Brorsan

Tänk att jag räknade ner när jag knaprade Provera men inte nu. Det ska det bli ändring på.
Igår: 20% av kuren avklarad.
Idag: 40% av kuren avklarad.

Jag känner inte av någon som helst biverkning. Inget som ömmar eller känns svullet. Än så länge.
Varför gör det ondare för varje gång man tar sprutorna? Idag sa jag till och med "aj". Eller är det helt mentalt? Förmodligen är det så men det finns ingen förklaring till det heller. Så det är väl bara att acceptera och bita ihop. Jag fokuserar på skutresultatet som jag vill uppnå istället.

För övrigt har det varit en galen dag på jobbet och det var faktiskt ganska skönt. Jag har inte haft en tanke på annat än jobbet. Full fart och mycket att göra. Precis som jag gillar.

Imorgon ska jag ringa min fantastiska lillebror också. Honom har jag inte alls berättat om men han är det finaste som finns. Han vet allt om mig och IVF:en. Min man brukar säga att han tycker att det är konstigt att jag pratar mens med min bror. Jag förklarar att det är ganska oundvikligt när man håller på med IVF och att min bror är härdad. Vi har alltid stått varandra nära så jag tror inte att han blir så chockad. Det är inte så att jag berättar detaljer direkt. Och det är inte mensen som är huvudtemat i våra samtal. Hur trist skulle inte det vara?! Och lite rubbat kanske.
Inser att jag har otroligt fina människor omkring mig. Vilken tur jag har!

Förresten ska jag springa Vårruset med jobbkompisarna. Det blir skoj.

KRAM på er