Jag kan inte sova. Tror att det är stress. Bara att läsa mitt näst sista inlägg från igår får mig att inse det ännu mer. Hela situationen börjar bli outhärdlig även om jag fortfarande är vid gott mod. Men det är för mycket nu. Att då också få en chans att kanske bättra på oddsen genom att kunna matcha RH-faktorer och blodgrupper med donatorn borde vara något bra. Så blir det bara ytterligare en motgång. Det får bägaren att rinna över.
Hade jag inte fått mensen igår skulle jag också ha tagit en Procrenspruta. Med tanke på det här blodtjafset så var det kanske bara bra att mensen dök upp för tidigt och förstörde allt. Nu ska jag istället ta sprutan den 10/3. Det förstod jag inte förrän jag läst igenom mailkonversionen med Riga igen.
Tyvärr så gjorde mensen också att vår planerade semesterresa gick åt skogen. Nu blir det ET då istället. Visst, det är viktigast men en semester är vad jag behöver. Jag har inte lämnat hemmet för en semester på väääldigt länge nu. ÄD tar all tid och alla pengar.
Imorgon blir en jobbig dag. Vi ska ringa runt till alla kliniker vi kan hitta. Problemet är att så fort vi nämner att vi gör ÄD utomlands så vill ingen hjälpa oss. Det är nämligen olagligt i Sverige. Att hjälpa någon som gör ÄD utomlands. Läkarna får inte skriva svenska recept eller göra provtagningar åt oss. Så vi måste antingen ljuga eller hitta någon som blev läkare av rätt anledning (medmänsklighet).
Tyvärr så är det nog lättare att hitta någon som kan skriva en remiss eller testa mig då. Det blir knepigare för M tror jag. Men allt det där lär vi märka om några timmar. Vi får se hur det går helt enkelt.
Till dess ska jag inte få fler psykbryt och jag ska inte svära så infernaliskt. Det ser otroligt fult ut.
Men jag undrar fortfarande vad vi gjort för ont?
Till sist tänker jag mycket på alla ni som finns därute och som kommenterar, stöttar och kommer med konkreta och kloka råd. Det är helt fantastiskt. Jag är så glad, så glad att ni finns. Utan er hade den här resan vart så otroligt mycket jobbigare. Faktiskt.
Nu ska jag köra ner trynet i kudden igen och försöka att somna om.
Kram
Lösenordsskyddad: Hur är det nu?
2 timmar sedan
Det känns så futtigt... men här hålls det tummar och tår för att ni ska finna en gnutta medmänsklighet!
SvaraRaderaKramar!
Tack för futtigheten. Den är inte alls futtig för mig. :o) Tvärtom.
SvaraRaderaKram
Måste Ni säga hela sanningen när Ni ringer: Vi ska ut på långresa (utanför Storstockholm och bli förälder är livets största resa) och vill veta våra blodgrupper ifall vi skulle hamna på sjukhus (BB Stockholm om 9 månader);-).
SvaraRaderaMan ska alltid säga sanningen men alla sanningar behöver inte sägas och ändamålet helgar medlen.
Kram Therese
Jag upprepar Strandkliniken. De är öppna med att de hjälper AVA Rigas patienter. Helprivat och dyrt som fan (flera tusen för ett besök) men förmodligen inga inga problem. Och ni kan till och med få era recept om jag fattat det rätt - och då är ju de där tusenlapparna värt det eftersom ni slipper medicinkostnaden.
SvaraRaderaTack Therese! Ja, vi försöker att ljuga men de går visst inte. Vi får oftast ett nej och blir hänvisade till husläkaren... Suck!
SvaraRaderaFC: Absolut! Strandkliniken är kanonbra på det sättet. Men för en gångs skull tänkte vi att vi kanske kunde få den vård vi är berättigade till. Vi har lagt ut 120.000 kronor hittills och Strandkliniken kan våra namn mycket väl vid det här laget. Så det känns som tusenlapparna flyger iväg lite väl fort... Men jag har fått kapitulera helt enkelt. Strandkliniken är bäst när det gäller. Kostnaden vägs ju faktiskt upp av att man slipper allt förbaskat strul och ångest.
Jag har lärt mig att strunta i allt vad system heter och gå vår egen väg. Tusen tack för din push i rätt riktning!
Kram