Vardagssaknad

Konstaterade just att det är torsdag imorgon. Då är det dag 4 efter att jag slutade med Primoluten och förra FET vi gjorde så kom mensen på dag 4. Nu är jag mycket väl medveten om att kroppen inte fungerar likadant från dag till dag (bara att ha menscykler som varierar från 28 dagar till 72 dagar de senaste två åren...) så att den ska komma imorgon är väl inte direkt att räkna med. Men hoppas kan jag ju. Det är jag numer expert på. Faktiskt.
Vilken upptäckt! Jag är proffs på att hoppas! Skulle en nära vän som inte varit i en "hopplös" situation förut plötsligt hamna i en sån kan jag kliva in som "konsult" och support. Jag kan allt om hur man behåller hoppet. Tror jag i alla fall. Jag kanske är halvproffs i alla fall...

För första gången så kikar jag på "Mauro & Pluras kök" och jag bryr mig inte så mycket om själva diskussionerna eller matlagningen faktiskt. Det är stämningen. Det där med att stå i ett hemtrevligt kök med några kompisar och lyssna på musik, prata musik, liv, gemensamma intressen och allting med ett glas vin i handen. Och kanske hacka någon grönsak eller två ihop. Ingen brådska. Sen en plockmiddag där man plockar ut bara det man tycker om att äta, och äter och mår gott i trevligt sällskap.

BANG! Grannen smäller igen bildörrar, husdörr och soplocksdörr. Så väcktes jag ur mitt dag-/kvällsdrömmande... morr!

Tusan, jag kanske skulle fixa ihop en sån där kväll istället för att drömma? Saknad. Det var alldeles för länge sedan. Bara lite najsa människor som jag gillar att pladdra med. Åååh, det måste jag nog ta tag i!


Kram