Vardagsfirar

Nu firar vi med ett glas fiiint vin. För just ikväll skrev vi på AVAs papper där vi godkänner att vi ska genomgå ÄD och att vi tar emot ägg. Imorgon postas de.

Tillsammans med papprena som dök upp i posten idag fanns en räkning på 7.410 EUR. Inkentinken för en liten bebis! Men väldans mycket pengar...

Fan, vad bra det känns!

Kram och miniskål på er

Tidsförskjutning

Ååååh, det är så döööötråååkigt att vänta!
Jag vill ha mens så att jag kan få vänta igen (15 dagar) till start med medicineringen.

Tänk om mensen inte kommer? Utan helt plötsligt väntar 72 dagar som den gjorde en gång förut? Vad händer då? Tänk om donatorn hoppar av? Hon kanske inte har tid med att fixa ägg åt mig annat än i augusti? Har för mig att AVA sa att hon helst ville köra i augusti. Vad innebär det? Eller var det så att hon GÄRNA kör i augusti men att det inte spelar någon roll egentligen?
AVA har stängt i juli och om jag ringer dem 2:a augusti och inte ens har börjat med medicinen så blir ju allt förskjutet minst en månad. Om donatorn inte vill eller kan då så blir jag väldans ledsen.

Snälla donator, håll ut med mig...

kram till alla donatorer

Detox

Efter allt midsommarfirande och frossande så bestämde jag mig för att köra lite detox á la mig själv. Bara bli lite nyttig innan ÄD liksom. Eller nåt sånt. En massa grönsaker och nyttigheter och inte ett endaste glas vin eller en massa glass...
Så jag började dagen nyttigt, fortsatte i nyttighetens tecken över lunch men till middag så gick det i stöpet.
Bästisens dotter fyller ett år idag och det måste jag ju få fira. Det bjöds på bubbel, glass och blåbärsmuffins. Och nyttigheter också så klart men vem bryr sig om sånt?
Skit i detoxen för bövelen! Åååh, så gott det var! Vilken middag.

Nog är det viktigt att göra gott för kroppen men man ska aldrig, aldrig glömma själen.

Hmmm, kändes det inte som en liten mensvärk nu? Kanske...

KraM

Kass journalistik

Kan väl tillägga till inlägget nedan att hon inte gjort ÄD. Så har vi rett ut det liksom...

Förresten, på Rapport alldeles nyligen så pratade man om en nyhet: ett hormon som kan förutspå klimakteriet!! Vilken grej! En tjej på stan intervjuades och sa att "visst, om man genom ett enkelt blodprov kan förutspå när jag inte kommer att kunna få barn längre så är det toppen."

Wow!, tänkte jag och surfade in på SVT för att länka till inslaget eller artikeln:

SVT

Suck. AMH-värdet. Precis som om det var något nytt. Och har man lågt AMH så är det redan för sent. Det är väl mer intressant om de kan fastställa var AMH-gränsen går mer exakt så att alla kvinnor kan göra något åt det i tid? Skaffa barn alltså. Det tycker jag.
Då kan det ta prov, säg en gång i halvåret, och sjunker det något så är det bara att gå hem och vänta (återigen detta ord) på nästa ägglossning.

Jösses, vad enkelt det låter! Så enkelt är det ju inte. Det vet välan jag.

kram

LadyJ112

Jag vill ha mens NUUUUUU!!!!
Blir galen på det här med att vänta.

Vänta på ägglossning.
Vänta på mens.
Vänta på donator.
Vänta på embryon.
Vänta på TD.
Vänta på BF.

Vänta, vänta, vänta....

Men å andra sidan så är det faktiskt så, att om väntan bara är en tid utan oro och rädsla så är det mer ok. Det finns de som har en lite jobbigare väntan än vad jag har:

LadyJ112

Hon har väntat sex gånger och nu väntas det för sjunde gången. Och den här gången önskar jag henne all lycka på jorden efter hennes väntan.

Många, många kramar

Hemma

Vad skönt vi haft det! Och skoj! Men trots allt så är det skönt att få komma hem också.

Vi har slirat runt hela helgen med allt vad midsommar innebär: sillbord, nubbe, öl, midsommardans, sång, små och stora grodor, vin, grillning, fästingar, sol, bastubad, kvällsdopp, myggbett, små barn, stora barn, bakistanter och bakisgubbar, skratt, tjo och tjim. Jag är helt slut.

Vilken bästis jag har. Hon är alltid där för mig. Toppen helt enkelt. Vi har pratat lite om ÄD och hur det kan tänkas gå. Bra hoppas vi så klart. Så har vi spekulerat lite i om ett annat par i vänkretsen kanske hållit eller håller på med IVF eller ÄD. Vi tror det. Men det är som sagt bara spekulationer och vi tänker absolut inte fråga dem. Det är en privatsak som vi inte har att göra med. Men vi kunde inte låta bli att spekulera... Jag inser att vi inte är direkt unika som gör ÄD. Det blir vanligare och vanligare och det är nog ganska naturligt i och med att många väntar längre nu med att bli gravida än tidigare. Statistik visar at det är fler som gör IVF nu än för t.ex. tio år sedan. Men ingenstans har jag lyckats finna samlad statistik för äggdonationer. Klart att det finns för de som görs i Sverige men de flesta som gör ÄD är för gamla för att få göra det i Sverige. Utlandsstatistiken är mycket mer intressant men det verkar inte finnas någon central statistik någonstans. Och så skulle det vara intressant att veta hur många svenskar som gör ÄD utomlands. Tycker jag. Finns det någon därute som har någon samlad och uppdaterad statistik så länka gärna till den här. Det är tokintressant tycker jag!

Under tiden som jag fortsätter mina funderingar så ska jag tvätta och grilla med maken. Sen bums i säng för att orka med en arbetsvecka till. Suck, nu är man hemma i verkligheten igen.

Kramas på en frottéhandduk i sommar! Fästingarna är så irriterande när man kramas i gräset.

Kram

Födelsedagspresent

Här går jag och längtar efter mensen och har inte en tanke på att jag sen ska vänta ytterligare 15 dagar innan jag får börja knapra hormoner. Tålamod, tålamod, tålamod...

Igår fyllde pappa år och han kom hit och grillade med oss. Min bror var här också.
Min man och jag har hållit det här med ÄD hemligt för de flesta personer, t.o.m. min pappa. Så när jag berättade vad vi håller på med så var det inte helt utan spänning jag väntade på hans reaktion. Jag hade ingen aning om hur han ställer sig till ÄD. En del tycker ju faktiskt att det är jättekonstigt och t.o.m. oetiskt (knäppskallar!).
Men inte min pappa, inte! Han blev jätteglad och utbrast: "Då blir jag morfar!" och så log han med hela ansiktet. Det blev en bra födelsedagspresent.

Imorgon är det midsommar. Det är behövligt med några dagars ledighet nu och att fira med bästisens familj ute i skärgården kommer att bli en riktigt toppenmidsommar.

Jag önskar alla en riktigt härlig midsommar!

Och kramas allt ni kan

Känna efter

Nu börjar det igen. Jag hade nästan glömt hur det är.
Jag känner efter.

Den där medvetenheten om min kropp jag konstant har när jag verkligen försöker att bli gravid. Varenda liten konstig känsla i magen kan ju vara något. Mens som är på väg, ett ägg som fäster, ett ägg som släpper... Så går jag där och känner efter och känner efter.
Just nu känner jag efter om jag har mens snart. Idag har jag varit galet trånande efter cambozola. Det kan jag bli ibland när jag ska ha mens. Så naturligtvis inbillar jag mig att jag får mens om två dagar. Vilket betyder att jag ska starta med medicinen om 17 dagar.

Och så där håller jag på.

Jag ska inte alls ha mens ännu. Det är bara önsketänkande.
För någon vecka sen lite drygt kände jag efter om ett ägg lossnade. Ärligt talat, hur ofta KÄNNER man när ett ägg lossnar? Inte så ofta.
Men känner efter gör man.

Så nu har det börjat igen. Den där "skaffa-barn-processen". Den som innebär väntan, längtan, hormoner, känna efter, oron och oförmågan att koncentrera sig.

Men det får det väl vara värt helt enkelt.

kramas där ute!

Avrapportering

Vilken stämning det var! Underbart! Kärlek i överflöd!
Inte en bil i stan. Folk cyklade mitt i gatan. Alla log. Alla gick lugnt och strosade. Tyskar i mängder. Norrmän, finnar, japaner, italienare och MASSOR av svenskar. Åååh, vad Stockholm kan vara vackert!

Vi stod vid Stureplan när kortegen kom. Medan vi väntade spelade orkestern musik, militären placerade ut alla sina finniga "försvarare" i långa led längs med gatan och polisen hjälpte turister att ta kort på turisterna själva. Alla stod och småpratade och vinkade in i tv-kameror då och då. Det var riktigt hemtrevligt.

Det här är nog den konstigaste arbetsuppgiften under bröllopet:


Ja, han plockar upp hästbajs från gatan. Gissar att det är för att det ser trist ut på bild när kortegen väl kommer. För han som plockar upp det är kameramannen, hahahaa!

Några killar som var så stiliga och uppklädda:



Och om ni tittar noga så ser ni att det står en polis på "Svampen". Det skulle jag också vilja göra någon gång....



Och så en liten förväntansfull tjej bland alla dessa militärer:



När kungen och drottningen skulle komma ut framför slottet så indikerades det nog åt vilket håll man skulle titta:



Lååångt där borta, högst upp i trappan, kan man skymta en vit hatt. Den sitter på Carl Philips huvud. Bredvid honom skymtar en ljusblå klänning. Den sitter på Madeleine. Och till vänster om den vita mössan står en stor kruka med lila blommor i. Bakom den står kungen och Siliva och trycker. De väntar på Vickan och Daniel. Som resten av oss markarbetare framför trappan....



Jag vet, galet trist att se på bilder där man inte ser vem som är med... Men längs med räcket framför slottet stod alla bröllopsgästerna. De som man kände igen direkt var Fredrik och Filippa Reinfeldt som hängde med Anders Borg. Anders stod och fotograferade med mobilen och visade bilderna för Fredrik och Filippa. Någon i publiken skrek "Filippa!!" för full hals. Då vinkade hon och alla började jubla. Så vi skrek en gång till och så stod hon där och vinkade. Lekte medan de väntade liksom. Det var faktiskt interaktion mellan alla. Vi i publikhavet stod och försökte lista oss till vilka de andra vid räcket var. Vi lyckades urskilja prinsen av Danmark och hans fru också.



Och här kan man skymta en vit klänning högst upp på trappan. Eftersom folkhavet jublade så misstänker jag att det var Vickan och Daniel som stod där:



Förutom den stackars kameramannen som plockade hästbajs så var det här en annan rolig liten händelse. När gästerna gick in i slottet efter brudparet så dröjde sig en av gästerna kvar vid räcket. Han vinkade till folkmassan. Och vinkade igen. Och gjorde segertecknet. Han spexade lite liksom. Alla jublade och vinkade tillbaka och skrattade massor. Clowneriet var uppskattat. Vi försökte se vem det var och misstänker att mannen som stod kvar och lekte kung för några sekunder var Ulf Adelsohn.


Ja, varför inte passa på? Hur ofta står man vid ett slott med hundratusentals människor som vinkar tillbaka till en? Jag hade nog gjort samma sak.

Till sist avrundar jag med lite italienskt mode. Modemaffian:


Jo, de kan sitt mode de kära italienarna...erhm...

Nu kan man ju fundera på varför jag inte har någon bild på brudparet. Jo, ni förstår, kortegen travade fram så fort att jag var upptagen med att titta på den i sju tusendels sekunder så jag fick liksom inte tid till att ta kort. Som tur är så hade bästisens man sinnesnärvaro nog att stå redo med kameran så när jag får en bild av honom så slänger jag upp den här. För fy, tusan vad snygga brudparet är! Victoria är ju faktiskt galet vacker.

Bröllopskramar till alla

Bröllop

Orkar jag åka in och titta på bröllopet?
Bästisen ska in med ena dottern och sin mamma. Jag hade tänkt att följa med och efteråt ska vi gå till en kompis utställning i Gamla Stan. De har öppningsvernissage idag och det vill jag absolut gå till.

Hmmm, jag tar mig i kragen och kastar mig in i hysterin i stan. Återkommer med rapport.

Visste ni förresten att de har tagit bort "hovnigningar"? Jösses, det går utför med världen... Heheheee....

kram

Hormonväntan

Igår var det personalfest på jobbet och jag var en av dem som var med och ordnade det så det fanns ingen tid att skriva här igår. Mitt mål är ju att skriva lite varje dag men ibland susar livet på med annat...
Festen var kul och kunde nog inte bli annat eftersom alla som jobbar på mitt jobb är helt underbara människor med hjärta och själ. Jag har nog aldrig varit på en så trevlig arbetsplats förut. Så bra människor!

Imorgon ska jag till apoteket och hämta den medicin jag behöver:

- Progynon
- Progesteron
- Procren Depot
- Primolut

Mycket hormoner blir det... Undrar hur min stackars man ska stå ut med mig? Hahahaa!

Idag slåss jag mot myror i trädgården. Mitt lilla, lilla trädgårdsland växer sakta men säkert upp och jag slåss mot myror som verkar vilja bo där och mot kråkor som gillar att hänga där. Morr!

I väntan på mens och donatorsynkning....


Kramas i solen

Förtäring

Vad jag åt när de ringde....




Vad jag förtär när vi firar Mumindonatorns goda själ och vår lycka...

Minijippi!

"Hej, det är Marjut (eller hur det nu stavas...) från AVA här. Jag tror jag har hittat en donator till er."

De ringde. Kan ni fatta? De ringde!! Idag.

Från och med idag älskar jag Mumintrollet, Snusmumriken, Hemulan och alla Hattifnattarna.

Eftersom jag får min mens strax efter midsommar om kroppen vill mig väl så börjar jag medicinera redan då för att reglera menscykeln:

- Dag 15 blir det tabletter - Primolut tre gånger om dagen fram till dag 24.
- Dag 21 tar jag Progcrenspruta och väntar in nästa mens.
- Den 2:a augusti ska jag ringa AVA. Då öppnar de kliniken igen och då är det perfekt tajming att synka ihop mig med donatorn.
- Prelbokat för insättning är vecka 36. Sen är det bara att hålla tummarna.

Jag är så lycklig och min kära man som faktiskt aldrig dansar tog sig en liten svängom i vardagsrummet. Han är fin.

Att vara donator är det mest tacksamma på jorden. Jag undrar om de som är det egentligen kan förstå hur mycket lycka de bidrar med till världen? Jag kan nämligen inte förklara hur den glädjen och lyckan känns. Finner inte ord.

Lycka, lycka, lycka!

Och många, många kramar till alla därute.
Speciellt till alla äggdonatorer.

Minidepp...

Ringde till AVA i Åbo där vi står i kö och fick prata med sköterskan som koordinerar igen.
Sist vi pratade så lät hon så positiv om att det blir av i augusti. Då pratades det om att eventuellt starta redan i slutet på juli om mensen dyker upp då.
Nu lät det däremot som att de kommer att höra av sig i augusti om de inte hör av sig i nästa vecka... Det betyder att det inte blir något förrän i september i så fall eftersom det handlar en hel del om att synka in menscykler.
Anledningen var att hon inte visste ännu hur många donatorer som fanns tillgängliga i augusti. Och jag får väl visa full förståelse för det. De vill väl också ha semester och skola in sina barn och allt vad de behöver göra i augusti. Suck, bara att acceptera läget och ta fram tålamodet igen.

Tålamod är en dygd, som sagt.

kram

ÄD, ÄD, ÄD

ÄD, ÄD, ÄD.... Det är det enda som snurrar i mitt huvud numer. Det är tokjobbigt!
Jag drömmer om ÄD.
Jag tänker på ÄD.
Jag planerar ÄD.

Jämt.

Något jag ofta funderar på är hur jag ska göra med ledighet. Min man har berättat för sin chef så han har inte samma problem som jag har.
Jag vill inte det av en del mer "tekniska" skäl med avseende på min jobbsituation. Dock så är det ett litet problem med semester. Jag kan inte ta för många dagar ledigt med för kort varsel. Det kan faktiskt hända att det behövs en vecka ledigt har vi konstaterat. Först ska min man göra sitt. Sen ska embryot växa till sig någon dag eller två eller kanske t.o.m. tre. Sen ska det sättas in. Med lite "sömsmån" så kan det bli fem dagar och de kan rent teoretiskt bli en måndag till fredag. Lite struligt men det får väl funka på något sätt. Sjukskrivning får bli ett sista alternativ om det blir panik...

När jag kom hem från jobbet ikväll så tänkte jag inte på ÄD. Skönt!
Men så ringde en kompis som jag inte pratat med på några månader. Hon bor många mil härifrån så det blir alltid lite uppdatering om ditten och datten. Och så den sedvanliga frågan: "Inga barn på gång än?". Suck. "Näe", var allt jag orkade säga och tack och lov så bröt hennes man samtalet och ville pladdra om annat.
Så nu tänker jag på ÄD igen. Skit också.
Jag bara måste försöka att tänka på något annat...

Kramas därute!!

Midsommarplan

Jahapp, nu planeras det inför midsommar för fullt. I ärlighetens namn så har jag faktiskt inte planerat så mycket i år. Vi hade tänkt att åka till ett ställe i skärgården men nu blir det inte så. Istället ska vi till bästaste bästisen, som vi alltid firar med så det vore nästan märkligt om det inte blev så i år också. Och då är det hon som har planerat allt. Det är t.ex. en av anledningarna till att hon är min bäsaste bästis, hon bryr sig och fixar och donar och vill att vi ska ha det bra. Hon lyckas över alla förväntningar! Vi har ju liksom inga krav men hon gör allt så bra ändå.
Jag har bestämt att när jag vinner massor av pengar så ska jag betala av hennes eventuella lån och bjucka (bjuda på ren stockholmska) henne och hennes familj på en resa till Västindien i två veckor tillsammans med mig och maken. Jag ska bara vinna först.
Fram till dess får jag helt enkelt fortsätta att vara en god vän tillbaka. Och efter det också förresten.

Midsommar blir alltså på en ö i Stockholms skärgård. Tillsammans med vänner och bekanta. Trevligt som vanligt! Och så är det skönt med en extra dag ledigt.
Tänk det är kanske den sista balunsen innan ÄD. Tjohooooo!!

Kram i försommarsolen

WildaMathilda

Erhm...roade mig med att leta låtar som heter Vilda Mathilda. Varsågod!



och så denna....

Svenstures - Vilda Mathilda

Kram

Med all respekt

Vi har haft det så underbart bra. Middag, pladder och trädgårdsmys.
Jo, pappans fru tog upp ämnet ÄD sent på kvällen när de andra som var där hade åkt hem. Vi sov över.
Vi fick höra ett låååångt utlägg om hennes son som kört två ivf-rundor med sin fru. De gjorde ett misslyckat försök men på andra försöket så fick de en son. Efter två år så fick de en dotter på naturlig väg. "Bara så där! Härligt va?"
Och sen berättade hon om sin ena dotter som gjort ett misslyckat försök via landstinget "precis när hon fyllt 38 för efter det var det för sent". Tyvärr så misslyckades det försöket så nu ska det göra ett FET i augusti. Jag ska hålla tummarna för dem.

Jag vet inte vad det är med mig men jag stänger av när jag hör dessa historier som folk vill berätta. Jag vet att de inte gör det av ondo utan för att försöka lyfta fram något positivt. De vill dela med sig av en historia och visa på att man inte ska ge upp.
Samtidigt så används det termer som "de satte in ett ägg i henne" eller "ja, det är ju så jobbigt med hormonpåverkan". För det första är det inte ägg som sätts in, det är ett embryo, d.v.s. början till ett barn. För det andra så är inte hormonbehandlingen hälften så jobbig som känslan av misslyckande, väntan, oron och den eviga frågan; varför?

De vill peppa och dela med sig men förstår inte att jag inte bryr mig. Allas livmoder, gener, livsöden och upplevelser är helt olika. Efter tre misslyckade ivf:er där jag inte ens fått plocka ut något ägg, så vill jag inte höra om någon som gjort ivf när de var 30 och lyckades på andra försöket. Jag är 40. Jag ska göra ÄD av en anledning: ivf funkar inte på mig. Så jag vill inte höra om hur fantastiskt ivf är för någon annan. Jämför mig inte med det för jag har redan försökt det. Det funkar inte.

Och så orden; "ja, du är 40, ja..." Det vet jag väl. Och ja, jag vet att det är jag som inte blir på smällen. Att det är jag som inte funkar. Fan. Det vet jag väl. Varför tror ni att vi ska genomgå ÄD för?

Nej, jag är inte mogen att hantera folks kommentarer och syn på det här. Så idag känner jag mig lite nedstämd trots att helgen varit urmysig.
Vi vet med säkerhet att det är få förunnat att få veta att vårt blivande barn kommit till via ÄD. För berättar vi det vitt och brett så kommer det att frågas och undras och tyckas hit och dit. Medan vi bara vill vårt barn och oss själva ett lyckligt liv. Vi vill bara leva och vara lyckliga, inte älta hur, vad och varför. Och inte lyssna på andras historier när vi redan varit där själva.

Med all respekt för min ingifta "svärmor", som är en fantastisk människa på alla sätt, men hon fick mig att förstå att det inte är alla som behöver veta om att vi gör ÄD för att få barn.

Med all respekt. För vår skull.

Kramas där ute!

Livet

Idag ska vi åka till makens pappa och hans fru för att fira hans (pappans, alltså) födelsedag. Det är första gången vi träffas (de bor i en annan stad i Sverige) sedan de fick reda på att vi ska göra ÄD. Det ska bli lite kul!
Jag tror att de kommer att fråga lite. Speciellt pappans fru för hon har jobbat som psykolog. Hahahahaaaa! Ni kan ju tänka er...
Allvarligt talat, så hoppas jag att de ställer lite frågor. Dels så visar det på ett intresse från deras sida, men så ska det också bli skönt att få prata av sig lite med dem. Pladdra liksom. Pappans fru är alltid så otroligt förstående och är aldrig rädd för att säga vad hon tycker. Hon pratar mycket och det tyckte jag var jobbigt förut men numer är det bara kul att lyssna. Hon är rolig. Så något borde hon kunna säga kring ÄD, hihihii!
Det ska bli kul att se dem igen.

Just idag känner jag mig faktiskt lite nedstämd kring kring det här med ÄD. Har läst lite trådar på FL och det slår mig återigen hur många som kämpar, kämpar, kämpar för att få barn. Och så de som gör ÄD och får minus på stickan på testdagen. Vilken sorg. Nu senaste en tjej som gjort nio (!) misslyckade ivf:er och nu en misslyckad ÄD. Jag blir så otroligt ledsen å hennes och hennes mans vägar. Och jag blir nedstämd och tänker att det kanske händer mig. Statistiken säger att ca 30% av första-gångs-ÄD-försöken lyckas. 30%.... Det är jobbigt att veta.
Men å andra sidan så lyckas 80% av de som gör ÄD faktiskt att bli gravida. Det är lite roligare att veta! Så det borde bara handla om envishet. Som vanligt.

För att bli med barn kan jag bara konstatera att det kräver följande:

- Envishet
- Vänner
- En förmåga att blunda för dumma förslag, både från "proffs" och lekmän
- Kärlek
- Snällhet

Tänk, det låter som livet, så som jag vill ha det.

Glöm inte att kramas där ute!

Prinsess-ÄD

Hörrni, tänk om prinsessan Victoria skulle göra ÄD och det blev allmänt känt. Då tror jag att det skulle STRÖMMA in villiga donatorer... Vad korta väntetider det skulle bli då.

Bara en tanke som slog mig.

Kram