UL:et

Det blev blandade känslor där på britsen... Den ena tvillingen har börjat tillbakabildas och det fanns ingen aktivitet alls. Det känns lite sorgligt men samtidigt så vet jag så väl att det är något jag inte kunde påverka i alla fall. Naturens gång.

Så är det bara. Och det hade nog hänt för någon vecka sedan skulle jag gissa. Den var så liten och inte så tydlig.

Barnmorskan flyttade raskt över fokus till det andra lilla pyret som var "perfekt", som hon uttryckte det. Vi kunde se hjärtat, huvud, mage armar och ben tydligt. Helt fantastiskt! Och medan vi tittade en gång till på den andra som inte är längre, så sprattlade pyret runt och slog volter. "Titta på mig! Titta vad jag kan! Fokusera på mig istället", såg det ut som hon/han ville säga. Det var faktiskt lite sött.

Jag började gråta av lycka, men kanske var det lite av sorg också? Jag vet inte. Jag tror det var av lycka. Jag blev lite överväldigad av att allt var så välutvecklat på den som levde. Det såg ut som en liten bebis redan! 

Barnmorskan var så förstående och tröstande och hon var så bra på att vara positiv och glad. Det var bra.

Lite moloken blev jag men är absolut och mest lycklig! Det var så skönt att få se en ny liten kärlek där inne. Så vackert!

Och den 12/3 är det dags för KUB. Jag lämnade blodprover imorse. Vi är på bana.

Bjuder på bild även om den är lite suddig.

En riktigt orättvisande bild är det nog allt, för vi såg allt mycket tydligare.

Men det gör inget! För vi ska få bli föräldrar igen. Tjohoooo!

Kramar