Nu vet vi!

It's a boy!

Vad spännande! 

Jag har haft vissa koncentrationsbesvär på jobbet idag... Fullt fokus på bebis, hihi.

Mitt järnvärde har gått ner lite så nu ska jag starta med järntabletter. Det känns inte kul eftersom jag blir så trög i magen då, men det är väl bara till att kompensera med fibrer och vätska.

I övrigt såg allt strålande ut.

Måtten på Liten stämde med min veckoräkning och inga dagar ska flyttas på eftersom det är ÄD/IVF. Bra!

Nu ska vi fira med bubbelvatten!

Och så ska vi berätta för Mini. Nu vill vi inte hymla längre.

Kramas där ute!

Medel mot koppor

Nu är det min tur att vara sjuk. Hostar som en tok och är febrig till och från. Det har varit tungt att vabba samtidigt. Jag menar, en 3-åring som är sjuk är inte direkt nedslagen och lugn... Samtidigt har jag bara velat sova. Men se, det går ju bara inte, hahahaa! Fullt fart har det varit.

Jag vill tacka för era anti-klitips! Första kvällen efter mitt inlägg så tänkte vi använda potatismjöl. Fina M grävde igenom halva huset utan att finna något, så den tanken gick om intet och det blev ytterligare en natt med kliande. Stackars liten!

Dagen efter åkte vi till apoteket och köpte Poxclin. Jag kom på att Mini nog helst ville sätta på antiklimedel själv och potatismjöl hade nog utmanat min städnerv lite väl mycket. Så för att undvika både sammandrabbningar och städning så blev det Poxclin. Lycka!

Mini tyckte att det var en kul aktivitet att trycka fram moussen (som medlet är) och smeta ner sin kropp (och även min...) med det. Och kliandet slutade! Sååå skönt. På kvällen hade jag flaskan på nattduksbordet och om Mini kliade lite i sömnen så tog jag lite och smorde på stället hon kliade på, så sov hon genast vidare. Prisad vare Poxclin! Vi fick sova i lugn och ro alla tre.

Idag har hon inga nya prickar och inga blåsor så jag hoppas att hon kan gå till dagis på måndag. Hon saknar sina vänner lite, säger hon. Men hon älskar mig ändå, tillägger hon sen. Fina unge!

Nu ska jag krypa ner i sängen och vila lite. Magen har blivit ganska stor nu! Lägger upp en ny bild i veckan.

Kramas där ute!

Koppor och datumflyttar

Idag slår vi om till vecka 19. Tjohooo!

Det firar vi med att Mini har vattkoppor. Stackars liten, säger jag bara!

Kli, kli, kli. Natt och dag. Tårar och kallt vatten. Jag har sovit tre timmar inatt...

Enda sättet hon kunde somna på var om vi bar henne. Naturligtvis var hon också otroligt lättväckt med alla kliande koppor så hon vaknade när vi lade henne ner. Och så började allt om. Som jag lider med henne! Stackars, stackars liten. 

Hon gillar att duscha i kallt vatten men det går ju inte att göra hela natten...

Och nu är jag på väg till Malmö på möte. Jag förstår inte hur jag ska hålla mig vaken och alert. Det får bli som det blir. Jag ska försöka att sova på planet både dit och hem.

Jag har funderat på en sak som först inte var något jag direkt noterade eller reflekterade över: Sist vi var hos bm så nämnde hon att ul visade att jag var två dagar tidigare än beräknat. Jag skulle alltså vara i vecka 19+2 idag och inte 19+0. Jag gillar inte att de räknar om så där. Det är en sak om jag blivit gravid enligt det mer traditionella sättet, men nu är det de facto inte så. Vi vet med all säkerhet, t.o.m. på klockslaget nästan, när ägget befruktades. Eftersom ultraljud också har en felmarginal så kan jag inte förstå varför bf ska flyttas hit och dit? 

Jag vill inte det. Alls.

Det här kanske inte är av betydelse egentligen men för mig har det det. Jag kommer förmodligen att förlösa med planerat snitt av olika anledningar (som jag inte vill ta upp här) och då vill jag inte att det ska ske för tidigt. Vanligtvis läggs planerade snitt ca en vecka innan bf, har jag fått det berättas för mig, och redan det tycker jag är för tidigt. Om man då dessutom tidigarelägger bf så blir det ännu tidigare än en vecka för vår del just eftersom vi vet exakt bf redan från början.

Äsch, ni förstår hur jag menar. Kanske är jag onödigt petig men jag vill ha det på "mitt" sätt om det nu blir ett snitt. 

På måndag ska vi till bm samt göra ul. Då ska jag ta upp det här och säga att det inte känns bra. Vår bm verkar vettig så jag hoppas att hon kan prata kring det och inte avfärda eller förminska mina tankar.

Kramas i solen

Kuligt

Gravidfaktum:

- Tokvarma fötter. Jag avliiiider! Kommer att få börja med nätta sandaler eller fliflops vilken dag som helst om jag ska överleva...

- Minnesförlust. Jag minns ta mig tusan ingenting! Att Fina M får påminna mig om saker och händelser får t.o.m. honom att tappa hakan av förundran, för det händer aldrig i vanliga fall.

- Felsägningar. Jag är kvinnan som gav ordet "felsägning" ett ansikte. Senast idag: "Mini, nu får du sluta att kissa på mig." Vackert... "tjata" var ordet jag ville åt. Tur att jag har en tjej med humor hemma. Hon skrattade i en timme.

- Långsam matsmältning. Äter en räka och är mätt en timme. Det känns bedrövligt eftersom jag gillar mat. Och det känns ännu mer bedrövligt efter en mäktig restauranghamburgare...burp...

Ja, så är läget just nu. Livet är lite knasigt. Alla felsägningar på jobbet, minnet som lever ett eget liv, mättnadskänslan som är konstant...ja, det är lite virrigt kan jag säga.

Men jag gnäller inte! För hur det än är så berikas mitt liv lite extra av allt det där just nu. Jag får mig goda skratt mååånga gånger om dagen.

Kramar

Fisk och blöja

Igår kände jag nog Liten där inne! Som en fisk som strök förbi. Kul!

Jag tror att jag kände något redan i vecka 14 faktiskt. Då satt jag ner i bilen och jeansen tryckte lite för hårt mot nedermagen. Då fladdrade det till. Men det var så litet och så kort så jag ville känna något igen för att avgöra på "riktigt". Idag kändes det lite mer ordentligt. Förmodligen för att Liten är större nu, så klart!

Idag har vi även pratat lite med Minis dagispersonal. Vi har ett litet dilemma nämligen. Mini har slutat med blöja sedan lång tid tillbaka och sover utan hela nätterna. Men på dagis propsar de på att hon ska ha blöja vid vilan. Grejen är att Mini knappt sover dagtid heller. Hon tycker bara att det är kul med blöja för då kan man kissa var man vill... Så vi vill gärna att det slutas med det även på dagis men det verkar som om personalen inte tycker att det är en bra idé. Nu förstår jag så klart att miljön på dagis är en helt annan än hemma så det kanske är nödvändigt med blöja där. Men det känns ju väldigt onödigt när vi inte haft blöja hemma på evigheter och Mini tycker att det är en kul och bekväm grej. Men vi får se hur det blir. Är det så att Mini blir ledsen så får hon så klart ha blöja. Jag tänker att hon lär inte ha det när hon är 14 ändå, hahahaa! Då är det andra saker som diskuteras. 

Garanterat.

Kramas där ute!

Magen och städning

Imorgon går vi äntligen in i vecka 18. Vilken grej! Vi har UL den 27/4 såg jag. Jag som trodde att det var den 24:e...

Hursom, då borde vi väl kunna se om det är en tjej eller kille? Jag har för mig att det går att se i vecka 19-20 men jag kan ha fel. Oavsett så blir det så klart jättekul att se Liten där inne. Säga hej och så. 

Förresten, nu har vi en ny dammsugare!

Måste bara berätta om den efter mitt ilskna inlägg om den förra, hahaha!

Den här är superbra och drar i sig allt som kommer i dess väg. Nästan.

Nu är det bara det att den inte har en så miljövänlig märkning... Där A är bäst har den fått G. Det beror så klart på effekten att den drar el, men jag dövar mitt dåliga samvete med att vi är miljövänliga som tusan i det här hushållet och med en kombo av barn, ris, ärtor, pasta och annat smått så är dammsugaren en liten miljöbov i sammanhanget. Den behövs!

Det blev en Miele.

Och till sist: nu har jag tagit en magbild!

Jag lägger strax upp den under fliken Gravidbilder...

Kramas där ute!

Framåt

Det onda är borta och, ursäkta detaljerna, jag är galet trög i magen idag. Så det var nog bara lite tarmar som jobbade hårt igår.

Jag dricker väldans mycket vatten för att få fart på allt igen men det resulterar även i viss halsbränna så nu blir det ännu mer fibrer (jag äter redan mycket sånt). Jag minns vilka problem jag hade med nr 2-behovet förra gången jag var gravid så nu jäklars...

Till helgen ska vi äntligen köra bort lite bråte och annat till återvinningen och Shurgard. Då kan jag nog få lite ordning i bebisrummet och i vårt "allrum". Det ser jag fram emot! Och så ska vi köpa oss en ny, bra och lite större tv. Den blir nog en bra kompis de nätter jag inte kommer kunna sova innan BF. Tjohoo!

Sakta men säkert!

Kram

Ont

Idag vaknade jag och hade ont i höger sida. Jag trodde nog att det var någon form av sendrag men det blev inte bättre, tvärtom. 

Mitt på dagen gjorde det ont i hela höger sida och jag fick avstå ett födelsedagsfirande hos släkten. Vila, vila, vila. För det kändes inget i horisontalt läge tack och lov.

Jag var inte ett dugg hungrig heller så jag tvingade i mig lite lunch bara för att sekunden efter sista tuggan bli helt uppblåst i hela magen.

Nu har jag inte ont längre men är väldigt uppblåst. Jag känner mig inte så orolig utan tror att det helt enkelt kan bero på tröga tarmar. Lite stopp eller så.

Häromdan stirrade Mini på min mage och påpekade att jag blivit tjock. Hahahaa! 

Men vi väntar lite till med att berätta. Det skulle vara skönt att nå vecka 28-29 först.

Kram på er!

Antibiotika?

Tänk, nu är vi i vecka 17! Jösses... Det går framåt, hihi!

Jag gar nog en bula på magen ändå. Kollegorna noterade det idag. Själv känner jag mig bara lite tjockare än vanligt, inte så gravid. Det ska bli så spännande att se hur allt blir den här gången! 

Jag har tänkt mycket på vilken av alla medikament jag tagit som verkligen hjälpt till. Då menar jag främst den extra glukosen, antibiotikan, blodförtunnande och kortisonet.

Antibiotikan är jag extra nyfiken på eftersom allt jag vet är att det är "sånt man får vid operationer ibland". Jag har ingen aning om vilken typ av antibiotika det var.

En del kämparsystrar jag varit i kontakt med har blivit gravida just i samband med en penicillinkur också. Det är urintressant! Och nu har det slagit mig att det finns ju många olika slags penicillin. Undrar vilket som är det vanligaste vid graviditeter och om någon tagit penicillin medvetet vid IVF/ÄD? 

Vet någon av er som läser här vad folk tagit eller har ni själva tagit penicillin just vid IVF/ÄD? Vilken sort är det som tas?

Undrar hur stor verkan antibiotikan har...

Jag är bara så nyfiken! Att jag inte funderat kring detta mer och tidigare.

Hoppas att ni vet mer än jag och vill dela med er!

Kramar

40%

Idag har jag avverkat 40% av graviditeten. Det känns verkligen helmärkligt! Att det ska bli en stor mage och sen en bebis av det här känns overkligt. 

Just nu är magen lite större på kvällen. Kanske att det annars är en liten bula men det är tyvärr mest bara fett, hahaha!

Jag ska se till att ta en bild så att ni får se och avgöra själva.

I övrigt är allt som vanligt förutom en hals som krånglar. Det känns som en mild form av halsfluss, vilket jag inte tror att det är, som hållit på till och från i tre veckor nu. Himlans irriterande! Jag ska nog ta mig till en läkare någon dag...

Ja, det är vardag med andra ord. Jag vill boa i hemmet men lyckas inte få till tid när jag vill. Men det löser sig nog. Mini kommer säkert att hjälpa till allt hon orkar när vi berättat för henne. Det ser jag fram emot!

Kram på er

Mediciner

Imorse när jag borstade tänderna såg jag lite medikament från ÄD:n som ligger kvar i skåpet. Jag tänkte att jag skulle slänga dem men blev lite skrockfull bäst jag stod där och borstade och funderade. Det känns som om jag inte får göra mig av med medicinerna förrän bebisen är på utsidan.

Och framförallt så vill jag inte slänga dem. Jag vill ge dem till någon som behöver dem. Någon som kämpar som vi fått göra. Det är inga mängder med medicin men det kanske hjälper lite på vägen eller att ha som reserv om man väntar på recept eller att medicin ska bli skickad till en.

Så är det någon som behöver så får ni gärna maila mig. Jag ska kolla igenom mer exakt vad det är också så skriver jag det i mailet. 

Det kostar gratis så klart. Jag hjälper gärna till bara.

Kram

Skönt

Brösten. Jag har så in i ... ont i brösten.

Jösses, amalia.... Undrar hur länge det ska hålla på?

Och kanske har jag fått gravidhjärna också? Jag glömmer och blandar ihop saker och jag har ingen koll på något. Jag blir trött på mig själv mest hela tiden.

Ja, så är läget. Riktigt bekvämt!

Kram

En mille!

Jösses! Såg just att det varit en miljon besök här på bloggen. Hur kul är inte det?! Det MÅSTE firas på något sätt!

Hmmm, jag ska tänka ut något... Återkommer!

Idag har varit en sån där upplyftande dag. Jag har lunchat med en annan bloggare som jag aldrig träffat förut. Vilken människa! Alltså, ibland blir jag så glad av hur många bra människor det finns och idag var absolut inget undantag. Idag blev jag jätteglad! Kul!

På jobbet har det varit full fart och så många skratt. Sen fru messerschmidt aka "alla-fula-smeknamn-man-kan-tänka-sig" har slutat så har vi blivit världens bästa gäng. Vi har så kul! Och vi presterar alltid på topp ihop. Det blir riktigt sorgligt att sluta... Så är det.

Och jag mår så bra! Som vanligt. Jag njuter av varje stund, hahahaa!

Jag har kommit på att det ska bli fler klänningar längre fram. Det blir det perfekta gravidplagget i vår och sommar. Jag längtar tills jag får slippa tajta strumpbyxor och byxor som trycker.

Åh, allt känns så bra!

Kramas!

Ny vecka igen!

Äntligen! Vecka 15!

Det firade jag hos frisören igår. Ny frisyr och lite färg, så nu känner jag mig vårpiffad. 

Magen har börjat synas nu men tyvärr ser jag mest bara lönnfet ut så det är halvkul. Men det är klart att det är kul att magen börjar komma fram i alla fall! 

Nu kommer jag inte i mina vanliga byxor alls. Jag tror att jag kommer att få en jättemage den här gången, om jag jämför med förra alltså. Det är lite spännande!

Och mest spännande ska det bli att se vad det är för en liten person där inne. 

Sedan i måndags har jag lyckats med varierad kost också. Jag kan inte äta fet mat alls. Då sväller magen upp och jag ser ut som om jag var i vecka 35... 

Nu är det fokus på protein, järn och kolhydrater. Jag ska försöka att undvika järntabletter den här gången, tänkte jag. Så nu äter jag spenat och pumpafrön så ofta som möjligt. Pumpafrön är som godis så det är praktiskt att knapra på när jag är på jobbet.

Det rullar på med andra ord. Med kul på jobbet och Mini omkring mig hemma så går tiden ganska fort ändå. Hur skönt som helst eftersom jag blir så otålig av väntan.

Och den 27/4 är det dags för UL och BM igen. Då får vi reda på om det är en tjej eller kille och då börjar jakten på ett fint namn. Skoj!

Kramas där ute

BM idag

Jösses, jobbet har tagit all min tid. Jag vill så klart inte stressa så minsta stund jag haft över så har jag vilat, vilat, vilat. Därför har det varit lite tyst här på bloggen också. Men nu så!

Idag har vi varit hos bm och hälsat på. Hon tycker att allt verkar så bra. Själv tycker jag att min kost är alldeles för ensidig så den ska jag försöka att variera mer, tänkte jag. 

Vi har pratat en del om förlossning också och det finns en del att tänka på. Så det ska vi göra.

I övrigt känner jag mig inte alls gravid. Idag har jag mått bättre än någonsin och jag ska väl inte gnälla, men lite orolig hinner jag allt bli då och då. Tankar som att den lilla korven där inne slutat att växa kan dyka upp ibland. Det är lite jobbigt, men i det stora hela så är jag inte så orolig.

Hemmavid är jag nog mer stressad. Eftersom vi byggt hus och inte hunnit få allt på plats ännu just p.g.a. vetskapen om att vi eventuellt skulle göra ett försök till, så vill jag nu istället boa in oss på en gång. Helst igår. 

En del saker måste hämtas ur ett hyrförråd, en del saker ska köras till samma förråd, flyttkartonger ska packas ur, inredning ska köpas, inredning ska spikas, målas och hamras, tomten ska fixas och allt ska planeras. Och barnrum ska ordnas.

Jag blir snurrig bara jag tänker på det men nu när jag mår bättre så kanske hag kan göra mer själv och inte vara helt beroende av att Fina M gör det mesta. Det känns inte så snällt när han blir intvingad i mina hormonella små boande-projekt, hahahaa!

Och på onsdag går jag in i vecka 15!

Jösses...

Kramar!

Nu vecka, nya tag

Idag går jag in i vecka 14 och det ska jag fira genom att åka till Malmö över dagen. Skönt med lite miljöombyte även om jag mest ska jobba, men en lunchpromenad ska jag nog kunna klämma in.

Jag mår alldeles utmärkt nu. Får jag inte mat i tid får jag ett rejält blodsockerfall men jag mår inte illa som förut i alla fall.

Och visst blir jag lite trött på eftermiddagen men det är hanterbart.

Tänk om jag fick känna så här hela graviditeten, hahahaa! Vilken dröm.

Jag skulle vilja gravidträna lite men får inte ändan ur. Förstår inte att det ska vara så svårt! Men min första ansats är att ta rejäla promenader på luncherna. Om jag i alla fall kan hålla det så kan jag kanske träna lite försiktig styrka hemma två gånger i veckan. Jag menar, all träning är bättre än ingen träning. Något borde jag kunna klämma in i veckoschemat.

Nu, mot flyget!

Kramas i solen där ute!

Beredskap

Igår tog jag sista dosen medicin. Det var en slurk vaginal progesteron som fick äran. Nu är det slut. Moderskeppet tar över nu. Helt själv.

Inatt drömde jag att den rann mörkrött blod ur mig och att det blev missfall av alltihop. Sorg och tung andning när jag vaknade i mörkret.

Det är en pärs att vara gravid men det är ta mig tusan bra mycket värre att ha fått kämpa till sig en graviditet (eller ett barn eller hur jag nu ska uttrycka mig...). Jag är liksom lite skottskadad av alla kämparår och är alltid beredd på det värsta.

T.o.m. när jag sover.

Kram

Lyxproblem igen

Jag minns att min mamma hade en tvättmaskin av märket Electrolux.

Den gick alltid sönder. Nu, som vuxen, kan jag förstå känslan man kan få som ensamstående med två mycket aktiva barn när en tvättmaskin går sönder. Då behövs en reparatör helst igår. Eller en ny maskin. I min klass gick en kille vars pappa var just reparatör. Jag minns att han var hemma hos oss en gång i veckan under några månader.

Till sist fick mamma nog och köpte sig en Cylinda. Den höll läääänge och lever säkert fortfarande.

Och nu... Fina M köpte en dammsugare för ett år sedan. Electrolux. Denna familjens demon som förföljer oss. Typ.

För den här dammsugaren är det sämsta jag ägt. Vi kan inte prata om den här hemma utan att det blir dålig stämning. Ja, ni förstår vilken katastrofdammsugare det är.

Fina M hittar inte kvittot så vi kan inte byta den. Jag har lämnat in den på reparation i tron att den var sönder, men icke. "Den är bara usel", sa reparatören och log.

Förstår ni hur mina helger är när jag försöker dammsuga upp en torkad ärta under köksbordet och det blir till en enminuters-fight? Ärtan måste placeras exakt mitt i munstycket och därefter ska munstycket vickas i fyra olika vinklar och tryckas ned mot golvet i en femte vinkel. Då KANSKE ärtj-veln sugs upp i röret. 

Det är dödsångest den sekunden jag stannar upp och lyssnar efter skramlet i röret när den sugs upp. Och VM-jubel när jag hör ljudet.

För att inte tala om känslorna som far igenom min kropp när hallgolvet ska dammsugas efter att en lerig och charmig unge dundrat in genom dörren och visat sin egenplockade tussilago.

Så fort hon gått ut igen så ska finkornig, torkad lera dammsugas upp. Det tar en evighet eftersom "ärttekniken" måste användas även här.

Så fort jag ser Fina M så muttrar jag att han får minsann leta efter kvittot igen (även om det är försent att byta ut skräpdammsugaren). Och han muttrar att han inte har det.

Om vi någonsin skiljer oss så kan jag lova att det är den här förbannade dammsugarens fel. Då stämmer jag Electrolux. Och köper en Miele.

Bara så ni vet. Köper ni en dammsugare så köp för Guds skull INTE den här. Ful är den också.

Ha en skön söndag!

Kram

Lyxproblem

Jag vill verkligen tacka för att ni delar med er av tankar och kunskap. Tack!

Det blir inget fostervattenprov för vår del. Jag vill absolut inte riskera något och vi har trots allt bra värden.

Anledningen till att vi började fundera var nog att en kompis till mig gjorde provet just med tanke på de äldre syskonen. Det satte lite snurr på våra tankar, tror jag.

Nu, när vi tänkt klart, så är svaret så självklart. Det finns ingen anledning för oss att jag gör ett sånt prov. 

Vi har låg risk, haft svårt att få barn, vill inte riskera något, har absolut inget emot DS och tror på den här graviditeten oavsett. Nej, inget fostervattenprov för oss. Det vore slöseri med resurser dessutom (känns det som).

Så igen: tack för tankarna ni bidragit med!

Över till ett annat "problem"... Lyxproblem, alltså.

Vi har blivit bjudna till ett bröllop i augusti. I Italien. Jag kommer att vara i vecka 34+6 dagen för bröllopet... Nu har jag kollat flygbolagen och de vill inte att man flyger i vecka 36 så jag klarar gränsen precis.

Men jag undrar om jag orkar då? När jag kollade hur det var förra gången i samma vecka, så var jag toktrött kl 21 på kvällen. Det här bröllopet börjar kl 18. 

Det är såååå svårt att bestämma hur jag ska göra! Lyxproblem, som sagt...

Flygbiljetten kostar ändå ca 4.000 kr och så måste jag hyra bil förmodligen. Och så boende. Och present. Och klänning. Det blir en hel del pengar och då vill jag inte flyga ner och knappt orka vara med.

Men jag vill juuuuu! Svårt, svårt, svårt. Men åker jag så blir det bara jag. Fina M blir hemma med Mini.

Hur mår jag då?

Strålande, faktiskt. Jag har gått upp 3 kg av allt småätande och det stör mig lite, men jag mår inte illa längre och jag är bara lagom trött, vilket är urskönt.

Om jag sträcker på mig så spänner det och gör ont i ljumskarna och nedermagen. Det drar i senorna, typ.

Snart ut i solen! Vi vaknade kl 5:30 idag... 

Kraaam!

KUB

Det gick bra!

KUB-resultatet visade på en låg risk, 1:9500, så det känns jättebra. Liten vilade men låg lite illa för att kunna mäta nackspalten så bm bankade till lite och då sprattlade det till där inne. Stackarn... Men det var underbart att få se att det finns liv där inne. Den andra var pytteliten och syntes knappt. Det kändes inte alls lika jobbigt som förra gången. Skönt på alla sätt!

Efteråt ställde vi oss frågan om vi ändå inte ska göra fostervattenprov ändå. Jag vet inte riktigt hur vi resonerade men fokus ligger så klart på Mini och hur hennes liv kan tänkas bli. Jag vet att det låter hemskt, men det var så vi pratade.

Sen googlade jag mer på information om fostervattenprov. Jag menar, ska vi nu göra ett sånt så vill jag veta mer för jag vet väldigt lite om jag ska vara ärlig.

Efter några minuters googlande så vill jag absolut inte göra fostervattenprov... Allt jag läser visar att riskerna slår ut resultatet (i mina ögon). Det känns som om den info vi får ut av ett sånt prov ändå inte spelar så stor roll för oss. 

Hur resonerar ni? Är det någon som vill dela med sig? Är det kanske någon som gjort ett fostervattenprov? 

Jag trodde aldrig att jag ens skulle tänka på något sådant faktiskt... Bara tanken gär att jag känner mig lite hjärtlös. Och det känns inte heller rätt eftersom det faktiskt kan vara ett stöd för många!

Är det kanske bara jag som är hormonig?

Jag är så velig helt plötsligt...

Här är i alla fall en bild på miraklet! En himlans suddig bild men ändå...

Kram