Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

söndag 20 oktober 2013

Plötsligt händer det

Tänk, från att detta har varit en riktig skitdag så vände allt på några sekunder.

Först ringde nämligen min moster och berättade att min bror och hans sambo ska få en liten tjej till.
Det blir man ju normalt glad av, men eftersom min brors sambo inte gillar mig och har framfört via min bror att jag ska vara annorlunda än vad jag är och jag vägrat det, så har vi ingen kontakt längre. Kan tilläggas att alla som känner min bror undrar vad han tänker med så det är inte bara jag som är bitter.
Men hur som helst, jag blev mest ledsen över att han inte ringer till mig och berättar denna stora nyhet. Vi som hördes varje dag förut, innan hans sambo fick för sig att allt var fel.
Så när min moster berättade detta blev jag glad å min brors vägnar, men så otroligt ledsen i hjärtat, för jag VET ju att han helst hade berättat det för mig själv. Men han är lojal mot sin sambo så klart, så han gör det inte.

Tårar, tårar, tårar har trillat idag just för det faktum att jag liksom "förlorat" min bror. Det blev så påtagligt och sorgligt efter samtalet med min moster.
Och självklart tänkte jag tanken "ska vi verkligen försöka få syskon till Mini? De är bara till besvär."... Jo, så tänkte jag en kort, väldigt kort, stund.

Men så lade sig ledsenheten lite och jag och Fina M satt och pratade om framtiden i vardagsrummet. Mini lekte runt som en stormvind runt oss. Som nakenfis. För är det något hon gillar så är det att slänga av sig blöjan och bara leka.
Saken är den, att vår lilla dam inte går på pottan ännu. Visst, med vår vaksamhet och lite ledande pottprat så... Men blöjan bör vara på den mesta tiden även om vi så klart gör våra försök hela tiden. Pottan står redo på en plats i vardagsrummet och när vi märker att något är på gång så har vi hänvisat lite fint till den. Då sätter hon sig där med blöja och kläder och allt och gör det som ska göras. Jätteduktigt!
Så idag lät vi henne vara näck lite längre än vanligt och mitt i vårt samtal så avbryter hon hastigt sin lek och sätter sig på pottan och kissar. Helt själv. Bara så där. Underbart! Såååå duktig!
På fullaste allvar, jag blev så lycklig och stolt att jag nästan började gråta igen. Stolt, stoltare, stoltast! Glad framför allt!

Då betyder faktiskt allt annat ingenting. Min, fina, duktiga lilla Mini.


Stolta kramar

4 kommentarer:

  1. Duktiga tjejen!! MT sitter på pottan i max fem sekunder då hinner det inte bli mycket action

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Ja, det är galet svårt att få till det!
    Nu hoppas vi att det inte bara var en engångsföreteelse här hemma....

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Fy vad tråkigt att din bror och du inte har kontakt. Finns det ingen möjlighet att prata om det?

    Härliga lilla Mini!! Vilken grej att kunna sköta sina behov så skickligt!!

    SvaraRadera
  4. Åh, tack! Vi har försökt men det går inte och jag blir så upprörd att jag inte vet var jag ska ta vägen. Just nu är det status "det är vad det är". Kanske blir det bättre längre fram..

    Tauuusen tack!

    KRAM

    SvaraRadera