Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

fredag 23 januari 2015

5+2

Inatt vaknade jag av att jag inte kände något alls. Ingenstans. Gissa om jag hade lätt att somna efter det konstaterandet?! Hahahaa! 
Hur nojjig får man bli?
Så här dagtid så känner jag av brösten och det är allt. Och så måste jag äta mellanmål annars får jag en obehagskänsla i magen. 

Varför ringer inte Fru Gyn? Pirr!

Kram
Upplagd av Wilda Mathilda kl. 12:52 Etiketter: ,

5 kommentarer:

  1. cookie2724 januari 2015 kl. 11:57

    Tänker på dig och håller tummar 🌸

    SvaraRadera
  2. Wilda Mathilda24 januari 2015 kl. 13:19

    Men hej!!! :-)
    Vad kul att "se" dig!
    Tusen tack och kramar

    SvaraRadera
  3. Anonym24 januari 2015 kl. 14:33

    Det är så fantastiskt glädjande att höra att ni äntligen, efter så många turer, väntar ett nytt underverk! Jag håller alla tummar och kommer att följa resan om möjlighet ges här på bloggen. Du och Mini har varit en sådan inspiration under vår egna resa! Det är nästan så att jag funderar på att ompröva vårt beslut om att glädje över ett mirakel får räcka :-)
    Kramar /Tossan

    SvaraRadera
  4. cookie2724 januari 2015 kl. 18:00

    Jag läser alltid men jag är bara dålig på att kommentera :).
    Kram!!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)