Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

söndag 6 juni 2010

Småtankar

Kalaset jag var på var sådär. Tjejen F lyckades haspla ur sig en dum sak (som inte ens är värdig att nämnas på min fina blogg) men vi blundade för den och avvek hemåt ganska snart efter det. Ibland är det bara såååå skönt att få vara hemma helt ifred. Eller hur?

Idag har jag faktiskt hunnit med att fundera en del på ÄD också.
Ibland tänker jag sunda tankar som t.ex. "undrar om jag kommer att känna något när embryot fäster?" eller "undrar om jag kommer att känna mig extra nervös för att röra på mig när jag åker hem från Åbo?".
Men ibland dyker faktiskt helt bisarra tankar upp. Såna som man inte "får" tänka om man ska vara politisk korrekt... "Tänk om donatorn är jätteful." (hur man nu definierar det?) eller "Tänk om donatorn är jättekorkad."
När jag tänker så känner jag mig lite elak och nervärderande, för vad säger t.ex. att jag inte är korkad eller jätteful i en del personers ögon?
Samtidigt så tror jag att det är helt vanliga tankar att ha vid en ÄD. Det hör till på något sätt. Jag måste få oroa mig lite och tänka knasiga tankar. Det gör även de som är gravida på vanligt sätt så därför tycker jag att det är nästintill ännu mer befogat när man ska slänga in ett "importerat" ägg i mig. På något sätt.
Knasiga tankar måste få passera. Så länge de inte stannar kvar så är de nog bara nyttiga.

Ibland tänker jag också på hur gärna jag vill att en del i min omgivning ska förstå hur det är att vara 40 år, ofrivilligt barnlös och försöka, försöka, försöka. Men det skulle vara helt orimligt för alla att förstå. Det går bara inte att begära av folk. De måste få leva sina liv samtidigt som jag lever mitt. Så är det bara. Jag önskar inte någon att genomgå det jag genomgår när det kommer till att försöka bli med barn, så varför ska jag kräva att folk ska kunna förstå? Makes no sense. Jag blir bara glad om de har det bra.
Nej, jag vill bara att mina närmaste ska finnas där och trösta när det blir fel eller glädjas med mig när det blir rätt. Precis som jag gör för dem och precis som vanligt men med lite större livsfrågor i fokus än det mer vardagliga.

Och några extrakramar när det blir fel förstås.

Trevlig kväll!
Kramas mer därute

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar