Igår såg vi på bio. Efteråt gick vi till en bar som heter KB och njöt av ett glas vin.
Med risk för att låta alkoholiserad, men vad skönt att kunna ta ett glas vin när man känner för det. Att inte få göra det utan att vara gravid är trist.
Tidigare på dagen hjälpte jag och maken min bror och hans tjej inför deras flytt. Efteråt gick vi till ett fik för att njuta en kaffe och smörgås i lugn och ro. Det gick så där.
Det enda lediga bordet fanns bredvid tre barnfamiljer som bestämt sig för att luncha ihop. I tre timmar. Nu råkar det vara så att både jag och maken älskar barn så vi hade inga problem med dem. Men föräldrarna...jösses.
Ungarna hade slängt mat på hela golvet. Det låg bestick i matkladdet. Och barnens mössor och strumpor. Ett barn välte ut ett helt glas vatten över bordet och missade oss med en millimeter. Ingen torkade upp det. En annan unge gick fram och slog på mig.
INGEN av föräldrarna reagerade på något. De klädde på barnen genomblöta strumpor som legat i matkladdet på golvet när de skulle gå. Det såg ut som ett bombnedslag när de äntligen gick. Och jag lovar att det inte bara var vi som reagerade på hur det såg ut och hur de vuxna agerade.
Vad är det med folk? Har de ingen som helst uppfostran? Och hur ska deras barn bli när de blir större? De kommer aldrig lära sig något om hänsyn. Eller respekt heller för den delen. Märkligt är det i alla fall. Jag trodde att de flesta ville lära sina barn om sådana saker.
Personalen på kaféet såg väääldigt trötta ut.
Men hej kära ni!
3 veckor sedan
Vad skönt att ni orkar göra något annat! Är på tok för förkyld och för tom i hela mig för att ta tag i annat än vika tvätt och renbädda barnens sängar..
SvaraRaderaTycker ni gör det fantastiskt bra!
Glömde kommentera familjen. Tror jag hade haft svårt att säga något (även omman naturligtvis eg inte har något med saken att göra). Tror tyvärr attdet håller på att växa upp en hel generation med själviska egocentriska människor. Ursäkta att jag låter trött och cynisk men jag är tyvärr en del av det- i och med curlandet av mina älskade barn. Man vill ju sina barn det mesta och ibland tror jag det slår över. Fast blöta sockor på små barn känns ju inte direkt som omtanke :-/
SvaraRaderaHahahaa! Ja, jag kan förstå hur det känns ibland när vi gnällisar sätter igång. Men jag tror att du har rätt för jag ser det här mycket oftare nu än för bara några år sedan.
SvaraRaderaKlart at man ska älska sina barn! Ibland är det nog bara bra att säga till dock. Själv är jag uppväxt med att alla vuxna sa till oss busungar konstant. Vi var ett gäng eftersom jag lekte med mina kusiner en hel del också. Fem barn som alltid busade kan nog vara nog så jobbigt...
Men vi fick aldrig störa utomstående så mycket och vi hade alltid torra strumpor.
Det är ju också av omtanke för barnen jag vill att föräldrarna ska bry sig lite mer.
Men ja, ja....det är som det är på något sätt.
Ungarna var i alla fall väldans söta. :o)