oj, oj...

Hm, det borde stå vecka 3-5 eller nåt men å andra sidan så har jag testat så tidigt så det kanske har ändrat sig till på lördag. Då testar vi igen. Nu njuter vi till dess.

Godmorgon på er! 

Kram

onsdag 14 januari 2015

Ruvardag 9

Igår googlade jag frenetiskt. När tjuvtestar folk? Och när är det någon idé att tjuvtesta?
Med blastocyster är ruvardag 9 visst tjuvtestardagen. Så imorse låg jag i sängen och tänkte att jag nog tjuvtestar idag ändå (Fina M hade inte en aning om mina föresatser), men så steg jag sömndrucken upp, gick på toaletten och vidare ut i köket. Jag GLÖMDE testa! Hahahaa! Minnet är bra men kort...

Jag tror nog att det är kört den här gången också. De symptom jag haft beror nog bara på progesteronet jag tar och min egen fantasi.
Den här morgonen har jag inte känt av någonting. Jag känner mig snarare lite avsmalnad och hurtig, som om jag kan springa ett marathon, typ.

Nu till jobbet!!
Kram

tisdag 13 januari 2015

Ruvardag 8

Jag känner fortfarande inget. Kanske att det är mycket, mycket svag molvärk som dyker upp då och då.
De enda tecken jag ser som eventuella symptom är nattkissandet, tröttheten och att jag är törstig.

Är såååå trött på det här ruvandet nu! Låt det bli lördag fort!

Kram

Ruvarnatt

Mitt i natten... Var uppe på toaletten vid 1-tiden och nu kan jag inte somna om.
Jag ligger och känner efter.
När jag ligger på rygg med raka ben, då drar det lite i ljumskarna. Och så känns det som liiiite molvärk i nedermagen. Och så ilar det liiiiite. Kanske?
Jag tänker att när Mini kom så var min kropp så ovan så allt kändes verkligen. Växtvärk och allt sånt.
Nu är kroppen mer van och allt känns inte lika tydligt. Ja, ungefär så tänker jag...
Men jag vet inte, jag. Det kan lika gärna vara medicineringen eller min hjärna.

Mitt vett verkar i alla fall ha försvunnit helt. Nu ska jag försöka att sova igen.

Nattkramar

måndag 12 januari 2015

Ruvardag 7

Snyft. Idag känner jag ingenting. Absolut nada. Hur ska jag då kunna hitta på (i mitt huvud) att jag är gravid? Inte minsta lilla symptomtecken att famla efter! Tusan, också! Fördömt.

Hmm, jag kissar mitt i natten och jag är trött av mig. Det är väl det enda jag kan komma på efter en stunds betänketid.
Både igår och idag (är ledig från jobbet idag) har jag sovit middag. 

Åh, måtte denna vecka gå fort! Ser fram emot lördag morgon. 

Ruva... Usch, vad jobbigt det är!

Kram

söndag 11 januari 2015

Ruvardag 6

Idag känns det absolut ingenting. Sååå trist! 
Imorse kände jag mig lite "trött" i nedermagen men det har gått över. 
Igår kväll tryckte jag i mig en halv pizza och idag känner jag mig smalare än någonsin.

Drömde konstigt dock.

Kram

lördag 10 januari 2015

Ruvardag 5

Hmm, idag känns det ingenting alls. Och det kan jag självklart nojja övar, hahahaa!
En annan sak som jag inbillar mig är bra, är att jag har blivit hiskeligt trött både dagtid och nattetid.
Och trors att jag sover tungt på natten så bara måste jag upp och kissa. Det gör jag inte i vanliga fall.
Och så snurrar det i huvudet av utrogesten (progesteron).

Letar, letar, letar symptom!

Kram

fredag 9 januari 2015

Hispigt

Jo, de ömmar fortfarande. När jag ligger ner så känns det mer. Ååh, hoppas!

NU kan jag lova att mina inlägg framöver kommer att vara supernojjiga, hahahaaa!

Hispiga kvällakramar

Ruvardag 4

Jösses! Mina bröst ömmar.
Shit, vad nervös jag blev nu!
Och imorse vaknade jag och hade drömt en sån där verklig men jättekonstig och lite obehaglig dröm.

Usch, jag kanske fabulerar på ren vilja...

Kram

torsdag 8 januari 2015

Ruvardag 2 & 3

Tiden går fort så här i början... Två dagar till har gått till ända och jag har inte känt så mycket. För det är klart att jag känner efter! Oj, oj...
Det känns nog lite i nedermagen men det är ingen värk och inget som känns svullet. Vet inte hur jag ska förklara det annat än att det "drar". Men det är så svagt, så svagt att det lika gärna kan vara medicineringen som orsakar det och inga små blastocyster. Tyvärr.
Jag tänker i alla fall inte hoppas för mycket ännu. Det är alldeles för tidigt.
Men lite tänker jag hoppas i alla fall... 

Nervösa kramar

tisdag 6 januari 2015

Ruvardag 1

Ja, att känna något nu är alldeles för tidigt så klart men jag kan lova att det analyseras ändå! Jösses, vad jag googlar.... Och läser gamla inlägg från min egen blogg. Och jämför. Och googlar lite till. Och analyserar mera.
Ja, ni förstår. 

Testdag är egentligen den 19/1 men det är en måndag så jag kör på det sedvanliga; att testa en lördag eller söndag. Mini har kalas båda dagarna, för släkt på lördagen och kompisar på söndagen. Det blir nog bäst att testa på lördagmorgonen. Släkten kan ta att jag kanske är lite låg om det blir så. Och så känns det mer ok att skylla på att jag är lite krasslig eller så inför dem.
Så testdag blir alltså den 17/1. Då borde det ge korrekt utslag på testet kan jag tycka. Det är trots allt två blastocyster som blev insatta.

Kram