Riga bokat

Sista Primoluten intogs igår morse. Enligt alla "regler" så ska jag få mens på tisdag.

Någonstans i bakhuvudet så vill jag dock minnas att jag en gång fick vänta toklänge på mensen. Typ tio dagar eller så. Jag hoppas verkligen inte att det blir så, för jag och Fina M har gjort något lite överilat...

Beräknad insättning är vecka 21-26/7. Den infaller samtidigt som en av våra hemlösa veckor (vi flyttar in i tillfälligt boende under husbygget) så vi har chansat och bokat en resa till Riga då. Vi kan lika gärna bo på hotell där som hemma om vi ändå inte har något boende, tänkte vi. Men det känns konstigt om det inte blir någon insättning då... För de pengarna hade jag nog åkt någon annanstans i så fall. Men nu får vi hoppas på att det blir mens på tisdag och att slemhinnan blir lagom bra och att embryona överlever. Och att vi inte missar planet. Och att det inte blir flygstrejk. Och att... Nej, allt blir bra. 

Åh, alla dessa nedräkningar!

Kram

Det finns en flicka...

...jag känner henne inte. Inte hennes föräldrar heller.
Men jag kan hennes historia, för en vän till hennes familj har berättat den för mig.

Jag vet att det är en fantastisk liten tjej och en del kan nog reagera på att jag skriver i presens om henne, för den 24/6 i år förlorade hon, och hennes familj, kampen mot hjärntumör och metastaser. Trots cellgiftsbehandling.
Och när jag hör om hennes historia och kampen så gråter jag alltid. Det berör mig så ända in i hjärtat så jag kan inte göra annat än att skriva om henne i presens, nutid. För hon har liksom satt sig i mitt hjärta, och inte bara i mitt utan i många, så på något sätt så finns hon ju.
Hennes föräldrar har startat en insamling där pengarna går till Barncancerfonden.
Där på deras hemsida så finns en bild på den lilla, fina tjejen Olivia. Med en hjälm på huvudet ler hon snällt och lite kavat in i kameran. Men en hjälm räcker inte alltid mot faror...

Hjälp Olivia hjälpa, läs mer HÄR.

Det finns fler små tjejer och killar där ute.

Många kramar

Midsommar

Idag är det midsommar och vi har firat på ett alldeles fantastiskt vis. Så där som vi vill fira.
Vi har fått ynnesten att komma ut till en av "mina" ÄD-mammekompisar i skärgården. Hon har fått låna ett underbart hus där över sommaren och nu fick vi alltså komma dit och fira lite. Ytterligare en ÄD-mamma med sin familj kom ut också.
Barnen lekte, åkte skrinda och åt jordgubbar så de nästan sprack. En riktigt fin barn-midsommar.
Vi mammor har njutit i fulla drag och vi tittade på varandra alla tre och sa att "Tänk, det här trodde vi inte när vi sågs på det där kafét första gången för nästan två år sedan!".
Nej, verkligen inte.
Och nu, så här i efterhand, kan jag nästan bli glad över att det blev som det blev för vår del. För vilka fantastiska människor vi har lärt känna. Jag är verkligen tacksam över det!
Det kan låta lite bisarrt när man vet hur ledsen, sorgsen och rädd jag var förut. Innan Mini kom. Men utan just, precis vår lilla Mini, så hade vi inte fått lära känna alla de bra människor vi känner nu.
Mini kom inte bara med sig själv till oss, nej, hon kom faktiskt med en massa annat bra till oss också.
Jösses, jag är så tacksam att det blev som det blev. Men det är klart, jag hade gärna avstått all sorg och kamp och bara fått glida på en räkmacka när det gäller att få bli gravid... Och så hade jag gärna träffat alla bra människor utan all gråt på vägen. Men ändå. Det är så bra nu.

Så här är vi nu, hemma igen och ska grilla lite kvällsmat. Mini har somnat helt utmattad efter allt skoj idag och vi har äntligen fått fira en riktig midsommar på barnvillkor med underbara människor som vi inte behöver hymla gentemot. Vi kan prata öppet om ÄD och våra barn och alla runt bordet förstår precis. Så förbaskat skönt!
Och den där vita klänningen med blomsterbroderier jag köpte för 14 månader sedan då jag förstod att min lilla tjej skulle få växa och få fira midsommar på sina små knubbiga ben, den hade hon på sig idag. Min vackraste lilla goa unge. Hon har varit lycklig absolut hela dagen och jag kan inte känna mig mer tacksam.

Den 2/7 är mensen beräknad till. Tänk om... Det vore ännu mer fantastiskt att få ha en sån tur en gång till. Helt otroligt faktiskt. Men en sak i taget.

KRAM där ute

Nu så!

Jodå, så är vi på gång igen!
Efter mailande med kliniken så tog jag precis min första Primolut. Så om två veckor ungefär får jag mens och då börjar jag med själva behandlingen. Då blir det Progynon igen.
Om allt går som det ska så blir det en insättning någon gång runt den 22/7.
Jag bokade en tid hos Fru Gyn också. Den 2/7 ska jag dit och mäta slemhinnan och kontrollera att det inte finns någon cysta. Den dagen borde vara dag två på mensen så det blir perfekt.

Så j-kla skönt! Att vara igång igen, alltså.

Gynbesöket

Äntligen! Nu känns det som om vi är på bana igen vad gäller ÄD.

Besöket hos Fru Gyn imorse visade en slemhinna på 6,7 mm och två folliklar/cystor. En cysta på 1,8 mm, på vänster sida (den dyker upp och försvinner varje cykel verkar det som) och en follikel på 8 mm på höger sida.

Fru Gyn höll med om mitt resonemang kring att ta Primolut och "städa" upp lite. Speciellt som AVA inte vill ha några cystor vid insättningen.

Jag fick också remiss till labbet dit jag tågade iväg direkt efter besöket för att ta blodprover för HIV, syfilis och hepatit B och C, men även östrogennivån (Fru Gyn tyckte att det var lika bra) så att AVA har allt inför behandlingen. 

Så fort jag får provsvaren så scannar jag allt (struntar i jobbets servrar som sparar allt) och skickar till AVA.

Och ikväll mailar jag slemhinnestatusen till dem.

Nu ska jag bara uppskatta när jag kan tänkas behöva mäta slemhinnan igen så att Fru Gun inte smiter på semester för tidigt, hihi.

Det här blir bra.

Kram

Frånvaro

Go vänner, det är lite tyst här på bloggen och anledningen är att det händer så mycket just nu. Jag hinner helt enkelt inte skriva. Det samma gäller mailen. Förlåt, förlåt, förlåt för att jag inte svarar, men tiden räcker just nu inte till riktigt. Jag läser allt och jag lovar att svara! Men det blir inte just nu. Jag hittar inte tiden riktigt.

Vi ska flytta. Vi trodde att det var den sista juli som var flyttdag men nu har köparna blivit av med sin lägenhet och de vill flytta in sista juni! Vi motsatte oss det och vi enades om den 12:e juli istället.
Det kan låta långt fram i tiden men det är det inte, har vi insett. Det är midsommar också och jag jobbar heltid. Och Mini kräver en hel del tid. Till sist så är det ju så att vi inte kan packa ner allt och flytta det till det nya stället, för vi har inget nytt ställe dit allt ska.
Nej, en del ska till Shurgard och då måste vi se över vad det är som ska dit egentligen, för det som inte ska dit ska till den lägenhet vi ska bo i under tiden huset byggs. Den lägenheten är delvis möblerad så då måste vi tänka till lite kring vad det är vi behöver ha med oss i möbelväg också.
Sen är det alla trädgårdsprylar som ska till Shurgard också, men just nu står en del i det gamla förrådet på nya tomten. Och det förrådet har vi kommit på ska rivas, så då måste vi tänka till kring det också för det måste rivas på semestern, vilket är när vi har flyttat, vilket innebär att vi måste flytta över en del saker därifrån till Shurgard redan nu, vilket... ja, ni hör ju. Vi lever i ett logistikkaos just nu.
Och samtidigt söker vi bygglov och måste planera en hel del inför själva husbygget. Vi har fällt träd också där en del av träden ligger i 30 cm-bitar på tomten och väntar på att klyvas. Eller i alla fall flyttas på, innan tomten ska förberedas. Och så måste vi fälla några träd till.

Jag gnäller verkligen inte! Allt är helt självförvållat och det är kul, men tar massor av tid.
Och jobbmässigt så har jag massor på gång men inget är klart och det kräver en del strategi och räknande och det hinner jag inte riktigt med heller. Inte så balanserat som jag skulle vilja i alla fall.

Just det, vi ska försöka få till en insättning också.... Jag har fortfarande inte fått min mens och på måndag ska jag till Fru Gyn och kolla hur jag ser ut där inne egentligen. Eftersom det på måndag är 95 dagar sedan jag hade mens så borde jag ha en jätteslemhinna, hahahaa! Eller så har jag en stor cysta eller något annat jäkligt... Eller så har jag helt plötsligt blivit urgammal.
Och AVA tjatar om att jag måste ta prover för HIV, syfilis, Hepatit B och C också så det ska jag göra nästa vecka.
När jag sen meddelat om undersökningen hos Fru Gyn till AVA så ska vi ta ställning till om ett nytt försök. AVA har sagt att jag inte behöver ta tabletter för att få mens utan de kan istället utgå från slemhinnans storlek just nu. Jag vill inte det utan tänker nog be om "menspiller". Efter 95 dagar så borde det bara vara bra att rensa ut lite gammal, unken (ursäkta ordvalet, hahahaa!) slemhinna, tycker jag. Så vill jag ha det.
Hursom, det kommer att bli en himlans massa räknande där också för Fru Gyn ska ha semester och jag behöver henne för att kolla slemhinnan när vi har börjat behandlingen... Logistik. Allt handlar om logistik. Jag blir gaaalen! Lite i alla fall, hihi.

Förresten, flera som läser här har frågat om min gyn kan ta emot fler. Jag har frågat henne om det och om jag kan hänvisa folk till henne. Hon har dessvärre bett mig att inte göra det eftersom hennes kollega har valt att forska mer och min Fru Gyn har fått ta över kollegans patienter. Det i sin tur betyder att Fru Gyn, som redan innan hade "intagningsstopp" i sin kundbas, nu är totalt utarbetad och inte kan ta in fler patienter utan att bränna ut sig totalt. Så hon säger ett ledsamt "nej, tyvärr". Förbaskat synd, säger jag! Det behövs fler som hon. En gammal men pigg dam med mycket humor, livserfarenhet och skinn på näsan. Som åker pulka i skidbackarna mörka vinterkvällar för att det är kul. Hon är underbar!

Mitt i all kaos så står Mini. Hon växer och växer och är en liten människa med strålande gott humör (oftast) men oj, så bestämd! Hon vet vad hon vill och jag förundras varje dag över hur en så liten person kan veta så mycket om hur hon vill ha det.
Naturligtvis går hon före allt annat och vårt lilla logistikkaos är hon lyckligt ovetandes om. Herrejösses, det finns ju myror på uppfarten och stenar med mönster på! Vad betyder omvärlden just när man ser sånt, liksom? För att inte tala om hur roligt det är hos grannkillen och hans familj.
Så det är mina små andningshål, att få titta på myror på uppfarten och att hänga hos grannen. Fina M sköter mycket av flytten av saker till Shurgard under tiden. Fina, fina Fina M.

Bara så ni vet, jag finns i allra högsta grad och jag läser mail och bloggar, men att ta mig tiden att svara hinns aldrig riktigt med. Mini tar mig i handen och drar i mig så fort jag sätter mig med datorn och på kvällen packar vi och försöker att hinna betala lite räkningar och planera husbygget. Om inte jag råkat somna helt utmattad när jag nattar Mini...

Många, många kramar till er alla!

Ofrivilligt Barnlösas Dag

Idag är det Ofrivilligt Barnlösas Dag igen! Fan, vad bra vi är!

För mig är det här en stor dag. Alla som försöker, försöker och försöker, och oftast i tysthet, blir uppmärksammade och det känns förbaskat bra. Det gör att vi inte behöver berätta för alla själva. Vårt lidande och kamp blir en ren informationsfråga och människor kanske får en större förståelse varför deras kompis kan se rödmosig och lite söndergråten ut efter ett toalettbesök.

Imorse låg jag vaken i sängen och bredvid mig låg Mini och Fina M och snusade. Jag tänkte att jag inte är ofrivilligt barnlös längre. Jag hade fel, såklart! Det är jag visst det. Jag och Fina M hade bara tur att vi lyckades få Mini till oss. Ren, förbaskad tur. Precis som alla andra som har barn. Vi fick bara kämpa på mycket mer än många andra. Och hade vi inte orkat det så vet jag inte hur det hade slutat. Bra eller dåligt. Men vi är faktiskt fortfarande, till viss del dock, ofrivilligt barnlösa. För det krävs ju precis lika mycket ansträngning för att försöka få ett barn till. Och känslan att inte kunna ge Mini ett syskon är också en tung börda att bära när man som jag så gärna vill det. Så jag är ju faktiskt delvis fortfarande ofrivilligt barnlös. Delvis, rent fysiskt. I hjärtat är jag alltid en av de ofrivilligt barnlösa.
Mitt hjärta hör alltid dit.

Kram till alla er.

Morgonnöjd

Sitter här och väntar vid provtagningen.

Så plötsligt kommer det in ett par. Kvinnan är gravid med en riktigt stor och fin mage. 

"Lyllosar", tänker jag.

Och så märker jag att de minsann inte är purunga. De ser faktiskt äldre ut än jag båda två. Coolt!

Så nu sitter jag här och ler inombords. För deras skull. De ser nöjda ut.

Grattis till dem!

Kram

Stampar på

Imorgon ska jag ta det sista blodprovet. Förhoppningsvis.

För jag svarade AVA att min Fru Gyn säger att jag inte har HIV, Syfilis eller Hepatit B och C. Skulle de tjata igen om provtagning så får jag väl gå och sticka mig igen. Det är trots allt inte hela världen, men ändå... Det vore skönt om de accepterade det jag säger.

Jag har också mailat dem en förklaring på de prover jag tagit och testresultaten. Får se vad svaret blir.

Jag har också insett att vallningarna jag skrev om sist, faktiskt varit borta o en vecka när jag tänker efter. Och det är intressant eftersom jag har tränat hårt (Olga igen) i sex veckor. Då hade jag myyycket vallningar helt plötsligt.

Men så blev jag sjuk i 1,5 vecka och då tränade jag inte. Samtidigt upphörde alltså vallningarna...

Hård träning kan ju sänka östrogennivån i kroppen och med tanke på att jag har låg nivå redan innan träningen så kanske det är just träningen som påverkar? Bara en tanke men jag tycker att den är intressant så imorgon ska jag ringa till Fru Gyn och fråga om det. Och så ska jag nog boka en tid för att kolla slemhinnan. Jag menar, ingen mens på nästan 70 dagar bör ju påverka en slemhinna.

Om nu inte träningen påverkat östrogenet....

Tack för bra kommentarer också!

Jag är lite nojjig över att scanna på jobbet då allt som scannas och mailas lagras på stora servrar (jätteföretag som har hög säkerhet...). Ingen är väl intresserad av vad jag scannar, men jag vill inte på något sätt dela med mig av det här privata i mitt liv. Det känns lite konstigt på något sätt.

Men jag kanske nojjar lite väl mycket... Kanske.

Förresten borde kliniken lita på vad jag skriver. Jag har ju ett stort intresse av att det ska bli rätt liksom...

Hursom, jag försöker så här så får jag se om det ska scannas längre fram. 

Nu blir nästa steg blodprov imorgon igen och så prata med Fru Gyn igen.

Kram där ute!

Lite solgnäll

Dessa förbannade prover... Suck. Jag bara MÅSTE få gnälla av mig lite.
Jag har skickat provsvaren till AVA men de förstår inte riktigt provsvaren eftersom de tycker att proverna som är tagna inte riktigt är de prover som de behöver.
Det här irriterar mig eftersom jag påpekade redan från början att en del prover de vill att jag skulle ta inte finns som några standardprover i Sverige utan måste specialbeställas och ÄNDÅ så går de kanske inte att få. Då blir jag lite sur när AVA ifrågasätter varför inte alla prover de bett om finns med...
Ett exempel är Antitrombin III som de bett om . Jag förmodar att det är samma som Antitrombin i Sverige (alltså utan "III" på slutet), och som är det jag lämnat provsvar för.
Och så påpekar de igen att jag ska ta prover för HIV, Syfilis och Hepatit. Jag säger att jag inte har det. De säger att jag ska ge dem provsvaren... De har också bett mig scanna in provsvaren från alla prover och maila dem. Jag tycker att det är överkurs. Kan tilläggas att alla prover jag tagit visar inget avvikande på något sätt. Allt är normalt.
Så jag är lite irriterad. Nu ska jag ta ytterligare prover som labbet missat, jag ska be gyn om remiss för HIV, Syfilis och Hepatit som jag vet att jag inte har och så ska jag scanna (på jobbet, känns inte bra alls...) allt och skicka till AVA. Så fort jag tror att allt är mer eller mindre klart och tydligt så blir det en massa extra "hemuppgifter". Usch, så irriterande! Krångel!
Och mensen är sen. Eller så kommer den inte alls. Jag har vallningar som tusan i alla fall så nu är jag väl i klimakteriet på riktigt. Det var mer än 60 dagar sedan jag hade mens. Fan.
Jag frågade AVA om jag kan ta Primolut och om kliniken har öppet i sommar. De tycker inte att jag ska ta Primolut utan istället mäta slemhinnan och så anpassar de Progesteronet utifrån det. Känns inge bra... För så har jag aldrig gjort förut och det har fungerat bra med hur jag gjort tidigare (ja, förutom utomkveds då'ra).
Med allt krångel och omställning av allt så känns det bättre om vi väntar med insättning i augusti. Skulle allt gå bra då så blir det bebis i maj/juni och då har vi förhoppningsvis flyttat in i nya huset.
Om allt går vägen.... Och just nu känns det som om inget vill gå vår väg när det gäller syskonförsök.

Men vädret är fint! Och vi njuter! Och Mini busar och upptäcker alla knoppar och gatubrunnar och sandlådor och stenar och myror och maskrosor (som smakar mums tydligen...). Så förutom syskonförsök så går allt så härligt bra!

KRAM

Stick igen

Det här med proverna... Jösses, jag måste ta några av dem igen. Anledningen är att labbet har tagit för lite blod från mig så att alla prover inte har kunnat köras. Smart....
Så nu ska jag hämta en ny remiss och åka och sticka mig IGEN. Känns som en never ending story det här....

kram

Bagageluckeglädje

Där. Gammelsmurf.
Tänk att jag får uppleva att ha leksaker som ligger och skräpar i bilen...

Glapp

Fru Gyn har inte hört av sig ännu så provsvaren har nog inte nått henne än. De skulle kanske ta en hel vecka eller mer att få fram så just nu väntar jag bara känns det som. För mensen väntar jag också på... Jag har inte bestämt mig om jag ska be om att få köra med Primolut eller ej.

Ja, men ni märker hur tråkig jag ääär! Allt jag skriver om är den där förbenade väntan och min mens. Jämt.
Därför byter jag ämne.
Till mitt förra inlägg finns en kommentar som verkligen fick min mage att vrida sig. Maria ska göra ÄD med en känd donator. Det är det inget fel med men att donatorn går och pratar om det, det är inte ok.
Maria, jag lider med dig för själv skulle jag bli vansinnig. Och otroligt ledsen. Dels för att det är en privatsak att bli med barn även om man behöver hjälp och dels för att er donator inte verkar förstå sin roll i det hela.
Om hon vill briljera med att hon gör en god gärning så räcker det med att säga att hon donerar, inte till vem. Kanske har hon missförstått? Ordet "känd" behöver inte betyda att det är hon som ska göra sig ett namn på sin godhet...
Jag tycker verkligen att ni ska förklara för henne att ni gärna vill berätta själva om donationen. Försök att förklara hur stort det här är för er. Kanske kan hon förstå om ni säger att ni vill att barnet ska få veta före kreti och pleti?

Det här är en av anledningarna till varför jag kan känna ett visst personligt motstånd till att en del vill att donatorn ska vara känd. Det kan innebära en del komplikationer och ens mest privata och innerliga önskan och liv kan bli vädrat utan att man kan råda över det.
Om det vore lätt så skulle jag ha bytt till okänd donator. Men nu går det ofta inte eftersom väntetiden blir för lång.
Maria, kanske kan ni ändra och låta er donator bli korsdonator istället? Det skulle jag tycka kändes bättre. Då får man rå om sitt privatliv lite mer. Och varför då? Jo, jag tror nämligen att om er donator har den dåliga smaken att pladdra vitt och brett så kanske hon även säger annat dumt även längre fram. Men det är förstås bara mina egna tankar och slutsatser...

För mig personligen, betyder det jättemycket att vi får berätta själva för folk. Vi vill bara att de vi tycker är "vettiga" och som förstår, ska få veta. De personerna kommer förmidligen att vara ett bra stöd för vår Mini när hon blir stor och kanske har frågor. Tror vi. Och så vill vi så klart att Mini ska vara bland de första som får veta. De är ju henne det handlar om.
Så vi berättar för de personer vi tror och litar på, och som är stöd för oss.
Jag förstår att du mår dåligt, Maria och jag hoppas innerligt att det löser sig för er. Donatorn behöver nog mer information om hur det kan kännas att vara ofrivilligt barnlös och behöva ÄD som en lösning. Då tror jag att hon kanske slutar pladdra i onödan.

Många kramar till dig, Maria

Stolen

Äntligen sitter jag på provtagningscentralen på Danderyds Sjukhus och ska ta alla prover, inklusive det där hcg-provet. Det känns lite onödigt att ta just det men det är väl lika bra det.

Mensen lyser med sin frånvaro och jag tänker maila kliniken om att få ta Primolut så att den kommer igång.

Numer känner jag mig väldigt rutinerad kring allt med ÄD. Det som var så svårt i början, acceptansen och hur allt skulle gå till, är idag inga konstigheter alls. Det är den mest naturliga och vanliga saken i världen nu. Inga konstigheter alls!
Tänk, det trodde jag inte när jag satt där med den allra första sprutan vid det allra första IVF-försöket. Då trodde jag att jag skulle bli gravid tack vare IVF:en. På en gång. Inte att det skulle bli fler försök och en personlig utmattning...
Men det var då! Nu finns Mini och allt är så mycket stabilare. Lugnt. Hela-havet-stormar-leken är slut och jag sitter tryggt och bekvämt på den sista stolen.
Därför vill jag gärna att syskonförsöket ska lyckas, men det är inte hela världen om det inte gör det. För stolen står kvar.

Kram

Tiden rusar

Åh, det händer så mycket att jag inte hinner med att blogga! Det känns nästan lite sorgligt, men här kommer i alla fall en uppdatering om allt:

Proverna... Jo, nu har jag remisser och ska ta dem i nästa vecka. Något av proverna ska testas inom 30 minuter så jag kunde inte ta dem på lokala provstället. Så nåsta vecka åker jag till Danderyds sjukhus och tar proverna.
När jag äntligen fått till allt kring proverna skriver AVA igen. Nu propsar de på att jag även ska ta prov för HIV, syfilis, hepatit A och B. Orka. Jag har redan tjafsat om det med Jelena men hon har ju slutat. Så nu ska jag svara att jag har testat och så skriver jag påhittade värden... För jag vet att jag inte har något av det där.
Mensen borde dyka upp när som helst men ännu inte en tillstymmelse till mens... Slutar väl med att jag får ta Primolut igen.

Tomten vi köpte håller vi nu på att planera ett hus på. Det träffas hussäljare, letas handlingar, fälls träd och träffas grannar. Mycket med det jordiska... Och allt tar en sån tid!

Mini växer så att det knakar! Hon pratar ovanligt mycket och är väääldigt alert och nyfiken. Hon har stenkoll på allt! Förmodligen därför som hon inte går fullt ut ännu, men det gör inget. Att kunna konversera med henne redan är urkul!

Jag har blivit egen igen också och det går över förväntan! Folk drar i mig från olika håll så jag har uppdrag så att de räcker och blir över. Urkul!

Så nu ska jag in i möte med en potentiell kund.... På återseende!

Kraaaam!

Sakta men säkert

Ibland blir jag så trött på allt det här med ÄD. Inte som förr med avgrundsdjup sorg, utan bara så trött. Kanske för att jag blir påmind om kämpandet och avgrunden. Jag vill ju bara njuta av att drömmen blivit sann, inte hålla på igen...
Men så finns det stunder när jag blir så glad och upplyft att det inte stör mig att vi får kämpa igen. Ikväll var det så.
Kl 18:43 ringde Fru Gyn om proverna. Hon ville bara kolla om jag tagit det där sista hcg-provet och om jag fått svar från AVA. En fredagkväll! Jag smälter i hjärtat. Fasiken, vad bra hon är!
Eftersom AVA just idag har svarat att de bara har ett test utan olika varianter på testerna, av varje test (jo, det lät ju klokt...) så bestämde vi att Fru Gyn skriver remiss på de prover hon tror kan vara bra och så får vi se vad som händer.

Kliniken frågade också om jag vill köra på i den här cykeln... Ja! Det var därför som provfrågan dök upp...ju. Tänkte jag. Jag fick i alla fall svaret att jag ska höra av mig första mensdagen. Det blir stressigt eftersom jag vet att jag ska ta Progynon dag 2 och jag måste ha medicin hemma då. Jag får nog ta tag i det där med recept igen så att jag har medicin när det behövs. Den nya koordinatorn verkar inte lika rutinerad som den förra (tänker på att hon måste meddela oss svenskar om medicinbehovet i god tid så att vi hinner hitta någon doktor som ordnar med recept). Men det blir hon nog snart!
Usch, jag låter nästan stöddig men det är absolut inte så jag menar. Jag tror bara att jag har blivit luttrad. Och så har jag redan min dröm uppfylld så jag är inte lika sorgsen. Bara ni inte tror att jag är nonchalant, för det är jag inte. Jag planerar nog bara lite väl mycket just nu.

Imorgon ska vi fika hos soplocksmällargrannen. De har visat sig vara urtrevliga och de fick en bebis på Långfredagen. En fantastiskt söt liten tjej!
Och så ska vi ut och titta lite på tomten vi köpt. Där ska det byggas hus snart... Mer om det sen.
Men till dess:

Kram på er!

Långsamt

Men jösses vad tiden springer iväg!
Jag tycker att jag inte gör annat än att flyta med men det går väldigt fort ändå.

Hursom, jag har mailat kliniken igen och frågat vad det kostar om jag tar alla proverna hos dem. Och om jag ska börja med Progynon om jag får mens. Jag skriver "om" jag får mens för det känns inte så självklart i min värld längre.
Jag har också konstaterat att jag nog får ta ett besök hos den där dyra gyn igen så att jag får ut alla mediciner jag behöver. Så lite krångel som möjligt med andra ord.
När jag tänker på det så rinner tiden på fort medan allt kring vår FET går väldigt långsamt...inte bra.
Hm, jag måste styra upp det här så att tiden rinner lite långsammare.

Sovdags! Jag är trött.

Kram

Tredagars

Tredagarsfeber. Det är vad Mini har haft.
Imorse var hon så gott som feberfri men alla utslag på mage och rygg var kvar. Och den dåliga magen.
Nu hoppas vi att allt är normalt igen imorgon. För att vara hemma med ett barn som sitter som klistrad mot ens kropp är inte kul. För någon.
Idag var första dagen under hela påsken, som jag varot utomhus t.ex..
Mini har en "fas". Mammig och klänger och gnäller. Tar jag två steg ifrån henne så gnälls det på en gång och att försöka få ner henne från min famn går inte. Hon klamrar sig krampaktigt kvar.
Kombinerat med sjuka är det inget hit vill jag lova, så inget solnjutande för min del. Mest snor och febervarm, gnällig tjej. Trist!
Men vi har överlevt och gosat massor och lärt oss att rita med färger och gå.
Alltid något.

Jag har också fått ett knasigt och ofullständigt svar från AVA. Eftersom jag inte orkar (så less på att hålla på med allt trixande och nu känns det som att vi kan ta mer kostnader) så ska jag fråga vad det kostar att ta proverna hos dem. Är det överkomligt så kör vi på det istället.
Jag har ingen lust att sitta och försöka få tag på Fru Gyn och maila AVA jämt.
Det vore så skönt att bara få bli gravid. Inte så konstigt att jag blir lite avis, på de som bara får till det, ibland...
Kan låta gnälligt men så känns det.

Kram

Påskens innebörd

Påsken. En alldeles speciell högtid för mig.
Visst, Jesus i all ära, men för mig betyder det främst liv. Minis liv. För det var på påskafton för två år sedan som vi fick två embryon insatta och ett av dem blev Mini. Ägg. Ägg. Ägg. Det viktigaste som finns. Och nu är det Mini som är det viktigaste som finns.
Det firar vi med att hon är jättesjuk. 40-41 graders feber och idag har hon sovit 4 timmar i sträck (ok, en liiiten drickpaus i mitten).
Nu går hon på Ipren och Alvedon och är lite mer normal igen, men vi är låsta inomhus. Och hon vill sitta ihop med mig. Bokstavligen. De fyra timmarna hon sovit har hon sovit mot min mage. Hon är galet mammig just nu. Det ska pussas och kramas och hängas på mig hela tiden. Hon är med när jag kissar, när jag lagar mat, när jag gör nummer två, när jag tvättar, när jag dammsuger, när jag jobbar hemma, när jag ser på tv, när jag sover, när jag...ALLT.
Det kan vara lite jobbigt ibland men ungefär 99% av tiden så njuter jag. Det är det här jag har velat ha. Och jag har det. En vacker dag vill hon inte hänga med mig alls så just nu är det bara härligt. En liten tjej som jag älskar helt otroligt villkorslöst. Den mest fantastiska, egensinniga, fantasifulla, glada och goa tjejen finns här hos oss.
Jag är så glad att vi fick till det till slut. Den finaste lilla tjejen i världen fick vi. Vilken tur vi har haft!

Glad påsk till dig, min lilla finaste Mini!

(Om någon oroar sig: hon åt inte tejpen, jag tog den ifrån henne.)

Testerna

Som jag trodde. Fru Gyn ställer sig lite frågande till testerna. Eller snarare ett och det är Chomocysteine som hon inte förstår vad det ska vara bra för. Hon vill veta mer om varför det ska tas för det är inte något "standardtest" som finns med på provtagningslistorna utan måste specialbeställas.
Förresten var även Lupus anticoagulant numer ett specialtest som måste beställas vid sidan av (vanlig remiss går inte).
Och så var tydligen inte listan från AVA helt perfekt specificerad. Det finns lite olika varianter av de olika testen som AVA ber om och de måste specificera sig lite mer kring vad mer exakt som ska mätas av alla olika testerna.
Suck. Alltid är det något. Och så hamnar man i det där läget igen. Det där när man ska hålla reda på allt själv och sätta sig in i allt utan läkarkunskaper och maila, fixa, trixa och dona.
Men klart att jag är tacksam över att min Fru Gyn faktiskt hjälper till så gott hon kan och hon ska även ringa kollegor och fråga lite mer.
-"För att jag är nyfiken.", säger hon glatt.
Men så påpekar hon att hon tycker att det är konstigt att de vill ta alla prover. Jag har ju trots allt haft en graviditet mellan de två missfallen och att just IVF/ÄD kan ge en lite ökad risk till upptäckta missfall jämfört med vanliga graviditeter där en del tidiga missfall aldrig upptäcks eftersom man inte ens vet om att man är gravid.

Så nu har jag mailat AVA och frågat om jag kan ta Chomocysteine- och Lupus-testerna hos dem samtidigt som insättningen istället. Krångliga människor. Kan de inte bara slänga in embryona och så PANG! blir jag gravid? Det vore så mycket trevligare så.

To be continued...

KRAM