Det är tomt där inne. Kroppen har skött allt själv ser det ut som. Är det något min kropp kan så är det att slänga ut missfall... Sarkasm.
Den här gyn var också helt suverän. Lugn, saklig och förklarande. Hon sa att jag blödde mycket. Jag sa att det lugnat ner sig och att jag blödde mer förut.
Så det var inte så mycket att göra åt. Men magen gör i alla fall inte ont längre.
Slemhinnan var dock 8 mm men det beror förmodligen på att jag tog progynonet en bit in under själva utstötandet. Jag slutade ju med de tabletterna för bara någon dag sedan.
Nu är det bara blodprovet kvar. Sitter och väntar på att få ta det nu och sen får jag svar i början på nästa vecka.
Visste ni förresten att det är en liten förhöjd risk till utomkveds vid IVF? Ca 5%. Det visste inte jag. Alltid lär man sig något nytt.
Jag ser ljuset i tunneln. Det blir vin och ost ikväll. Och massor av Minigos!
Kram
Men hej kära ni!
3 veckor sedan
Minigos är bästa medicinen! Skönt i allt ledsamt att din kropp kunde ta hand om det själv. Jag var tvungen att ta Methotrexat (cellgift) för att stöta ut fostret. Då måste man vänta minst tre månader innan nya försök för att inte riskera fosterskador. Uschusch. Nu kan ni i alla fall försöka igen snart! Kraaaam!
SvaraRaderaDet är viktigt att prata även om missfall... Vid vårt första missfall var vi rätt öppna med det, och vi blev förvånade hur många det är som också haft (åtminstone ett). Det är inget man pratar om. För en del är det en stor sorg, andra kan skaka av sig det lite enklare. Jag väljer att tänka, att jag har små själar som finns där uppe i himlen och följer mig... Det blev ju inga levande barn, men jag tror ändå att det finns nåt kvar...
SvaraRaderaLåter riktigt bra med Minigos!!
Kram på dig!
Massa massa kram!
SvaraRaderaTonvis med kramar!
SvaraRaderaNjut av vin, ost, ljuset i tunneln och framför allt Minigoset!
Vad ledsamt att höra. :-( många kramar!
SvaraRaderaNjut nu riktigt ordentligt av vin, ost och Minigos!!! Tänker på dig!
SvaraRaderaMassor av kramar!!!
Charlotte (lite si and so)
Alla goda tankar till dig och din familj! / jenny
SvaraRadera