Mamma

På fredag är det sista dagen med Primolut. Jag vet inte varför jag blir så exalterad över det. Kanske för att allvaret börjar på måndagen? Då börjar jobbet efter semestern och jag ska ringa till AVA. Då börjar det dra ihop sig liksom.

Jag har funderat en del på det här med att vara mamma.
Mamma är jag ju inte förrän jag fått barn. Men om man är bra mamma-material då? Om alla säger till en att man är så bra med barn, man kämpar i åratal för att få egna barn och man kan allt om att vara mamma? Men man får aldrig bli mamma på riktigt.
De tjejer som aldrig får barn kanske är fantastiska mammor som gärna vill ha barn men får leva med sorgen över de barn de aldrig fick resten av sitt liv. De kanske kommer över den sorgen men ändå. De fick aldrig bli mammor.
Visst är de värda att då och då få bli kallade mammor ändå? Det är ju bara ett ord.
För någonstans i mitt inre så blir jag lite berörd av allt fokus på mammor. ALLA är helt plötsligt mammor. Det är som att det går en trend i att vara mamma just nu. Varenda kändis bloggar om hur det är att vara mamma.
Ingen kändis bloggar om hur det är att kämpa för att få bli mamma. Ingen.
Jag kan förstå varför de inte gör gör det så klart, men det skulle vara så otroligt mycket mer intressant att få följa en känd person som kämpar, än att få läsa om andras vanliga vardag.

Vi alla är så uppfyllda av oss själva. Vi står oss själva närmast och så kommer det alltid att vara.
Därför bloggar många om hur det är att vara mamma. För det är det de är.
Därför bloggar en del om kampen för att få bli mamma. För det är det de är.

Krama en mamma idag