Nyinvigd

Så var jag då officiellt invigd i Den Heliga Försäkringskassan. Oh, dear! Not så angenämt.
Utan att gå in på detaljer så har mitt samtal till dem i början på december registrerats som en sjukanmälan. Utöver den som redan finns. Så nu har jag TVÅ sjukanmälningar. Förvirrande bara där liksom.
Allt jag gjorde var att fråga hur det fungerar när sjukanmälan sträcker sig över en del av tiden som jag tänkte vara föräldraledig. Samtalet slutade med att kvinnan hos FK sa att jag inte skulle göra något utan hon stoppade föräldrapenningen och så skulle jag ringa när jag visste mer om sjukskrivningen. Inget mer skulle göras.
Döm om min förvåning när jag får hem en blankett som jag ska fylla i:
"Ansökan sjukpenning (har föräldrapenning)".
Jag har ju liksom ingen föräldrapenning ännu... Och när jag väl har det så är jag inte sjukskriven (förhoppningsvis).
Så jag ringde dem igen idag och fick prata med en riktig idiot. Jo, det var hon faktiskt.
Hon var så otroligt nedlåtande i sin ton ("men det förstååår du väl?", "ja, men sååå är det inte serru", "JAG kan väl inte veta när du blir frisk?" etc, etc). Hon pratade bara i en "lilla-gumman-ton" hela samtalet och hon blev irriterad för att jag frågade om jag skulle göra något och om blanketten verkligen skulle fyllas i. Och jag frågade i ren och vanlig trevlig samtalston hela tiden.
Till slut orkade jag inte mer utan fräste till själv istället:

-"Ja, inte FAAN vet jag hur det funkar med sjukskrivningspapper när jag ALDRIG i hela mitt liv varit i kontakt med Försäkringskassan i varken sjuk- eller föräldraärenden förut. Så det finns ingen anledning att vara nedlåtande. Jag ber om din hjälp och inte en besserwisser."

Tyst i luren. Så en ursäkt och det var inte så hon menade. Fantastiskt. Och så tog vi om det från början igen och det blev ett lite trevligare samtal. Hon måste ha en särdeles dålig dag. Stackarn.
Så lade vi på. Då insåg jag att jag fortfarande inte visste vad som gällde för den där blanketten som låg framför mig, trots att jag t.o.m. svor åt någon jag inte känner. Skulle den fyllas i egentligen?
Ringa igen...
Nej, den ska inte fyllas i för det kommer en ny, annan blankett, vilken dag som helst. En om att söka själva sjukersättningen. Jaha, tack så mycket, då förstår jag. Gravidhjärnan liksom...
När vi lagt på så insåg jag att det är precis allt det som jag ska fylla i på "mina sidor" på deras hemsida. Så nu har jag äntligen fyllt i där istället. Får se vad den där nya blanketten vill när den väl dyker upp.
Och förmodligen så har jag väl gjort något fel så jag måste ringa igen med tusen frågor så att någon blir upprörd på mig igen. Stay positive!
Jag menar, har jag klarat av barnlöshetskampen ska väl FK inte få mig på fall så enkelt...
Puh!

Kramar från nyinvigd

Lyssna på mamman?

Jahapp, så var bm-besöket avklarat. Allt såg så bra ut så och nu låg Mini med huvudet neråt igen. Får se om hon håller sig kvar så....
Jag sa att jag trodde att hon vänt sig eftersom jag rusar på toaletten i tid och otid. Så när bm bekräftade att det var så hörde jag Fina M säga:

-"Så man ska lyssna på mamman, alltså, hehee?"

Jag höll på ett trilla av britsen! Ja, så klart! Och det var ungefär vad bm sa till honom också, hahahaa!
Sen när ska man INTE lyssna på mamman? Hmmm...Fina M...det är ju skönt att han har kopplat det i alla fall så här när det bara är några veckor kvar. Typ.
Jag är såååå välsignad med en man som har bisarr humor. Det blir lite pinsamt ibland. Suck.

Men summa sumarum av veckans undersökningar är alltså att allt är som det ska. På torsdag i nästa vecka (15/12) så är det dags för nästa tillväxtultraljud. Då får vi också se om Mini ligger kvar med huvudet neråt. Förhoppningsvis fixerat. Om inte så blir det förmodligen ett planerat kejsarsnitt. Mig kvittar det vad det blir, bara hon kommer ut oskadd och mår bra. Lilla fina Mini.

KRAM

Dagens tankar

Det är sådär kul att gå hemma och vara sjukskriven måste jag erkänna. Att ta det lugnt är inte min starka sida och jag känner att jag har mycket frustration i kroppen. Men jag får se det från den ljusa sidan; den där frustrationen kan nog vara till hjälp när det är dags, hahahaaa!

Jag känner också att mina inlägg blir tråkigare och tråkigare i och med att jag inte har så mycket till liv just nu. En liten dagsaktivitet blir till världens största händelse liksom... Att åka till IKEA igår var t.ex. jättekul! Och jag ogillar verkligen att vara där i normala fall. Ja, ni ser ju, det går utför med mig.
Dagens aktivitet har varit att rensa och slänga (som vanligt...det tar visst aldrig slut!). Jag tror nog att Fina M ska bli lite stolt över mig när han kommer hem och ser att jag faktiskt åstadkommit lite nytta här hemma. Tyvärr så blir det han som får bära ut allt och köra till tippen med en hel del. Men jag tror att han tycker att det är värt det, i alla fall med tanke på hur det ser ut här hemma just nu. Vi behöver få lite ordning och reda nu. Lite mer kramspejs.

Vad kommer till själva graviditeten så är jag lite trött på den nu. Får man säga så utan att bli lynchad? Trots att vi kämpat så för att få oss ett litet barn i vår lilla familj och trots att det var viktigt för mig att få vara gravid så är jag trött på att vara gravid. 40 veckor är för lång tid för otåliga mig. Det hade räckt med 30, typ. Det här med min dåliga sömn har väl påverkat en del också. Jag menar, jag sover hellre dåligt p.g.a. att Mini är här hos oss och vill ha mat t.ex. än p.g.a. dålig sovställning...
Och så är det nog det här med att vi måste ränna hos spec.mvc och BM hela tiden som gör att det har kommit in lite oro vid fel tillfällen. Även om jag varit lite orolig hela tiden för att allt ska gå bra så blev det ju inte bättre av att vi blev skickade till spec.mvc. Men det är så klart bra att alla kontroller görs! Huga, annars skulle jag vara ett nervvrak vid det här laget.
Förmodligen är det många som är lite trötta på att vara gravida när det blir kortare och kortare tid kvar till förlossningen. Allt jag vill är ju att träffa Mini och så känns det nog för många gissar jag. Så jag känner mig inte så speciellt unik i det avseendet. Vem vill inte hellre ha bebisen hos sig i famnen snarare än i magen?
Ja, nu känner jag att jag vill ha Mini här. Jag längtar något otroligt efter att få se henne. Hur ser hon ut? Kommer hon att vara en aktiv liten bebis? Eller är hon en som gillar att sova eller bara att iaktta omgivningen? Ja, vad är hon för en liten person egentligen? Just nu kan jag inte riktigt avgöra hur aktiv hon är eftersom jag inte känner av hennes sparkar och rörelser så mycket. Inte speciellt starkt i alla fall, p.g.a. moderkakan som sitter och är som en krockkudde mellan mig och Mini. Men ibland så! Då känns det! Speciellt när hon sparkar till i min högra sida. Det gör verkligen skitaont men det är med ett flin jag säger "aj!".
Gah! Jag längtar efter Mini så att det gör ont (av glädje!) i hjärtat! Jag är nog lite kär.

Nu ska jag vila lite och så får den fortsatta utrensningen av prylar fortsätta imorgon igen.

KRAM

Jäss!

Jag har sovit!! Prisa sömngudarna!!

Sånär som på en toapaus vid 5:30 så har jag sovit till nu. Vilken lycka! Äntligen...

Mini sprattlar också. Idag går vi in i vecka 36. Nu är det banne mig inte långt kvar. Tänk att vi kommit så här långt. Tänk vad läkarna kan. Och tänk att vi orkade. Det är ju faktiskt helt otroligt!

Åh, nu ska jag genast gå upp ur sängen, äta frukost och göra sånt som jag inte orkat med förut. Frihet!

Kram

När hjärnan kopplar bort igen...

Precis när jag lagt mig i soffan med fjärrkontrollen i handen så ringde Fina M:

-"Hej, jag är redan här. Ska jag köpa en smörgås åt dig?"
-"Eeeh?.... JÄKLAR! Jag har glömt... Ja, en skagenmacka. Jag ska bara klä på mig så kommer jag."

Jag hade heeelt glömt bort (förträngt?) att det var förlossningskurs ikväll. Mina mjuka, fina, nybadade fötter fick kastas ner i stövlarna istället för att luftas på soffkanten.
Föreläsningen var bra och naturligtvis dök det upp frågor kring "Uppdrag granskning"s program om att spricka också. Barnmorskan svarade så otroligt bra på frågorna och jag tror att BB Stockholm har en bra inställning kring problemet. De förnekar det inte i alla fall och de vill göra allt de kan för att kvinnor inte ska spricka så mycket som det talades om i tv-programmet.
Själv vill jag inte spricka alls så klart, men jag känner mig trygg just nu och varken vill eller orkar oroa mig för det. Jag kan inte göra så mycket annat än att vara upplyst om att det kan hända.

NU ska jag i alla fall vila. Eller försöka... för jag lär väl somna om en minut så trött som jag är nu.

Gonattkramar

Lugnet SKA infinna sig

Jag somnade inte men däremot tog jag ett bad, gjorde peeling och en ansiktsmask, fixade fötterna och la mig på soffan och gjorde ingenting. Lugn och ro och nyinsmorda fötter kommer att få mig att somna ikväll och sova hela natten. Det har jag bestämt.
Och tack för ert pepp, er omtanke och fina kommentarer. Det gör mig lite mer hoppfull faktiskt och betyder mycket. Tack!

Kram ännu en gång

Dagens spec.mvc

Ok. Allt såg ok ut som vanligt. Väldigt, väldigt skönt!
Dock tyckte både Fina M och jag att Minis puls var väldigt hög i början av mätningen men det var ingen fara. Hon rörde nog bara på sig mer än hon gjort vid tidigare försök.
Angående min trötthet så poängterade läkaren att det är inte farligt att inte sova. Det enda som blir påverkat är jag och mitt humör (no kidding!), och att jag förmodligen inte är lika alert som vanligt.
Om man ligger och snurrar i sängen ovanligt mycket så gäller det att försöka att INTE stressa upp sig för att man inte kan sova. Med vetskapen om att det inte är något som påverkar Mini så känns det lättare att inte bli uppstressad över det. Jag får helt enkelt hålla till godo med nattens underbara gamla tv-serier.
Läkaren menade också på att om det är jobbigt så kan man någon gång ta en Lergigan Comp när man ska sova. Det är helt ofarligt vid graviditet och är lite lugnande, vilket kan hjälpa till att få mig att sova. Lergigan Comp verkar vara min räddare återigen, hihihi! Jag får se om jag tar en sån tablett ikväll. Om jag inte sover nu på eftermiddagen så kanske jag däckar hela natten ändå. Det vore härligt!

Oavsett om det är jobbigt med sömnen så är jag innerst inne lycklig. Sömnproblemen beror ju bara på att det är en bebis, en liten Mini, i min mage. Förr berodde min sömnlöshet på oro inför framtiden och barnlösheten. Äntligen har den oron blivit till en bebis istället!
Det glömmer jag inte bort i första taget.

Kramas där ute

Dagens aktivitet

Lyckades somna och sova en timme. Skönt men tyvärr är jag fortfarande alldeles mosig och trött. Jag får sova lite mer i eftermiddag igen.
Nu ska jag åka till IKEA och Bauhaus för mindre inköp som bara måste göras. Det gäller att passa på när magen inte känns alltför stor och otymplig. Allt jag gör går lite långsammare också så minsta projekt tar sån tid.

Återkommer med rapport från läkaren (som jag också ska be om lite råd kring sömnen) och CTG:n.

Kram

Stress

Igår kväll blev det tjafs här hemma. Inget vi gjorde blev bra. Tjafs, tjafs, tjafs.
Och det kan jag säga, små bebisar i magen gillar inte sånt alls! Hur jag än försökte så var jag för upprörd för att kunna lugna ner mig fort nog. Och Mini sprattlade och sprattlade där inne. Jag kunde verkligen känna att hon inte alls trivdes. Usch, det var fruktansvärt!
Tjafsar vi igen får Fina M sova i förrådet. Simple as that. Eller så gör jag det. För Mini ska då inte få vara med om det igen. Aldrig.
En glad mamma med ro i kroppen ger en glad bebis. Så enkelt är det!

Därför blev jag än mer stressad när jag vaknade inatt vid 1-tiden. Vi behöver ju verkligen sömnen båda två. Fasiken också.
Jag drömde att jag kunde se Minis fot tydligt, tydligt, med tår och allt, när den trycktes mot magen. Jag kunde känna exakt hur hon låg och kunde t.o.m. flytta runt henne i magen. Så jag gjorde det och helt plötsligt var hon utanför magen och låg i mina armar. Att hon var mulatt och såg ut som vår granne (soplock-smällar-kvinnan) spelade ingen roll alls...

Så hamnade jag framför tv:n som vanligt och så började jag blöda näsblod. Suck. Och magen var i vägen så jag kunde knappt resa mig ur soffan. Samtidigt blev jag hungrig så det blev banankaka och ett glas mjölk. Somnade strax efter 5 och så tydligen dags att vakna igen kl 6 när Fina M vaknade. Så nu sitter jag här framför tv:n igen och kan inte somna om. Det går liksom bara inte.
Samtidigt så vet jag att att jag kommer att vara så trött, så trött igen senare på dagen. Det är CTG och träff med läkaren på spec.mvc kl 13. Då kommer jag att vara som tröttast. Och så är det förlossningskurs ikväll runt kl 18. Jag förstår inte hur jag ska orka. Efter en sån här natt kommer jag behöva minst 3 timmars sömn på dagen och så går jag i dvala resten av tiden. För att inte tala om hur det blir om jag har någon aktivitet under dagen också. Då blir jag ännu tröttare men det kan jag normalt hantera med någon timmes vila.
Jag vill göra avslappningsövningarna och rensa lite här hemma också men jag tror inte att det kommer att gå så bra om jag ska klara av att vara vaken på CTG:n och ikväll.
När jag ska köpa julklappar vet jag inte. Eller få ordning här hemma. Jag bara MÅSTE få en natts god sömn annars blir jag galen. En endaste natt så att jag inte behöver sova så länge dagen efter.
Jag gnäller inte, jag konstaterar och blir ännu mer uppstressad. Inatt SKA jag bara sova.

Kör lite nedräkning så kanske jag lugnar mig...not! Men ändå:

- 39 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 35 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 25 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.
- 8 dagar kvar till nästa tillväxtkontroll.
- 1 dag kvar till nästa BM-besök.

- Julfest på jobbet (är jag för trött så skippar jag den...).
- Årets lussebullebak!
- Fina M:s födelsedag.
- Vår sista egna "semester" ihop (en övernattning på hotell med finmiddag, spa, behandlingar och lyxfrukost, aaaaah!).
- Julafton
- Nyår
- Mini kommer!

Jääättebra att bli stressad när jag är sjukskriven just för att undvika all stress och vila... Verkligen jääättebra....

Kram där ute

Jag blir så trött...

Skit också. Vaken igen. Jäkla, jäkla skit. Kan börja gråta för mindre för jag är så trött på att vara trött och sen inte få sova. Nu är morgondagen förstörd. Skit.

Kram

Dagsgöra

Nähä, det bidde ingen dejt med mammorna. Jag var alldeles, alldeles, alldeles för trött och fick gå och lägga mig igen. Jag sov i 2,5 timmar istället och när jag vaknade tog jag min solskenspromenad. Det var jättejobbigt.
Jag gick alltså bara en liten, liten sväng. En liten tur som jag normalt sett tycker är för kort för en promenad men nu kändes den evighetslång och jag fick gå i långsam takt. Fick lite sammandragningar och så började Mini sparka mig i sidan. Not so skönt!
Så bidde det gröt till lunch och mer vila och snickaren är klar! Hurraaa! Hurra ända tills jag gick in i förrådet när han åkt... All el är framdragen men det finns inga uttag någonstans, bara hål i väggen med kablar som sticker ut. Skulle vi sätta dit själva eluttagen själva? Hmmm, det har visst blivit någon miss i kommunikationen där. Men jag orkar inte ta tag i det idag. Ringer honom imorgon och frågar för jag hittar inte offerten just nu. Jag måste ju ha något att göra imorgon också, hahaa!
Förutom CTG:t så klart! Det hade jag nästan glömt. Dags för lite tester igen med andra ord. Hoppas att allt ser bra ut...

Bjuckar på lite soliga bilder (ok, usel mobiltelefonkvalitet men ändå...) från promenaden:






Solkramar

Sömnstök

Vad är det med hantverkare nuförtiden? Dricker de inte kaffe alls längre?
Varken snickaren eller rörmokaren dricker kaffe när jag försöker truga i dem lite. Hmpf... Det går utför med den klassiska "bjuda-hantverkaren-på kaffe-och-bulle-grejen". Men å andra sidan så jobbar de på i alla fall, hihiihi.

Natten blev i vaket tillstånd igen. Jag vaknade 2:30 och somnade 5:30. Så kom Fina M ut i vardagsrummet en halvtimme efter det. Då masade jag mig in i sovrummet och sov en timme till när snickaren kom. En så rörig morgon kommer nog göra att jag är lite extra förvirrad idag.
Dock ska solen skina så det blir en promenad vid vattnet har jag bestämt.
Och så är det träff med mammorna igen. Kul!

Inatt drömde jag förresten att Kajsa Ingemarsson var min styvmamma och vi satt i varsin fåtölj framför tv:n och tittade på "Så mycket bättre" tillsammans. Kajsa hade en lavendelfärgad cocktailklänning på sig och var lika gravid som jag. Vi tittade på varandra med magarna i vädret och skrattade lite skämtsamt åt att det är så kul att vi, jag och min låtsasmamma, är gravida samtidigt. Bisarrt.
Sen vaknade jag med lite ångest över att en kompis förmodligen blir av med jobbet nu i december (ingen dröm). Jag har inte pratat med honom på länge men om jag vaknar av det så kan jag bara tänka mig hur bra han sover....
Sömnstökig natt och morgon med andra ord.

Kram

Nattvak

Jag är sååå trött på att vakna på nätterna! Suck.

Drömmer som vanligt livliga drömmar och nu har jag legat och läst bloggar i 1,5 timme.

Suck igen.

kram

Tornadovila

Fina M har haft eld i baken hela dagen. Det har inhandlats saker på K-rauta, dammsugits, städats, tvättats och nu har han bakat banankaka. Jag har inte hunnit stoppa honom i något men jag har bett honom att varva ner. Det är inte så lätt att vila och ta det lugnt (som han hela tiden påpekar att jag ska göra och han blir t.o.m. lite sur om jag försöker att hjälpa till med något) när han vänder upp och ner på hela huset och fixar hela dagen. Även om jag så klart är tacksam för att han är världens finaste make. Men jag blir lite stressad av det hela... Det ÄR svårt att inte fixa och dona själv när en tornado far igenom huset.
Tur att bästaste bästisen med familj dök upp så att vi blev tvungna att sitta ner och fika lite. Och så fick jag leka lite med hennes goa småtjejer. De är sååå fascinerade över min mage och bebisen där inne. Det måste vara svårt för dem att förstå, speciellt för den minsta. Men de gillade barnvagnen och ville ta med sig den hem.

Dags för banankakan! Och Fina M har äntligen landat i soffan...

Kram

Barnvagn och kläder

Äsch, jag kunde inte riktigt hålla mig från bloggandet. Vi är hemma och slappar lite just nu så jag passar på...

I fredags köpte jag en del barnkläder som är såååå söta (Lindex och Åhléns). Speciellt den med ugglan på (Åhléns)! Jag hittade också en jättefin, mjuk, liten filt på Hemtex. De har fina bebislakan, -handdukar och -filtar även om urvalet inte var så stort i den butiken jag var i.

I torsdags ringde de från Barnens Hus och sa att barnvagnen kommit. De frågade om vi ville ha den ihopmonterad och det tackade vi ja till, något som vi är glada att vi gjorde då lillebror med sambo hade monterat ihop sin själva och det var tydligen lite meckigt.
När vi kom till butiken igår visade det sig att de hade en julkalender med erbjudanden och lördagens erbjudande var 25% på alla Briobarnvagnar. Tajming! Så istället för de återstående 6.000 kronorna (handpenning redan lagd) vi trodde att vi skulle betala så blev det "bara" 3.500 kronor. Jag är helnöjd. Och vi fick en liten nalle med i vagnen också.
Det kändes stooort att tåga ut med vagnen till bilen. Tänk att Mini snart ligger i den. Pirr!!!







Kram i solen

Helgstart

Äntligen, äntligen fredag!
Snickaren har dykt upp och så även elektrikern. Naturligtvis låg jag och sov när den förstnämnda dök upp. Jag hörde inte ens att han ringde på dörren men vaknade så klart av att han började hamra i förrådet något senare. Äntligen, äntligen blir det gjort!
Hela huset är nu belamrat av det som stod i förrådet. Vad sägs om fyra sommardäck i vardagsrummet? Snärtigt så här inför (h)jul.


I helgen ska vi för en gångs skull inte till svärmor. Hör och häpna, vi ska umgås! Dels med andra men också bara vi. Najs!
Därför tar jag en liten bloggpaus över helgen men jag är tillbaka på måndag igen! Eller kanske på söndag kväll om jag får skrivabstinens, menar jag.

Så jag säger KRAM på er allihop. Njut av helgen allt vad ni orkar!

kram

19%

Tillbaka från tillväxtkontrollen och Mini har vuxit på sig. Avvikelsen från medianen är nu bara....tadaaa...19%! Den var 22,7% förut. Så hon räknas som "normal" igen, hihii!
Allt såg så bra ut så och läkaren sa att hon tror att det bara är en genetiskt liten tjej.
Planen är att jag fortsätter vara sjukskriven och vilar, och så är det en ny tillväxtkontroll igen den 15:e december, med ett CTG-test innan dess (6/12) också. Puh, så skönt!
Vad skönt att jag får fortsätta vara hemma. Så trött som jag är vissa dagar så förstår jag inte hur jag skulle orka jobba.
Förresten, det var en gravid tjej på mottagningen som pratade med en bm i korridoren. Hon berättade att hon numer är helt hjärnslö och att det är ett under att hon lyckas fungera på jobbet. Hahahaaa! Tänkte nästan berätta för henne att hon hör till ett av orden i min gravid-SAOL: gravidhjärna.

Jo, just det. Fina M läste igår ut boken, "Att möta förlossningssmärtan", av Gudrun Abascal. Gissa vem som gick förbi oss när vi satt i väntrummet? Just det, Gudrun the Guru. Hon hälsade glatt på både mig och Fina M och hans min efter det var helt oslagbar. Med stooora ögon tittade han på mig och sa förvånat:
-"Men... GUDRUN! Det var GUDRUN!"
Hahahaaaa! Starstruck av en barnmorska! Sjukt roligt och vore det inte för att jag just då hade lämnat ett urinprov så hade jag nog kissat på mig av skratt.

Hur som helst så är det nog bra att han har gjort det faktiskt. Läst boken, alltså.
Med min gravidhjärna så har han faktiskt mer koll än jag och hans roll har verkligen blivit att vara ansvarig för allt runt omkring själva förlossningen. Han har stenkoll på olika bedövningsmetoder också. Kanon om jag ligger där och är helt slut, förvirrad, har ont och är inne i min egen värld. Och det är han som har koll på när vi ska träffa BM. Jag har ingen koll alls längre. Så det här blir tokbra.
Om nu bara Mini kan stanna kvar med huvudet neråt någon gång. Idag låg hon med huvudet i min vänstra midja igen. Rumpan i den högra och fötterna neråt. Inte konstigt att det gör ont när hon sparkar till...

Ja, det var dagens utflykt och uppdrag. Nu är jag helt slut och ska sova lite igen, trots att jag sov hela natten. Det är verkligen ingen rim och reson i det här med sovandet. Jag sover när jag är trött helt enkelt. Det blir enklast så.

Och så avslutar jag med en uppdatering av nedräkningslistorna:

- 44 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 40 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 30 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.
- 13 dagar kvar till nästa tillväxtkontroll.
- 6 dagar kvar till nästa BM-besök.
- 4 dagar kvar till nästa förlossningskurstillfälle.
- 4 dagar kvar till CTG.

- Vernissage på en kompis fotoutställning och julmys hos ett par kompisar på lördag. Najs!
- Julfest på jobbet (jag går bara på själva middagen, inte kalasandet efteråt...).
- Årets lussebullebak!
- Fina M:s födelsedag.
- Vår sista egna "semester" ihop (en övernattning på hotell med finmiddag, spa, behandlingar och lyxfrukost, aaaaah!).
- Julafton
- Nyår

Kram på er

Drömanalys

Sov hela natten! Skönt.
Jag drömde dock att jag hade fått havandeskapsförgiftning. Jag visste att det var så men barnmorskan sa bara att "det är normalt" hela tiden. Jag sa att jag hade ont i huvudet. Normalt. Jag sa att jag såg suddigt. Normalt. Jag sa att jag hade ont i magen. Normalt. Jag påpekade min blodtrycksförändring. Normalt. Jag sa att jag gått upp i vikt. Då lutade hon sig fram och sa lite nedlåtande att "det gööör man när man är gravid", och så klappade hon mig på knät. Obehagsdröm.
Jag vaknade lite frustrerad i kroppen. Det är konstigt hur drömkänslan hänger kvar en stund även när man är vaken. Lite frukost har fått bort det och nu sitter jag och surfar på allt om havandeskapsförgiftning och kan konstatera att det har jag inte en tillstymmelse till. Vad fick jag det ifrån liksom? Och varför börja tänka på sånt nu? Det är ju bara dryga fem veckor kvar och allt ser strålande ut förutom att Mini är lite mindre än normalkurvan och det enligt mätningar som har jättestora felmarginaler. Hon kan lika gärna vara normalstor.

Kanske är det tillväxtkontrollen idag som gett mig lite omedvetna hjärnspöken? Jag är så säker på att allt kommer att se bra ut så jag kanske undermedvetet börjar oroa mig för något annat?
Eller så är det lite förlossningsångest som gör sig till känna kanske? Men jag känner mig inte så orolig inför det faktiskt.
Ja, ja, graviddrömmar ska man nog inte analysera så mycket. De är ju rent allmänt bara bisarra och förankrade i ingenting....

Två timmar kvar till tillväxtkontrollen! Tjohooo!

KRAM

Slappt

Eftermiddagsluren avklarad. Somnade naturligtvis lagom till snickaren kom och öppnade alldeles nyvaken och förvirrad. Jag såg på honom att jag nog såg så ut också så jag erkände att jag var nyvaken. Tyckte mig se ett flin i hans ansikte när jag satte på mig skorna för att visa honom till förrådet. Det bjuder jag på.

Kom på att jag glömde ett ord i ordlistan;

Gravidljumskar. Det drar i dem och några gånger om dagen blir det starkare och övergår till något som liknar en mildare form av mensvärk. Förvärkar förmodar jag.

Nu ska jag fortsätta mitt slappande. Och längta till imorgon för då är det tillväxtultraljud igen. Det ska bli sååå spännande att se hur Mini vuxit. Bara hon håller sin kurva så blir jag glad.

Kraaam

Gravid-SAOL

Nu rullar vi in i vecka 35! Sakta men säkert... 85% av tiden avklarad. Vilken grej liksom!
Det tänkte jag fira med en uppdatering av alla de krämpor och vedermödor som gäller för min kropp just nu. Som Fina M sa:
"Sätt ordet gravid före en kroppsdel och det finns som medicinsk term. Gravidterm."

Liten gravidordlista

- Gravidmage: Jo, det förstår man ju att den är stor och rund och så. Men insidan. Gravidmage. Vi talar gaser. Oh, man! Doftlösa, men dock gaser som vill göra sig till känna i tid och otid.
- Gravidfötter: Jag önskar att det var snö ute så att jag kan kliva rakt ut i den alldeles barfota för att kyla ner fötterna. På kvällarna känns det som de kokar.
- Gravidnäsa: Täppt. Jag har tre olika nässprayer som står i badrummet. En liten buffé att avnjuta främst på kvällstid.
- Gravidblåsa: Tyckte jag att jag kissade ofta förut så måste jag ha varit berusad. Nu kissar jag jämt. En droppe varje gång. Typ.
- Gravidhals: Halsbränna som dyker upp som på beställning om jag äter för fet mat lite för fort. Jag har Nuvalucol i varje ficka på varje jacka och i handväskan.
- Gravidknän: Jag har blivit klen i benen. Förmodligen för att jag inte rör mig lika mycket som tidigare. Friskis & Svettis är ett minne blott. Det har gjort att jag blivit lite klen i benen känns det som. Knäna är klena.
- Gravidlungor: Say no more. Jag flåsar om jag går uppför trappan. En gång i tiden sprang jag ett halvmarathon. Efter det flåsade jag lika mycket som jag gör nu när jag går uppför trappan.
- Gravidrumpa: Platt fall liksom. Den är platt-platt. Och jag saknar min träning. Jag tror att allt raserade när jag mådde illa i början. Då blev det ingen träning och efter det så bara fortsatte det.
- Gravidbröst: Höll på att glömma dem! De växer och gör ont i omgångar. Nu har de hållit sig "lugna" ett tag men igår började de ömma lite igen. Note to self: inte kramas, det gör ont.
- Gravidtarmar: Trög, trögare, trögast. Nummer två gör sig närvarande var tredje eller var fjärde dag.
- Gravidhjärna: Har nollkoll och glömmer bort allt jag ska göra. Min logiska funktionsdel i hjärnan (för det vet väl alla att en sån finns?) verkar ha klippt av varenda synaps och lever ett eget liv. Ja, och så verkar jag ha fått narkolepsi light. Somnar i tid och otid.
- Gravidmidja: Min midja buktar utåt istället för inåt. Det medför lite krångel t.o.m. när gravidbyxor ska på. Klänningar och strumpbyxor är bäst.
- Gravidaxel: Den låser sig och gör ont eftersom jag sover på den en hel natt då jag bara kan sova på en sida. Allt annat är alldeles för obekvämt.
- Gravidögon: Tåras för ALLT. Gråter till dåliga tv-program på tv. "Extreme home makeover" är numer uteslutet ur min tv-tablå (ok, jag brukade inte se det programmet så värst ofta tidigare heller, men ändå). Sist jag såg det programmet så forsade tårarna, jag nästan SKREK av sorg och hulkade ohämmat för den stackars familjens skull. Läskigt.

Det finns säkert tusen "gravid"-ord till men så här dags på morgonen är det dessa jag kommer på lite spontant så där.
Jag är alltså ett vandrande Gravid-SAOL och jag njuter av någon anledning av varje minut! Även om jag gnäller ibland...

Onsdagskramar till alla behövande