24

Idag känns det som om jag har ätit fyra pizzor, fått förstoppning, sovit en timne på två veckor och har en gaffel i underlivet. Typ.

Jag skyller på värmen men det är väl egentligen bara graviditeten som är heeeelt normaaaal. 

Idag vill jag att Liten ska vara färdigbakad och komma ut. Nu. Det är bara gnäll på mig och Fina M flyr fältet och fixar i trädgården, vilket gör mig ännu grinigare eftersom Mini vill klänga på mig. Och då vill jag inte vara grinig så jag biter ihop men stirrar med onda ögat på Fina M från terassen. 

Fan, jag är i mitt esse idag! Svettig, tjock, otymplig och sur. Låt det bli kväll snart så att dagen imorgon blir bättre.

Sa jag att det är sjuhelsikes mycket flygmyror här också? Det är det.

F'låt, måste få ur mig gravidgnället NÅGONSTANS....

Kram på er

Ny bild

Ny magbild ligger under "Gravidbilder" ovan. Jag är större än förra gången i alla fall men av någon anledning så har alla mina gamla magbilder lagt sig på tvären så det går inte riktigt att jämföra. Irriterande som tusan!
Men, men... Magbild är nu uppladdad i alla fall.

Idag är jag hemma och vilar. Sov 1,5 timme på förmiddagen och har lunchat med en kompis och nu sitter jag och hänger framför datorn. Räknar på föräldraledighet, betalar lite räkningar och annat slött.
Det är så himlans skönt att vara ledig och nu har jag bara 6 arbetsdagar kvar totalt. Det känns så skönt även om jag verkligen älskar mitt jobb just nu. Jag kommer att sakna det... Men sånt är livet!

Nu ska jag nog släpa mig ut på terassen och slappa lite i skuggan med ett stort glas vatten. Underbart väder idag!

Solkramar

27!

Jösses! Det är bara 27 dagar kvar! Det är inte ens fyra veckor... Galet!

Och jag har nog inte världens största mage den här gången heller kan jag nu konstatera. De flesta tror att jag har gått halvvägs ungefär. Men jag klär mig inte heller i tighta kläder så de ser ju faktiskt inte hela magen. Men ändå... En kille på jobbet stirrade helt oförstående på mig idag, när en kollega berättade för honom att jag får en bebis om fyra veckor, hahahaa! Han vågade nog inte säga något alls av ren förskräckelse. Så förvånad blev han för han har inte sett min mage alls. Komiskt!

För den här gången skrattar jag mest åt det hela. Jag kan ändå inte göra något åt det. Lovar att ta ett kort imorgon, förresten!

Jag mår galet bra nu också. Känner mig lite otymplig men det är allt. Inga stora sammandragningar heller eftersom jag tar det lugnt så fort de kommer, och ingen överdriven trötthet. Jag bara väntar liksom. Ser fram emot Litens ankomst.

Imorgon är jag ledig igen och då ska jag "boa" lite och pyssla. Det blir en lunch på stan med en kompis också. Det gäller att passa på att träffa lite kompisar nu innan det blir tokfokus på bebis ett tag.

Jag tror att jag ska laga lite matlådor också. Typ, lasagne. Så slipper vi att tänka den första tiden, hehe.

Jahapp, som sagt, nu är det verkligen "väntans tider". Snart så!

Kram i solen

Nedräkning och Mini

30 dagar kvar! I löööv nedräkningar!

Idag är jag trött efter en heldag på Junibacken. Men det är ju bara så bra där! Charmigt, fint gjort och kul. 

När vi åkte sagotåget började jag att gråta, hahahaaa! Hormonell gissar jag... Nangiala satte sprutt på varenda känselspröt jag har. Jösses!! Men Minis kompis mamma fick sig ett gott skratt. Jag bjuder på det. 

När jag satt på huk och pratade med Mini så tryckte det rejält neråt. Då tänkte jag att "nu kommer han!". Lite obehaglig känsla men det gick bra. Ingen förlossning idag med andra ord. 

Nu ligger jag här på soffan helt utslagen men nöjd. Fina M nattar Mini för första gången på evigheter. Hon har helt enkelt vägrat att bli nattad av någon annan än mig på väldigt länge. Vi tror att det är p.g.a. att lillebror ska komma. Hon vill nog känna att jag är där hos henne och inte blir åsidosatt på något sätt. "Äga" mamma lite, typ. Och det får hon gärna. Hon måste få känna sig helt trygg och veta att även om lillebror tar tid sen så finns jag där ändå. Och att pappa är preciiiis lika bra på att finnas för henne som jag är. 

Det är så vi resonerar i alla fall och det verkar fungera. Vi pratar en hel del om hur det blir och hur det inte blir. Det är kul och riktigt stimulerande att få höra alla små (och stora!) tankar hon har. Lilla stora tjej. Kärleken svämmar över! Och tacksamheten också. Så klart.

Allt känns bra med andra ord och nu ska vi bara investera i lite blöjor, våtservetter och Inotyol (eller vad salvan nu heter...), sen är vi så redo som vi kan bli. Tror jag.

30 dagar...wow.

Kramar

Drömmer

Herregud, inatt drömde jag att jag lämnat Fina M, var gravid, blev ihop med en riktig brunbjörn, kunde springa som en gasell och kunde se jättebra i mörker, vilket är praktiskt när man går kvällspromenad i skogen med brunbjörnar. 

Jo, visst drömmer man mycket och konstigt som gravid!

Nu är det bara att bita ihop. 31 dagar kvar.

Kraä

Knasdag

Usch, idag har jag verkligen haft en sån där dag när allt egentligen är rätt men känns fel ändå. Jag har varit glad men ändå sur och tvär. Jag har varit så less på att vara gravid idag att jag bara ruttnat ihop inifrån. En tant trängde sig dessutom före i en kö och jag blev skitsur. Jag sa ifrån lite väl hetsigt och det gjorde ju inte min dag roligare direkt.

Varför blir en del dagar bara så fel? Trots roligheter? Suck.

Jag träffade i alla fall ett trevligt par på stranden. Vi har småpratat lite förut och de har en dotter i Minis ålder. Kul, för de är så trevliga! Kanske att deras dotter även ska gå på samma aktivitet i höst, som Mini ska. Hoppas det för jag småpratar gärna med dem igen då och då. Det är alltid trevligt med nya bekantskaper som bor i området.

Min mage stramar och trycker åt alla håll. Jag sover dåligt och mina fingertoppar har börjat att pirra/somna på kvällarna. Jag hoppas att jag slipper handledsskena som sist...

Men nu är det bara 32 dagar kvar! Sjukt kul! 

Kramar

35x2

Idag rullar jag in i vecka 35 samtidigt som det är 35 dagar kvar till Liten kommer ut, och det firades med ett bm-besök.

Som vanligt såg allt toppen ut och jag påpekade att det känns som om Liten ligger med rumpan neråt och på tvärsen.

När jag lade mig på britsen så utbrast bm:

"Ja, det ser jag verkligen!"

Magen är stor i sidled och bakåt konstaterade vi.

Och rumpan pekar nedåt men inget vändningsförsök kommer att göras eftersom det inte är nödvändigt vid snitt.

Jag har börjat Googla på amning (åh, detta känsliga ämne!) och tänka på blöjor. Omställning.

Och framförallt har jag börjat med att rensa i mailen och datorn på jobbet. Stooort!

Kram

Så sakteliga

37 dagar kvar! Alltså, snart börjar jag att räkna minuter, så otålig är jag.

Men det är bara att flyta med som vanligt.

Sammandragningarna har förändrats något. Numer börjar de alltid uppifrån och är starkare än tidigare. De gör inte ont men känns faktiskt lite obehagliga emellanåt. Jag hoppas att de inte övergår till riktiga förvärkar ännu. Liten får inte komma ut för tidigt. Något sånt är jag absolut inte förberedd på nämligen.

Jag längtar till magen sjunker lite dock. Jag har problem att få ordentligt med luft och ibland sparkas det på lungorna så att de töms ofrivilligt, typ. Det är inte skönt.

Min hormonella obalans har gått över något och jag märker att jag är lite mer inåtvänd, framförallt på jobbet. Jag varvar liksom ner på ett ganska behagligt sätt och imorgon ska jag vara hemma och sortera bebiskläder och sova. Att jobba varannan dag känns helt ultimat!

Nu längtar jag galet mycket till det är dags. Vill ha min kropp tillbaka och träffa Liten!

Kvällskramar

Lugnet

Det värsta är äntligen över. Nu har vi fått gräset på plats och det är bara lite målning kvar. Äntligen bebisfokus!

Vi har köpt garderob och byråer, lite inredning till Litens rum och vi har fixat klart tvättstugan. Det sistnämnda var jag lite stressad över eftersom vi kommer att vara stationerade där inne en hel del framöver... Men nu är det klart!

Magen växer och helt plötsligt kunde jag inte ha en topp jag hade för någon vecka sedan. Knas! Jag har nästan inget att ha på mig längre och nu vill jag inte köpa nytt om det inte är absolut nödvändigt. 

Det är bara 43 dagar kvar! Och fr.o.m. nästa vecka jobbar jag bara 60%. Vilken lyx! Jag ska sova massor, göra fint i Litens rum och sortera lite kläder. Njuta lugnet innan stormen, hihi!

Jag är fortfarande väldigt hormonell men känner mig generellt lyckligare nu. Det är varmt välkommet, må jag säga. 

Mina handleder gör lite ont men inte i närheten av hur det var sist, så jag använder inte handledsstöd. Inte ännu i alla fall.

Idag kände jag även av stickningar i höfterna. Jag undrar om det är lite foglossning? Jag vet inte riktigt hur det känns så det är svårt att avgöra. Men det gör inte ont just nu. Bara svaga ilningar eller stickningar.

Nu ska jag njuta stunden lite och sen är det läggdags för mig och Mini. 

Ja, jag är trött av mig fortfarande...hahahaa!

Kram på er

Spricker

46 dagar kvar och jag tror att jag spricker.

Liten växer på där inne utan att min mage blir större... Det trycker och sparkas. Mest på revben och rygg och det gör fruktansvärt ont! Hur kan en så liten människa avge sådana krafter? Igår grät jag t.o.m.. Så ont gjorde det och jag kan stå ut med en hel del inormala fall. Det känns fånigt att gråta för att en bebis mosar mig inifrån men det gick bara inte. Vilken smärta!

Det blir lite bättre om jag står på alla fyra... Och tack och lov så är det inte konstant smärta. Men det är svårt att andas nu.

Jag har börjat tro att Liten kommer att komma ut tidigare än planerat datum. Vad det är som får mig att tro det vet jag inte men det är onekligen väldigt trångt där inne så ut vill han nog, hihi.

Och jag får sammandragningar så fort jag rör mig. Mycket märklig känsla men jag stannar upp och vilar så fort det händer. Tyvärr så påverkar det mitt umgänge med Mini men, som bm påpekade, Mini tar INTE skada av att jag vilar. Hon ser bara hur man ska göra om något är tungt. Vila. Och hon förstår så klart!

Hon säger till mig, lite lagom lillgammalt, att "din mage blir bättre när Liten kommit ut". Förståndigt! Älskade barn.

Ja, nu tror jag i alla fall att alla förstått att jag längtar otroligt mycket till Liten är på utsidan så jag ska försöka att inte gnälla så mycket. Men räkna ner tänker jag fortsätta med! För jag är såååå otålig!

Kram i solen

BM och UL

Igår var jag hos bm och idag var det ul.

Hos bm bröt jag ihop trots att jag är utvilad. Allt är en enda berg- och dalbana inom mig och jag vet inte varför jag satt där och bölade. Helt plötsligt ville jag bara inte vara gravid längre. 

Vi pratade en del och bm sa att man inte behöver skina bara för att man är gravid. Det är helt ok att känna som jag gör och att det kanske också känns värre eftersom vi kämpat så. Och visst har hon rätt. Jag gillar inte att vara gravid. Det gjorde jag inte när jag väntade Mini heller, och visst känns det galet att känna så eftersom vi gjort äd. Men det är slutresultatet jag vill åt nu, inte själva graviditeten. Jag vill träffa Liten.

Och jag vantrivs med att vara så fysiskt begränsad, prata om min mage, prata om pojknamn, prata om hur Mini som storasyster, prata om dagistider, prata överhuvudtaget. Jag vill vara jag igen. Gosa med en bebis, prata jobb och träning, gå barnvagnspromenader, äta prosciutto och ta ett glas vin. 

Så ja, jag vill inte vara gravid längre.

Men alla mina värden är strålande, Litens hjärta galopperar utmärkt och han växer som han ska.

På ul idag var jag lugn, balanserad och lycklig igen. Jag fick se Liten ligga i säte och sova i ordentligt med fostervatten och med arnen över huvudet. Lite hår syntes på bakhuvudet också.

Han väger ca 1.860 gram (genomsnitt är 1.980 gram) och är ca 40 cm lång nu.

Jag längtar något otroligt efter honom!

Igår hittade Fina M en Brio-säng på Lekmer.se. Den var på rea, 50%! Så nu är den beställd. Den begagnade "vanliga" spjälsängen (också Brio) är jättefin men vi köpte den för bara 300 kr och den här nya går att omvandla till juniorsäng också, så den är prisvärd tycker vi.

Är det någon som vill ha vår begagnade spjälsäng så skänker jag gärna bort den. Maila mig så fixar vi det!

Idag jobbar jag och Fina M leker med Mini. Det känns skönt att få vara på kontoret och tänka och prata om annat än bebis och barn. En liten vardagspaus på ett bra sätt. Ikväll ska vi mysa middag på stan. Och jag ska från och med nu bara vara i nuet och inte planera framåt (förutom föräldraledigheten då'ra för den måste vi nog ta och planera nu, hihihi!).

Kramas där ute!

52

52 dagar kvar och jag har fått vila upp mig rejält den här veckan. 

Samtidigt har Fina M fixat all jord och tomt. Nu är det bara att rulla ut gräset som är kvar. Såååå skönt! Vilket jobb han har gjort!

Jag kan inte riktigt förstå att jag går in i vecka 33 på onsdag. Allt går så fort! 

Och jag mår riktigt bra förutom att jag lätt får rejäla sammandragningar och blir trött jämt. Men det är bagateller i sammanhanget så jag klagar inte.

På tisdag har jag tid hos bm och det sja bli intressant och se hur mycket jag växt.

Hittills har Liten legat exakt på genomsnittskurvan så jag känner mig väldigt "genomsnittlig" vad gäller hela graviditeten.

Liten sparkar fortfarande rejält så jag ska fråga om det där med fostervatten (mycket vs. litet).

Imorgon är det hemfärd igen och hur mysigt vi än har det här så ska det bli så skönt att få sova i min egen säng. 

Kram

Vilovecka

Nu är jag och Mini hos morfar med fru så att jag får lite avlastning. Det var Fina M:s förslag och som jag uppskattar det.

"Du behöver lite vila och avlastning och jag måste göra klart tomten, och Mini avgudar sin "låtsasmormor" så varför inte åka till dem en vecka?"

Fina, Fina M. 

Så här ligger jag på soffan och halvslumrar och småtittar på såpor på tv:n medan Mini leker med sin "mormor" och får ha henne för sig själv. Och "mormor" är också lycklig över att ha sitt barnbarn för sig själv.

Jag gissar att Fina M skulle vara gladast av att slippa allt slit hemma just nu men han får i alla fall ordna allt ifred och utan att behöva tänka på mig och Mini hela tiden. 

En lyckad lösning med andra ord! Precis vad jag behövde, tror jag. Fina M är visst lyhörd trots allt! Jag hade fel... Hormonell, kanske?

Liten sparkar som sjutton där inne och om han är lika aktiv när han kommit ut så blir det fullt upp, hahahaa! Det känns som om han aldrig sover. 

Jag vaknar varje natt kl 2 och somnar om vid 5-tiden. Han sparkar runt under den tiden. Magen rör på sig konstant!

Jag har också blivit dålig i magen. Med Mini var jag hård i magen och nu är det tvärtom (mysdetaljer, hehe).

Jag ska försöka ladda upp en magbild till snart. Den förra funkade inte att ladda upp med mobilen så jag ska sätta mig vid datorn när jag kommer hem igen. Då ska det nog gå.

Folk säger att magen är liten den här gången också, men jag håller så klart inte med. Samtidigt så bryr jag mig inte den här gången. Det är som det är och jag längtar bara tills Liten är på utsidan så att vi får träffa honom. 

Passar också på att tacka för era kloka kommentarer ännu en gång! Ni är bäst!

Kram

Nedräkning

Jag har en app som räknar ner till bf och håller reda på all annan statistik och information som är ganska onödig men kul. Och nu är det 65 dagar kvar till bf men eftersom det blir planerat kejsarsnitt så är det faktiskt bara 59 dagar kvar tills vi får träffa Liten. Mindre än två månader! 

Det går fort nu.

Här hemma är det lite jobbigare än vanligt. Jag tycker inte att Fina M är lika lyhörd som förra gången jag var gravid och ibland känns det som om jag är den enda av oss två som vet om att jag är gravid. Det är så klart ett orättvist uttalande eftersom Fina M på många sätt säkert visar lite omsorg, men det känns inte så alls. Framförallt behöver jag sömn och ska jag få det så hinner jag inte med annat. Jag jobbar (ok, just nu är det semester) tar hand om Mini och sover. Jag tror att Fina M tror att det är bra så och att hans hemarbete med hus och tomt bidrar till ro men det betyder att jag/vi inte har tid över för något annat. Inget.

Jag får stjäla tid för att kunna betala räkningar. Fina M:s mamma gick bort och det tog mycket tid och sorg också. 

Efter semestern kommer jag att jobba mindre och då hoppas jag att jag kommer ikapp lite. Jag vill inreda klart i barnrummet. Just nu står det tomt. 

Jag vill ta fram bebiskläderna. Jag vill jobba lite på egna projekt. Jag vill kunna betala räkningar utan att ha andan i halsen. Jag vill luncha med lite vänner innan jag blir uppslukad av mitt egna och vår lilla bebis. Jag vill kunna ta ett bad i lugn och ro. Jag vill vara ensam lite, bara ibland. Just nu rullar allt på för fort och okontrollerat. Helt utan struktur och det sista jag vill är att bli stressad, men det håller jag på att bli. Att inte ha möjligheten att få vila när jag behöver och att inte få tänka på mig själv lite mer gör mig stressad. Även om jag har semester så är det svårt att leva i nuet och DET gör mig galet stressad. Jag som är "proffs" på att släppa saker och bara vara när det behövs. Min fristad är jobbet och så ska det absolut inte vara enligt mig!

Kanske är jag självisk men det är så här jag känner och då måste jag ju göra något åt det. Den 28/7 har jag tid hos bm och då ska jag ta upp det här med henne. Jag behöver bolla lite tankar och praktiska lösningar och just nu får Fina M vara utanför det. Vi behöver trots allt få hus och tomt klart innan Liten kommer så jag pratar hellre med bm om han fokuserar på det praktiska så länge.

Ibland är det bara så svårt att få ihop allt. Hur tusan GÖR folk egentligen? Är alla tjejer superkvinnor med stöttande, lyhörda och förstående partners? Själv känner jag mig svag och ynklig med nollkoll just nu...

Semesterkramar

Andnöd

Från livligt till...ja, Jenny (https://jagtankerintedo.wordpress.com).

Jag slutade att andas när jag läste och nu snurrar tankarna.

Jag har fått så mycket från henne och hennes blogg. Många kloka ord och visdomar.

Mina tankar går till henne och hennes familj.

Ta hand om varandra.

Kram

Livligt

Imorgon går jag in i vecka 30. Otroligt!

Tiden går fortare den här gången och det känns ganska skönt. Jag känner mig otymplig och det känns trångt i magen nämligen.

Folk säger att magen inte är så stor. Igen. Den är kanske inte så stor men desto mindre plats i magen. Det ÄR trångt där inne med andra ord. Det trycker på varenda inälva och lunga...

Enligt BM så ligger Liten exakt på genomsnittskurvan vad gäller storlek. Och min mage växer med som den ska, sa hon. Så skönt! 

Just nu tror jag att det är något slags "växaryck" dock. Det stramar som tusan i magens skinn.

Liten rör på sig väldigt mycket också! Det boxas och sparkas nästan jämt. Förstår inte riktigt när han sover egentligen... Det ska bli intressant att se hur aktiv han blir på utsidan, hahaha!

Kram

Sakta men säkert

Imorgon går jag in i vecka 29 och tredje trimestern. 70% avverkade! Tjohooo!

Jag mår bra också. Alldeles förträffligt bra.

Dock får jag väldigt lätt riktigt starka sammandragningar. I helgen höll vi på och fixade mycket här hemma och mot kvällen fick jag nästan så där ont igen så jag fick släppa allt och bara lägga mig på soffan. Jag tar sammandragningarna på större allvar nu sedan bm sa att jag ska åka till sjukhuset om det blir som på jobbresan jag var på. Vila, vila, vila är det bästa. Men det är svårt ibland...

Jag undrar hur jag är skapt för Liten ligger nästan enbart på min vänstra sida i magen. Det ser jättelustigt ut ibland! Snett, liksom.

Och jag gissar att han växer mycket just nu också för det stramar lite extra i magen.

Vad jag längtar! Det ska bli kul att få träffa honom. Det är en ganska aktiv krabat som rör sig mycket och jag funderar mycket på hur det blir när han kommer ut. Vardagslivet. Undrar hur det blir?

Jag längtar lite efter att få tillbaka min kropp också, även om jag mår oförskämt bra. Men jag tycker fortfarande bäst om att få ha min kropp för mig själv även om det så klart är fantastiskt att få ynnesten att vara gravid. Det är ju de facto det jag velat hela tiden så jag gnäller absolut inte!

Jag ska försöka få till en magbild också! Den jag försökt att ladda upp vill liksom inte "fastna". Muchos irriterande!

Kramas i solen

Sammandragningar igen

Jag är i vecka 27 och har haft extrema sammandragningar. Naturligtvis var jag på resa med jobbet när det hände men kollegorna är helt enastående. De ville köra mig till sjukhus. Fina människor!

Hursom, det blev inget sjukhus men en taxi till hotellet och vila.

Märkligt det där. Det gjorde så otroligt ont och jag kunde inte räta ut mig. Sammandragningar ska minsann inte göra ont, sägs det. Men det gjorde de. Sketaont! Jag var inte orolig alls först men så fort jag rörde mig blev de värre och till slut blev jag faktiskt lite rädd. 

Jag undrar hur det blev så egentligen och varför det gjorde så hiskeligt ont? Ett tag trodde jag att det skulle bli en liten dansk som kom ut. Vi var i Danmark, hehe... Men det onda var i övre delen av magen så jag kunde inte bli så där ordentligt orolig som jag kanske borde ha blivit.

Imorgon ska jag till BM och då får jag höra vad hon säger. 

Och jag har inte känt av något sedan dess men händer det igen tänker jag åka till akuten för då är det nog inte så bra...

I övrigt mår jag bra! Nu väger jag lika mycket som jag gjorde när Mini kom ut. Undrar hur mycket till jag kommer att växa? Det är de facto ca 12 veckor kvar. Galet!

Kram på er!

Noch

Idag var det dags för NOCH och allt gick strålande. Ja, perfekt faktiskt. Ingen tillstymmelse till avvikelse och Liten är 9 mm längre än genomsnittet och hamnar rätt på en "medelkurva". Alltså, att vara en medelmåtta när det kommer till sånt här är verkligen eftersträvansvärt. Jösses, vad bra det känns!

Och vad fin han är. Helt otroligt att jag kan känna så mycket för en så liten osedd kille redan nu. Fascinerande.

Mini var med också! Hon stirrade mest, höll mig i handen och tyckte att allt var väldigt konstigt. Men hon såg att det var en liten bebis, trots allt. Och lite spännande var det nog. Hon blev dock lite nervös av att det var korridorer och "sköterskor" men det gick över. Anledningen till oron är att hon landade på hakan och spräckte den för några veckor sedan, vilket resulterade i ett inte så roligt besök på akuten... Klart att man kan bli lite ärrad (i dubbel bemärkelse) av något sådant. Men nu är allt bra!

Och idag rullar jag in i vecka 26. 62% av tiden är avklarad. Tjohooo!

Kramar

Hallå?!

Hallå?!

Vart tog hon vägen?

Ja, det kan man undra... 

Sanningen är den att jag är så otroligt trött jämt att jag sover den mesta tiden av dygnet. Jag hinner inte skriva här p.g.a. att jag sover helt enkelt.

Så här: jag lämnar Mini på dagis och åker till jobbet, jobbar hela dagen, åker hem äter middag, umgås någon timme, nattar Mini och somnar själv. Kl 19... Och sover hela natten. Sen börjar allt om igen. 

Jag sover mellan kl 19 och 6:30. Dagtid jobbar, äter och andas jag. Och är mamma. Inte en minut har jag över och har jag det så, ja, då somnar jag. Det är helt bisarrt vad jag kan sova.

På helgerna är det oftast någon aktivitet med Mini och så sover jag, eller så målar vi huset, fixar trädgård eller sover igen.

Allt i mitt liv handlar om sömn.

Därför blir det inget bloggande så frekvent som jag önskar. Jag sover istället.

Men jag lever i alla fall!

Kramar