Fredagsslö

Äntligen, äntligen fredag!
Jag har kännt mig lite småtjurig hela veckan så det ska bli såååå skönt med helg. Vi ska börja med Minis rum och det är roligare än att jobba. Ganska mycket roligare faktiskt. Och så ska jag ta tag i det där med vinterdäck också...

Just nu hoppas jag bara att det ska bli en lugn dag på jobbet... Och efteråt ska jag och tre kollegor köra en liten AW. Åh, jag längtar tills dess!

Kram

Stånk, stön, sprattel

Idag har det sprattlat ta mig sjutton hela dagen! Nästan så att det har varit jobbigt (ok, lite ljug var det där...jobbigt är det absolut inte). Mini har sprattlat långt ner mot byxlinningen när jag suttit ner och långt ner i sidan när jag stått upp.
Det är inte så att det stör mig, snarare tvärtom. Det är kul! Men det är svårt att koncentrera sig. Mitt fokus flyttas till magen istället för den jag pratar med eller det jag gör.
Och så har det börjat trycka lite mot lungorna. Inte mycket men när jag böjer mig ner för att t.ex. plocka ur Konsumkassarna (ja, tänk, jag lever kvar i den gamla världen...Konsum, inte Coop) så stånkar jag lite ansträngt. Inte för att jag vill eller så, det bara blir så. Luften får inte riktigt plats och vill ut när jag viker mig helt enkelt.

Det är ungefär det dagen har gått ut på, sprattel och stånk. Hahahaa!

Kramar

Bloggupprop om behovet av emotionellt stöd vid fertilitetsvård

Jag vill länka till Elidas blogg och fina, uppriktiga inlägg angående emotionellt stöd vid behandling av ofrivillig barnlöshet.
Det behövs verkligen. Verkligen.

Kram

Bebisprylar

Äntligen hemma vid datorn igen... Har haft grym abstinens hela dagen! Hehee!

Idag går vi in i vecka 26! Tjohoo! Magen har blivit lite större men det beror nog på att jag vräker i mig allt jag kan komma över. Godis. Såser. Kött. Pizza. Fisk. ALLT! Lägg det på en talrik framför mig och jag trycker i mig det...
Däremot får jag nästan kväljningar av grönsaker. Det är jättesvårt att få i sig och så kommer halsbrännan som ett brev på posten. Märkligt eftersom jag normalt sett verkligen älskar att äta grönsaker. Jag kan ju tycka att jag skulle vara ännu mer sugen på det nu när jag är gravid eftersom kroppen behöver en massa olika vitaminer. Inte godis t.ex..

Dessutom har jag alltid varit väldigt svag för kanelbullar och nu har jag ett ständigt sug efter det. Och så champagnen då. Slurp!

Tur att det är stegtävling på jobbet...
Vilket osökt leder mig in på att jag har hämtat tapeterna till Minis rum nu (jag promenerade dit så klart). De är sååå fina! När vi väl sätter upp dem slänger jag upp en bild här.
Fina M har surfat på skötbord och barnvagnar. Tyvärr tror jag att vi skippar skötbordet. Vi kommer att köra på blöjbyten i tvättstugan. Det blir mest praktiskt så med vattentillgång och bänk där. Vi ska bara installera en bänk, erhm. En sak i taget bara. Just nu vill jag bara köpa en säng. Vet inte varför men det känns viktigast tillsammans med varm åkpåse eftersom det lilla livet är tänkt att komma i januari.
Jo, en annan sak jag vill köpa just nu också som känns DÖAVIKTIGT, är nya vinterdäck. Min otroligt skarpa, intellektuella och hormonlogiska hjärna resonerar nämligen som så, att de däck vi har på bilen är fullkomligt utslitna och ska Fina M kunna köra oss till BB i snöhalkan så måste vi faktiskt ha bra vinterdäck. För vi ska inte föda barn i ett snöfyllt dike, hade jag tänkt mig.
Så vinterdäck är just nu prio nummer ett i inköp för Minis skull. Typ. Väldigt logiskt och självklart som något av det första man tänker på vid inköp av bebisprylar.

Nu ska vi fira vecka 26 med en fiskgratäng från Coop och sen blir det till att promenera igen. Puh!

Kramas där ute! Det värmer.

Det jordiska

Så. Trött.

Idag har jag lyckats få ihop 23.746 steg mot nästan 17.000 steg igår. Det är ett jäkla knatande... En tjej på jobbet leder över mig. Vi är dock i samma lag så det är ju bra. Men jag vill vara värst. Vinna. Hur nu det ska gå till? Ja, ja, får se hur det går helt enkelt. Nu ligger jag på soffan och de enda steg jag tänker ta är de som behövs för att komma till sängen.

Förresten, i två vintrar i rad, när det har varit svinkallt och massor av snö ute, har vår vattenburna golvvärme i sovrummet uteblivit. Jag som alltid är lite frusen har lidit något fruktansvärt. I två vintrar har jag sovit med sockor och full klädsel. Fina M har fått lyssna på mitt gnäll.
Nu har då rörmokaren varit här en andra gång och fixat och trixat och nu, NU, fungerar äntligen värmen!! Underbart!!
Men nu, nu är jag gravid och är varm hela tiden. Nu vill jag ha svalt i sovrummet. Och svalt om fötterna... Är det inte typiskt? Skulle inte förvåna mig om det blir den mildaste vintern i mannaminne också. Så kan jag gravidsvettas dygnet runt. Och stackars Fina M får höra på omvänt gnäll, hahahahaaa!

Mycket med det jordiska.

Kram

Glad

Besöksstatistiken här på bloggen sköt i höjden efter programmet igår, vilket gör att jag känner mig som en åsiktsmaskin, hahahaa! En som ändrar sig hit och dit dessutom. Men det är kul att folk läser och kommenterar (tack, FC för intressanta vinklar!).
Nu tror jag dock att jag kommer att vara lite lugnare på den fronten. Vädra åsikter i tid och otid, alltså. För jag blir så emotionellt engagerad och med tanke på Mini så får jag nog ta det lite lugnt med sånt. Adrenalin i blodomloppet och sånt, ni vet. De susar ju in i bebisen också. Med tanke på att hon ligger dubbelvikt där inne och inte har så mycket att säga till om så jag tänkte bespara henne stresshormonerna och bjuda på lite njutningsendorfiner istället. Det ska nog inte bli så svårt.

En kul sak som jag sett fram emot men som inte blir av, är den planerade Ullaredsresan. Bästisens jobb kräver att hon jobbar då. Vi bestämde oss för att flytta fram resan istället. Trist! Inga endorfiner där inte... Får se om jag kanske kan åka ner någon annan dag med någon annan kulig kompis. Jag vill ju så gärna!

Istället ser jag fram emot blogg-/IVF-träffen i Göteborg i november! Åh, vad kul det ska bli!
Snart dags för lunchpromenad i det vackra höstvädret också. Mycket att vara glad för just nu.
Äntligen.

Kram

Lite till om programmet

SVT:s program var bra. Nu har jag sovit på saken (kom ihåg att jag i normala fall sover från kl 21...). Lisa Jarenskog har lyckats. Hurra!
Det här första programmet i serien lyfter verkligen känslorna som finns i barnlängtan. Jag menar, att längta efter barn är ju inte som att längta till sommaren eller efter mormors goda bullar. Barnlängtan handlar om livet. Det är gigantiskt stort och att få med det så gott det går i ett entimmesprogram är nästintill omöjligt. Men "Barn till varje pris?" (det där frågetecknet var väl inte där förut?) lyckas faktiskt. Jag gillar att det var ett individfokus. Och så var ju Anders Möller sjukt bra. Och homoparet. Och Krister. De var nog mina favoriter.

Spana förresten in bonusmaterialet på SVT.

Alla är olika. Det är viktigt att få fram tycker jag. Alla har olika förutsättningar och för att få det reglerat i lag så behöver det också lyftas fram. På så sätt hoppas jag i alla fall att det kan bidra till att åldersgränsen blir något högre och lika över landet, att antalet försök inte begränsas (i Australien har de obegränsat antal försök och snittet ligger ändå bara på 3,8 försök, står det på SVT:s hemsida. Det ni!), att ensamstående och homosexuella får samma rättigheter som heterosexuella par (och tvärtom för det finns en del skillnader åt andra hållet i vissa landsting också) och att embryodonation blir möjligt. Bara för att nämna några punkter jag anser vara skeva i Sverige idag.

Eftersom jag tycker att så mycket är fel idag så har jag beslutat mig för att jobba lite rent politiskt mot en del förändringar. Jag hoppas att jag orkar eftersom det får ske på min fritid. Dock kommer min blogg absolut kvarstå som privat där jag fortsätter att lufta ur mig mina tankar i tid och otid.

Till sist måste jag få säga att det är så jäkla skönt med en dokumentärserie på bra sändningstid. Äntligen får människors intellekt lite utbyte av TV:n istället för äckliga Hollywoodfruar, Båstadstrash och törstande sångtalanger. Se och lär, kära produktionsbolag!

Så, åter till vardagen med jobb, mage och stegräknare!

Kramas där ute

Kontrast

Vilken kontrast. Zappade till Gunilla i Hollywoodfruar... Stackars dotter.

kram

Spontanutvärdering

Nu har jag äntligen fått se programmet. Och som jag alltid säger; det bästa med att vara människa är att man kan ändra sig. Jag har varit galet skeptisk mot SVT:s programserie men hittills, nu efter det första programmet, så verkar det mer lovande än jag trott. Skönt!
Skönt också att det var fokus på de "mjuka" värdena och inte bara på hur själva behandlingarna går till.
Det enda jag kan undra lite över är vad Lena Andersson gjorde där. Jag måste ha missat något väsentligt, men jag trodde att programmet handlade om ofrivillig barnlöshet, inte frivillig barnlöshet. Men det är klart, det kan ju vara intressant att höra varför någon väljer bort barn i sitt liv. Själv tycker jag att det blev lite i fel forum. Men å andra sidan var det ingen stor del av programmet så det stör mig inte så mycket.

En intressant reflektion jag gjorde var att Lena nämnde att det alltid ställs frågor kring om det inte är dags att skaffa barn snart, och allt det där. Såna frågor får alla som inte har barn och det är så otroligt provocerande. Jag önskar att människor kan förstå att de lägger näsan i människors privatliv när de frågar sånt. Och alla är inte så starka och klarar av att hantera de frågorna. De skär i hjärtat istället.
Samtidigt så får ju även de som försöker få barn OCKSÅ höra att "naturens lagar" har gjort att de inte ska få barn. De borde "lägga ner", ge upp och allt sånt där.

Och, självklart, så vill jag ju att det ska vara någon som gjort äggdonation eller någon som donerat ägg med i programmet. Själv är jag ju tyvärr anonym av olika skäl...
Men när det gäller ofrivillig barnlöshet så funkar det inte att vara självisk. Som en del tycks tro.

Som sagt, mina oroliga tankar har stillats för nu och jag kommer självklart att följa hela serien. Och så blir det till att kika på 3:an den 6/10 också.

Igen, en eloge till er som ställde upp i programmet! Johanna, du var jättebra! Elida, du med!


Kram

Glad igen

Två nya följare: Sofie och ruth (vars blogg jag läser jämt)! Tjohooo! Ni är såååå välkomna!

Nu har jag gått mina första flåsiga steg i stegtävlingen. 13.875 steg har jag lyckats skrapa ihop och fler ska det bli ikväll. Målet är att få ihop minst 20.000 steg per dag.
Till det krävs att jag även promenerar på lunchen. Så får det bli. På 30 minuter får man ihop ca 3.500 steg. För att få 21.000 steg per dag så behövs det alltså ca 3 timmars aktivitet. På helgerna hinner jag ännu mer om jag orkar. Fasiken, vad jag ska gå!
Jag ska vinna det här. Kul!

När jag promenerar så där så rensar jag tankarna så bra också. Idag har jag t.ex. rensat ut det negativa kring SVT-programmet. Varför bry sig innan det ens är sänt liksom? Näe, bättre att vara glad bara. Det är roligare om inte annat.
Och så skickar jag extra kramar till de fina människor som ställt upp med sina privatliv i programmet så klart! Ni är guld värda!

Kram på er alla bra-iga där ute

Poängen?

Nyss ringde bästaste bästisen. Hon ville tipsa om dokumentären ikväll. Fina. Hon var så positiv och jag var så reserverad. Jag uttryckte min oro inför programmet. Hon menade på att det är ju positivt att de lyfter upp det och sprider kunskap.
Jo, sa jag. Men det beror ju på HUR man lyfter upp det och vad det är för kunskap som sprids. Kände att jag lät lite för negativ och fick dåligt samvete.
Men nu är jag lite arg istället. Jag vill veta vad man vill åstadkomma med det här programmet? Vad är poängen? Det vill jag veta. Den exakta poängen. För om min bästa kompis får bilder från media av hur det är att vara ofrivilligt barnlös så vill jag att det ska vara på ett allmänt plan. För nu känner jag den där känslan igen. Den där känslan av att VI får ta smällen och förklara och försvara vårt val av liv tack vare media.
Usch, jag vill inte vara med. Får ont i magen redan nu. Skit också.

Kram

Måndagmorgnar...suck.

Inatt drömde jag en helt sjuk dröm. Det var en pervers mardröm och jag vill inte äckla någon med detaljer men den innefattade maskar, senap och rumpor. I know... Därför var jag lätt illamående, förvirrad och rädd när jag vaknade av en massa dova "bonk" och "klonk" och att Fina M inte låg brevid mig i sängen. Allt snurrade i huvudet tills jag förstod att jag var vaken. Ljuden kom från badrummet och det var bara en tvål som åkt in under badkaret. Fina M tog bort fronten och det var det som lät.
Eftersom jag inte varit på toa inatt så hade jag riktigt ont i magen. Både blåsa och bebis får liksom inte plats. Kanske var det det som fick mig att drömma mardrömmar? Hursom, efter morgonens besök fick jag helt sonika lägga mig i sängen en stund till så att det onda försvann. Det är mycket med det jordiska...

Eftet en sån måndagsmorgon så kan det bara bli bättre. Stegtävlingen börjar idag. Aj, då. Det blir till att promenera ikväll... Jag ska gå och posta en del medikament jag fick över efter behandlingen. Det är en kär medkämparsyster som behöver och jag skulle ha postat allt i helgen men fick inte ändan ur soffan. Typ. Kul och bra att medicinerna kommer till nytta i alla fall! Alltså blir den här måndagen riktigt bra till slut. Men det får vi förresten veta efter SVT:s seriestart idag, kom jag på... Det ska bli kul att jämföra den med 3:ans serie som börjar den 6/10.
Det blir TV-tittarhöst!

Kram

Vardagslyx

Fina M dammsuger HELA huset och här ligger jag på soffan och surfar... Jag är bortskämd. Och det känns galet bra.

Kram

SvD

Ännu en artikel kring ofrivillig barnlöshet. En BRA artikel i SvD skriven av bl.a. klinikchefen på RMC i Malmö.

Jag tycker att den är bra för att den tar upp en del av de mest elementära ämnena inom ofrivillig barnlöshet. Betydelsefulla kärnfrågor som ofrivilligt barnlösa redan vet om men inte får ordentligt med gehör för. Det som är så bra är att artikeln är skriven av en politiker, en klinikchef och en nationalekonom. De kan sin sak i ämnet liksom. För är det något svenskar litar på så är det proffsen, inte de som är partiska i ämnet (som jag, typ). Kanske kan några fler lyssna på proffsen om inte annat...

Läs för sjutton gubbar inte kommentarerna till artikeln. Det är som vanligt outbildade (i sakfrågan) människor som bygger sina resonemang på okunskap, avsaknad av empati och gamla förlegade fördomar. Och så någon enstaka bra och fin människa som orkar kämpa på mot dessa dårar. Bara så att ni vet.

Och skulle någon rättshaverist dyka upp här och vilja kommentera en massa dumt kring ofrivillig barnlöshet så säger jag på en gång att det inte är någon idé. Jag tar bort alla såna kommentarer. Livet är större än så nämligen.

Tack till:

GILBERT TRIBO (FP), regionråd Region Skåne

ALEKSANDER GIWERCMAN, klinikchef, reproduktionsmedicinskt centrum, Skånes universitetssjukhus Malmö

ANDERS SVENSSON, läkare och nationalekonom, Lund


Kram

Helgmorgon

Tidiga morgnar på helger är ljuvliga. Det är så tyst ute. Fina M ligger och sover och jag bläddrar i tidningar och tar en kopp kaffe. Så lugnt och tyst. Jag gillar det verkligen. Just nu tror jag att jag gillar det extra mycket eftersom jag vet att de stunderna förmodligen inte kommer att dyka upp lika ofta sen.
Faktum är att jag försöker komma på massor av saker som jag tror kommer att bortprioriteras sen. Vi går på bio mer nu t.ex.. Det kommer vi garanterat inte att göra på ett tag. Och så ska vi åka bort på spa. Men så kommer vi inte att hinna så mycket mer har jag insett. Det kommer mest att bli tapetsering och shopping resten av tiden. Inte för att det är så tråkigt att göra, hihii!

Alltså, det här med att vänta... Det är som bekant inte min starka sida. Under alla behandlingar så har väntan och det faktum att vi inte kunnat planera någonting alls varit otroligt jobbigt. Men den här slags väntan är annorlunda.
Den här väntan på Mini är något helt annat. Det är väntan med förhoppning och mer nyfikenhet. Att ruva har varit med viss förhoppning men framförallt med en stor dos rädsla. Den rädslan känner jag inte längre av. Visst känner jag oro ibland men ingen rädsla. I början av graviditeten gjorde jag det men inte nu. Nu är det bara en längtan till att få träffa Mini och en nyfikenhet på hur hon är och vem hon blir. Det är lättare att vänta då och det är jag väldigt tacksam över.

Ämnen som far igenom mitt huvud i morgontystnaden. Jag är så jäkla tacksam att jag kan gråta av insikten av hur bra jag har det just nu. Det var ett tag sedan. Jag njuter.
Så att grannen fortfarande smäller i soptunnan när de slänger blöjor dygnet runt berör mig inte längre. Det blir payback time från och med januari.

Idag ska det fixas i trädgården och planeras lite till av övervåningen.

Kramas där ute

Tapetvåndan slut

Jättemage idag också (är nog bara jag som tycker det för så stor är den inte hävdar bästisen och jobbarkompisar). Det högg några gånger i höger sida när vi kikade på tapeter. Men inget som kändes direkt oroväckande.

Tapet, ja. Nu har jag ändrat mig igen. Det lilla rummet som vi redan tapetserat blir inte Minis rum. Det rum vi ska tapetsera nu får bli det istället, för vi hittade en kanonfin tapet. Den kommer från InTrades kollektion "Twilight", nr 371113. Den är knallröd med vita prickar. Tyvärr hittar jag ingen riktigt bra bild på den men den här får duga:



"Vårt" tapetställe har dessutom 20% rabatt på alla tapeter den här helgen så det blir apbra! Jag är helnöjd och kommer inte att ändra mig någon mer gång.

Lunchdags!

Kram

Nästäppa

Ligger här i sängen och är så trött att jag kan gråta.
Anledningen till att jag ändå är vaken är en envis nästäppa som började för några dagar sedan och som nu är riktigt hemsk. Det går inte att andas ordentligt och när jag väl somnar så andas jag enbart med munnen vilket leder till att den torkar ut helt. Då vaknar jag... Och så blir det till att gå upp och dricka vatten och sen börjar allt om igen.
Min lycka var fullkomlig när jag hittade nässpray (Nezeril) i badrumsskåpet. Så nu ligger jag här, nysprayad och go och väntar på att täppan ska släppa så att jag kan sova.
Och nu tror jag att det äntligen är så. Äntligen...

Gonattkramar

Magen

Idag känns magen gigantisk! Förmodligen är det för att jeansen är nytvättade och var lite trånga över höften. Då känns det som magen är stor på något sätt.
Men jag har också en t-shirt på mig som för någon vecka sedan var för stor. Det är den fortfarande men inte lika stor. Jag har alltså vuxit. Kul! Jag har också noterat att jag äter ganska mycket. Jag småäter. Det bidrar nog till viktuppgången en hel del... Jag har gått upp totalt 6 kg. Inte så mycket men för bara några veckor sedan var det mycket mindre. Men det får jag träna bort sen.

En annan sak jag funderat på är det här med sovställning. Jag sover uteslutande på rygg eller på vänster sida. Höger sida går liksom inte. Jag får lite ont i höger sida då och det känns allmänt obehagligt. Undrar om det beror på att det är mer tarmar där? Det känns som en rimlig förklaring i alla fall.
På mage sover jag inte alls numer. Det blir så mycket sprattel då så jag tror att det är obekvämt för Mini.

Äntligen fredag och på måndag börjar SVT:s programserie "Barn till varje pris". Jag har trillat in i en tvivelperiod angående det programmet igen. Alltså, rubriken... Det är rubriken som ska sätta tonen på en dokumentär eller artikel (jorå, jag har läst det på en kurs på 90-talet om ingen vill lita på mitt sunda förnuft). Då är det naturligt för mig att bli lite tveksam i det här fallet. Men, men... Jag ser fortfarande fram emot måndag kväll och hoppas på det bästa.

Höstiga fredagskramar

Hur ska jag revoltera?

Mitt jobb ska vara med i Korpens stegtävling. Alla MÅSTE vara med.
Nu råkar jag tycka att det är bra att röra på sig, men vad jag inte tycker om är när man blir tvingad till saker. När valfriheten tas bort.
På det sättet är jag född punkare. Jag liksom bara MÅSTE revoltera på något sätt. Jag gillar inte att bli tvingad eller tillsagd utan grund, så jag måste göra något drastiskt. Ett inre tvång jag får när någon försöker rätta in mig i ledet alldeles för mycket och samtidigt komma med klämkäcka "Kom igen gänget! Vi är bäst!". Urrk!, i min värld.

Så, vad sjutton ska jag göra? Roliga förslag emottages gärna!

Jag vill ju inte bara strunta i tävlingen och framstå som en svikare och surpuppa. Det vinner jag ju inget på alls. Inte ens lite stolthet.
Jag funderar på att försöka slå rekordet på företaget. Bli den som går ihop flest steg. Det blir jättesvårt eftersom de andra inte är lika flåsiga som jag är. Men det borde gå. Man kan styrketräna i 30 minuter t.ex. och då få tillgodogöra sig 3.500 steg. Lite hemmaträning och långpromenad borde få stegen att rusa i höjden. Och lunchpromenader. Och stå upp och gå på platsen när jag jobbar.
På så sätt så revolterar jag lite grann utan någon halvmesyr. Så kan jag stå där med magen i vädret sen, ta emot priset på julfesten och säga att det var lätt som en plätt när alla andra hurtiga, gymtränande dårar slitit sitt anletes svett helt i onödan för att få synas lite i denna tvingande idioti.
Även om det är bra att röra på sig då'ra...

Punkarkramar

RUL 2

Tillbaka från jobb och ultraljud.
Allt såg bra ut med Mini. Hon är en liten tjej men allt såg ut som det skulle.
Anledningen till att vi var där på RUL igen är för att det är ÄD vi gjort. Det visste jag ju egentligen (om jag anstränger hjärnan lite mer...).
Det som kontrolleras då är två artärer, uterinaartärerna. Man kontrollerar helt enkelt blodflödet till moderkakan så att det är ok. Är det för lågt kan det bl.a. vara en orsak till havandeskapsförgiftning.
Vi har ett RUL till i vecka 32 och det görs även ett i vecka 40 om Mini inte kommit då.
Kul att det finns NÅGON fördel med att göra ÄD, hihihii! Vi får se bebisen oftare än andra! Alltid något.

Vi tog inga foton den här gången. Det får bli nästa gång.

Lilla fina Mini...

Kram