Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

onsdag 30 oktober 2013

RD7

Inatt vaknade jag av att jag inte kände något alls. Det borde väl få vara tvärtom kan jag tycka. Jag vill vakna av att jag känner något...
Men nu gjorde jag inte det. Jag kände ingenting. Jag låg där i mörkret och kände efter men det varken ilade, stack eller drog i nedermagen. Och brösten ömmar inte heller. Och inte har de vuxit.
Jag tror faktiskt att det har gått åt skogen den här gången också. Det känns så otroligt trist faktiskt och jag orkar inte bli ledsen igen. Men det är väl oundvikligt gissar jag.

Jag känner fortfarande ingenting. Brösten har jag inte känt av på riktigt under den här ruvningstiden. Det känns som att jag borde ha gjort det.
Usch, idag blir en jobbig dag. Fast lite glad är jag ändå för en kär gammal kämparkompis verkar äntligen ha fått positiva besked och även om det säkert känns lite osäkert för henne just nu så är jag glad. Minsta glädjande besked för en kämpande medsyster gör att jag blir glad.

Nu ska jag jobba och känna efter lite till. Återkommer med mina krämpor och icke-krämpor under dagen.

Höstkramar

6 kommentarer:

  1. Hej Wilda!
    Vet hur det känns! Är också i ruvarläge efter min första ÄD och det är värre än någonsin. Analysläge på högsta känslighet... Jag närmar mig TD (lördag) och har denna gång inte känt av mina bröst någonting, inte minsta lilla ömhet (om jag inte blir öm av att klämma och känna efter förstås). Men igår natt vaknade jag och mådde illa, tog ett test och såg TVÅ streck. Det var svagt, men det var tydligt. Kanske kan det gå vägen även om inte brösten ger sig till känna, de kanske bara är lite sena denna gång. Följer dig och hoppas!
    KRAM
    /Yrväder

    SvaraRadera
  2. Åh, fina människa!! Tack för att du inger mig lite hopp.
    Och stoooort grattis till ditt plus!! Hurraaaa!!

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Gulliga fina du! Ja jag hoppas jag vågar hoppas!
    Sen kan jag rapportera att jag känner nada. Förutom igår då jag liksom du kände att nej, det är kört. Och testade. Så ibland kanske känna-inget är bra!?
    Kram!!!

    SvaraRadera
  4. Blä, väntan suger på riktigt. Hade varit bättre om man kunde få besked med en gång...

    När jag blev gravid hade jag en period med överjävlig PMS och nån dag med riktig mensvärk. Men, det kom långt efter förmodad befruktning-innan dess kände jag inte ett smack!

    Jag fortsätter knipa tummar!
    Kram
    JVJK

    SvaraRadera
  5. Kniper hårt med tummarna och blundar hårt hårt och önskar att din lilla embryo-stjärna fäst sig där inne;)) men det är jobbigt art ruva! Kram

    SvaraRadera
  6. Jag vågar mig på att hoppas ändå!

    Kram

    SvaraRadera