Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

lördag 31 juli 2010

Regn

Jag har vaknat. Regnet slår mot rutan och min vän har förlorat sin dotter.
Jag skriver inte mer här förrän på måndag.

Kram

fredag 30 juli 2010

Sista Primoluten

Sista dagen med Primolut går mot sin ände. En tablett kvar som jag strax ska svälja ner. Sen är det bara att vänta och ringa till AVA på måndag. Ska bli intressant att höra vad de säger och vad nästa steg blir. Det är bara fem veckor kvar. Galet!

Jag undrar hur de har tänkt sig att det ska funka med synkningen då? Inte för att jag är proffs på det här men sannolikt borde ju jag vara i en slags "strax-efter-ägglossnings-period" när det är dags för insättningen. Hur ska jag bli det när det är fem veckor kvar? Tanken med Primoluten är att jag skjuter på mensen. Jag har hela tiden trott att jag ska få mens några dagar efter att jag avslutat kuren. Då stämmer det inte med tidsplanen. Men, som sagt, vad vet jag? Just nu gör jag bara som de säger på AVA så på måndag måste jag fråga hur allt ska hänga ihop. En plan har de ju uppenbarligen.

Go'kväll!
Kramas gott!

Oro, oro, oro

Jag är så orolig. Ingen uppdatering ännu. Fan.

Ta hand om varandra.
Kramas.

Kom igen!

Så, kom igen nu då alla ni äggproducerande kvinnor! Låt inte era ägg gå till spillo! Hjälp era medsystrar! Och ni blir våra Gudinnor för evigt.

Fler äggdonatorer behövs

Kram

Bön

Jag hade tänkt skriva om igår men vet inte om jag orkar. Det blir ett kort inlägg. Anledningen är min oro för en lien tjej.

I förrgår hängde jag med Mumintrollet och igår blev det akupunktur och sen schlagerkväll på Pridefestivalen. Från det ena till det andra liksom. Ytterligheter.

Medan jag har festat runt så har min vän fått en bebis. En liten, liten tjej som fötts i vecka 28 (om jag minns rätt). Mina tårar kan inte sluta rulla, för hennes lilla liv hänger på en skör tråd och jag är rädd. Jag hoppas så innerligt att hennes liv räddas.

Och här ligger jag, trött efter gårdagskvällen, och kan ingenting göra.
Jo...jag tänker vara religiös idag. Jag ska be till Gud att han räddar den lilla tjejen.

Ytterligheter...


Glöm inte att krama livet där ute.

torsdag 29 juli 2010

Stickigt

Tredje gången gillt jag varit på akupunktur. Idag kände jag knappt nålarna.
Däremot slog det mig att första gången sattes en av nålarna i pannan på mig.
Andra gången fick jag ingen nål i pannan alls.
Idag fick jag TVÅ nålar i pannan. Undrar vad de är bra för? Jag orkar inte bry mig men intressant är det.

Jag lovade också att jag skulle ta kort med mobilen och det gjorde jag! Inte världens bästa upplösning i det där halvljusa rummet men ändå. Nålarna på magen syns tydligt och tittar man noga så kan man skymta några nålar på högerbenet också. Klicka på bilden så ser ni den i större format. Min tjusiga bullmage följer med som extrabonus. ;o)



Jag är sååå modig! ;o)

Och nu påminner mobilen mig om att det är Primolutdags.

Kram i ösregnet

Mumin rockar

En rolig finlandsbåt!! Tänka sig! Vi såg faktiskt bara två fulla personer på hela dygnet. Mycket bra, mycket bra...
Jag måste säga att hade jag barn själv så skulle jag verkligen åka på en sån där tur. En hytt med fönster för 250 kronor där man får sova så länge man kan på morgonen (om man inte anmäl sig till frukost kl 8... men det är en annan femma) är guld värt!
Bästisens lilla dotter som var med hade så otroligt kul. Det var en fröjd att se. Bara att få åka på den stora båten gjorde ögonen stora som tefat på henne.
Vi åt middag på "Grill House" som var bättre än vad jag trott. Efteråt gick vi till "discot" där det var en uppvisning av något brasilianskt hopkok till show. Helt ok men kändes lite tamt med alla dessa färger och sambatakter när alla i publiken bara glodde. De kunde inte ens applådera eller klappa takten lite skojfriskt. Noll poäng till den slöa publiken!
Hundra poäng till lilltjejen som dansade hela kvällen. Då menar jag HELA kvällen. Vi fick inte stopp på henne och hon hade så kul, så kul så hennes mamma och pappa lät henne hållas. Jag tror att vi stupade i säng allihop kl 1... Alldeles för sent för en så liten tjej men hon led inte av det och hon fick sova länge på morgonen.
Sen var det Mumin för hela slanten! Mumin och Lilla My undervisade i sjövett, Lilla My förberedde Mumins hemliga kalas, det var olympiska lekar och tävlingar, lekhallen hade fullt med leksaker och klätterställningar och till sist, Mumins kalas. Lyckan var fulllkomlig. Mumin fick nog ett hundratal kramar av alla barn. Den stora idolen var nästan lite tagen av uppmärksamheten. Och tjejerna som höll i alla lekar var helt fantastiska! Barnen fick bollar, godis, "tatueringar", lära sig mumindansen, sjövettsstämplar i Muminpassen och diplom.
Hallabaloo hela dagen!

Så nu ska jag iväg på akupunktur igen. Och vila upp mig.

tisdag 27 juli 2010

Vila

Dagens kl-tre-tablett inmundigad och strax blir det en av makens rent fantastiska omeletter. Sen blir det lite vila och därefter finlandsfärja. Så nu blir det lugnt här på bloggen till imorgon kväll.

Önskar alla en fin kramkväll!

Magont

Nyss hemkommen från akupunktur hos Dr Ma konstaterar jag att jag inte har ont i magen.
Igår kväll och i morse hade jag ont, en molande dundervärk, i magen. Självklart beror det på medicineringen av Primolut och Procrensprutan men på väg till Dr Ma mådde jag t.o.m. illa. Allt det är som bortblåst nu. Skönt.

Maken frågade också om jag fick skäll av doktorn. Anledningen är att jag fuskat sjukt mycket med de där äckliga örterna jag gjorde ett avkok på som skulle drickas två gånger om dagen. Fusket innebär att jag inte druckit dem alls. De smakar så illa att jag får kräkreflexer.
Det berättade jag för Dr Ma som tipsade mig om att spä ut avkoket med mer vatten och blanda i brunsocker (inte farinsocker). Brunsocker stimulerar även slemhinnorna så det är bara bra att äta lite sånt. Gissa om jag ska köpa brunsocker?!?! Hahahaaa!

När jag låg där på rygg med nålar i hela kroppen och små elpulser kopplade till två av nålarna (vid livmodern, typ), kom jag på att det skulle vara intressant att se alla nålarna "live". Jag lyfte på huvudet och kikade ner mellan brösten, längs med magen och ner mot tårna. Jag såg ut som Frankenstein. 18 st 10 cm-nålar i hela kroppen som stod rakt ut från kroppen. Intressant syn. Nästa gång ska jag ta kort med mobilen och lägga ut här. Lovar! Det blir på torsdag.

Ikväll ska vi åka Finlandsbåt igen men av helt andra anledningar än ÄD och AVA-kliniken. Nu blir det med bästisen, hennes man och deras lilla tjej och anledningen är Mumintrollet.
Egentligen hade vi tänkt att åka till Nådendal och Mumindalen men efter efterforskningar och kostnadsberäkningar så hamnade vi på ca 5-6000 spänn (med båttur, inträde och mat) för ett dygn. Man kan få magont för mindre! Vi kanske räknade fel alla fyra men så kom vi på att lilltjejen blir lycklig bara hon får åka "den stoooora båten" och träffa Mumintrollet. Eftersom Silja Line har levande Mumintroll och Lilla My på båten som går runt och pratar med alla barn så får ju lilltjejen sitt lystmäte mer än mättat bara av det. Så vi tar en dygnskryssning á 250 kronor hytten (A Premium-hytt med fönster) istället. Det fullkomligt kryllar av aktiviteter för en 4-åring på båten så lyckan blir nog fullständig ändå.
Ett litet spartips till alla småbarnsmammor därute.

Det finns olika magont man kan undvika.

Kramas mer!

Mamma

På fredag är det sista dagen med Primolut. Jag vet inte varför jag blir så exalterad över det. Kanske för att allvaret börjar på måndagen? Då börjar jobbet efter semestern och jag ska ringa till AVA. Då börjar det dra ihop sig liksom.

Jag har funderat en del på det här med att vara mamma.
Mamma är jag ju inte förrän jag fått barn. Men om man är bra mamma-material då? Om alla säger till en att man är så bra med barn, man kämpar i åratal för att få egna barn och man kan allt om att vara mamma? Men man får aldrig bli mamma på riktigt.
De tjejer som aldrig får barn kanske är fantastiska mammor som gärna vill ha barn men får leva med sorgen över de barn de aldrig fick resten av sitt liv. De kanske kommer över den sorgen men ändå. De fick aldrig bli mammor.
Visst är de värda att då och då få bli kallade mammor ändå? Det är ju bara ett ord.
För någonstans i mitt inre så blir jag lite berörd av allt fokus på mammor. ALLA är helt plötsligt mammor. Det är som att det går en trend i att vara mamma just nu. Varenda kändis bloggar om hur det är att vara mamma.
Ingen kändis bloggar om hur det är att kämpa för att få bli mamma. Ingen.
Jag kan förstå varför de inte gör gör det så klart, men det skulle vara så otroligt mycket mer intressant att få följa en känd person som kämpar, än att få läsa om andras vanliga vardag.

Vi alla är så uppfyllda av oss själva. Vi står oss själva närmast och så kommer det alltid att vara.
Därför bloggar många om hur det är att vara mamma. För det är det de är.
Därför bloggar en del om kampen för att få bli mamma. För det är det de är.

Krama en mamma idag

måndag 26 juli 2010

Knäont

Men, så lustigt! När jag var ute och promenerade idag så fick jag så attans ont i högra knät. Det har jag aldrig fått tidigare när jag idrottat så det kändes lite obehagligt.
Av en slump när jag surfade runt för att leta efter tips kring löpning så hittade jag den här artikeln:

Hormoner ger knäont

Det förklarar en del eftersom jag just nu är fullkomligt överproppad med progesteron av Primoluten.

Tänk så kroppen fungerar...

Procrenspruta

Sprutan tagen! Den gjorde ont. Och så var det svårt att få pulver och vätska att blanda till sig ordentligt till en jämn vätska. Men med lite tålamod och lugn så gick det bra.
Sen stack jag till.



Nu är den tömd och mitt lilla delmål är numer uppnått.
Nästa delmål är att knapra Primolut till den 30/7. Eller förresten... största delmålet nu är ju att få mens!
Och så ska jag ringa AVA den 2/8, vilket också är min första arbetsdag efter semestern. Suck!

Kramas där ute!

Prommis

Eftersom jag helt saggat ihop till en heffaklump under sommaren så bestämde jag mig idag för att ta upp träningen igen. Det är nog alldeles lagom bra att gör det om jag nu ska bli gravid. Och så vill jag springa Stockholm Halvmarathon nästa höst.

Jag började försiktigt med en rask promenad på 5,88 km som tog 59 min 16 s. Och hur vet jag nu detta? Ja, jag laddade ner RunKeeper till mobilen. Den mäter allt och visar på skärmen tillsammans med en karta som visar vart man går. Allt kan sparas och man kan lägga till kommentarer själv. Kanonkul!

När jag kom hem gjorde jag "plankan" tre gånger á 30 sekunder. Det är jobbigare än man tror... Målet är tre gånger á 60 sekunder (till att börja med).

Hmmm, jag kanske skulle starta en separat träningsblogg? Inte med mer tips än att jag registrerar vad jag gör de gånger jag tränar. Som en dagbok som man kan följa om man vill. Äsch, jag får se om jag gör det...

Nu är det bara 2,5 timme kvar tills jag nått mitt lilla "medicinerings-delmål". Tjohooo!


Kram

Gay

Tänk, jag orkade släpa mig in till stan igår kväll och det var så fantastiskt trevligt!

Jag och maken åt middag med en nära vän till mig och hans kompis, på Patricia.
För de som inte vet så börjar idag Pridefestivalen i Stockholm så vad annat än att äta på Stockholms bästa gayklubb på söndagarna i glada vänners lag dagen innan.
Patricia är en båt som ligger vid Slussen i Stockholm. I ärlighetens namn så har jag bara varit där på söndagar förutom två gånger på fredagar. Jag går aldrig mer dit en fredag eller lördag. Usch, riktigt sliskigt ställe då! Men söndagarna är lugna, trevliga och maten har jag aldrig varit missnöjd med. Deras fajitas eller oxfilén "is to die for".

Vi hade i alla fall otroligt trevligt. Åt gott, drack vin och pladdrade till 23:30 då vi åkte hem. Lite runda om fötterna men det var det värt.

Det var jobbigt när klockan ringde 8:00 för att påminna mig om att det var dags att ta Primoluten. Det första jag tänkte på var att kl 15:00 är det dags för Procrensprutan! En liten "milstolpe" känns det som. Efter det är det bara att fortsätta med Primoluten t.o.m. 30/7 som är nästa milstolpe i resan mot en liten bebis...

Är det inte härligt att ordet "gay" inte bara betyder homosexuell på engelska utan faktiskt också munter/glad? Extra passande just nu tycker jag.

Kram på er därute!

söndag 25 juli 2010

Tröttsamt

Jag är så obeskrivligt trött. Jag vill bara sova, sova, sova. Och jag misstänker att det är Primoluten som gör mig så här. Just nu så vet jag inte hur jag ska orka ta mig in till stan för att gå på middag med en kompis. Jag kommer att somna på vägen in känns det som.
Imorgon ska jag sova så mycket jag vill. Efter att jag tagit Progrensprutan.

Kram

lördag 24 juli 2010

Faktakoll...

Ja, jag skulle inte skriva mer förrän imorgon kväll men fick lite tid över....

Läste "Faktaguide" om ofrivillig barnlöshet på FL. Vilken skit! Faktafel (man får visst vara äldre än 38 år för IVF, det varierar mellan sjukhusen, och över 40 år så får man betala själv hos privatklinik) och informationen om äggdonationer är fem år gammal (hela fakta-artikeln är från 2005!) Fy, vad dåligt!

Ska man skriva fakta så ska den uppdateras också.

Kram till alla utom Familjeliv.se. De får en kram när de har uppdaterat sig själva.

Donatorshjärta

Jag ÄSLKAR Morgana Wiksell. Vore jag religiös så vore du FRÄLSAREN!
Ett STORT tack till dig. Du har ett väldigt, väldigt vackert hjärta.



KRAM

fredag 23 juli 2010

Helg

23:e och fortfarande ingen mens. Men nu är det bara bra. För det ska jag inte ha.

Snurrigt värre!

Idag åker vi ut i skärgården och softar ett dygn och sen får vi besök till på söndag. Så det blir bloggvila till söndag kväll.

Ha en underbar helg!

Och glöm inte - KRAMAS!

torsdag 22 juli 2010

Beskt

Vill bara tillägga att örterna smakade blä. Beskt.

Skam den som ger sig.

kram

Dr Ma

Den 19:e februari hade jag bokat tid hos Dr Wang, en akupunktör med det eminenta förnamnet Joda.

"May the force be with you."

Yeah, right. Samma dag innan akupunkturen, åkte jag på VUL hos CvL. Det var då min värld rasade samman. Och det var då vi ställde oss i kö för ÄD. Det var en hemsk dag.

Idag är vi äntligen på gång och jag bestämde mig för att gå till en annan akupunktör. Jag struntar i "the force" och kör mitt eget race helt enkelt. Så idag var jag hos Dr Ma.
Jag har läst en del om henne i IVF-sammanhang så jag tror att hon kan sin sak. Och det var skoj att vara där.
Nålarna gjorde inte så väldans ont utan det kändes mer som små änkestötar. Pyttesmå.
De nålar som satt nästan i ljumskarna, men mer på magen (livmodern/njurarna?) kopplades till en ytterst svag ström som pulserade. Ni vet, som i Abtronic-reklamen på tv. Nu får jag säkert grymma magmuskler på köpet, hahahaa! Not!

Det var i alla fall en angenäm upplevelse och jag ska tillbaka dit på tisdag.
Jag fick också med mig några konstiga örter som jag nu håller på att göra ett avkok på. Det luktar urrrk men vad gör man inte! Det kanske renar min själ också.

Kramar i solen!