Fru Gyn har inte hört av sig ännu så provsvaren har nog inte nått henne än. De skulle kanske ta en hel vecka eller mer att få fram så just nu väntar jag bara känns det som. För mensen väntar jag också på... Jag har inte bestämt mig om jag ska be om att få köra med Primolut eller ej.
Ja, men ni märker hur tråkig jag ääär! Allt jag skriver om är den där förbenade väntan och min mens. Jämt.
Därför byter jag ämne.
Till mitt förra inlägg finns en kommentar som verkligen fick min mage att vrida sig. Maria ska göra ÄD med en känd donator. Det är det inget fel med men att donatorn går och pratar om det, det är inte ok.
Maria, jag lider med dig för själv skulle jag bli vansinnig. Och otroligt ledsen. Dels för att det är en privatsak att bli med barn även om man behöver hjälp och dels för att er donator inte verkar förstå sin roll i det hela.
Om hon vill briljera med att hon gör en god gärning så räcker det med att säga att hon donerar, inte till vem. Kanske har hon missförstått? Ordet "känd" behöver inte betyda att det är hon som ska göra sig ett namn på sin godhet...
Jag tycker verkligen att ni ska förklara för henne att ni gärna vill berätta själva om donationen. Försök att förklara hur stort det här är för er. Kanske kan hon förstå om ni säger att ni vill att barnet ska få veta före kreti och pleti?
Det här är en av anledningarna till varför jag kan känna ett visst personligt motstånd till att en del vill att donatorn ska vara känd. Det kan innebära en del komplikationer och ens mest privata och innerliga önskan och liv kan bli vädrat utan att man kan råda över det.
Om det vore lätt så skulle jag ha bytt till okänd donator. Men nu går det ofta inte eftersom väntetiden blir för lång.
Maria, kanske kan ni ändra och låta er donator bli korsdonator istället? Det skulle jag tycka kändes bättre. Då får man rå om sitt privatliv lite mer. Och varför då? Jo, jag tror nämligen att om er donator har den dåliga smaken att pladdra vitt och brett så kanske hon även säger annat dumt även längre fram. Men det är förstås bara mina egna tankar och slutsatser...
För mig personligen, betyder det jättemycket att vi får berätta själva för folk. Vi vill bara att de vi tycker är "vettiga" och som förstår, ska få veta. De personerna kommer förmidligen att vara ett bra stöd för vår Mini när hon blir stor och kanske har frågor. Tror vi. Och så vill vi så klart att Mini ska vara bland de första som får veta. De är ju henne det handlar om.
Så vi berättar för de personer vi tror och litar på, och som är stöd för oss.
Jag förstår att du mår dåligt, Maria och jag hoppas innerligt att det löser sig för er. Donatorn behöver nog mer information om hur det kan kännas att vara ofrivilligt barnlös och behöva ÄD som en lösning. Då tror jag att hon kanske slutar pladdra i onödan.
Många kramar till dig, Maria
