Jag vill

Ny dag, nya känna-efter-beteenden.

Jag hoppas att jag är gravid och att hormonerna har börjat spruta ur öronen på mig, för jag blev just tårögd över att sitta och planera lite med Fina M. Alltså, jag blev gråtfärdig över INGENTING.
Snälla, låt det vara hormoner och inte trötthet. Hehehee....

Imorse när jag satte mig upp i sängen så sa jag till Fina M att jag tror att jag är gravid.
-"Varför tror du det?", frågade han så klart.
-"Jag vet inte. Jag bara tror det. Kanske för att jag inte känner något men nu spände det lite i nedermagen och ilade ner i ljumsken, det gjorde det förra gången. Men mest känner jag ingenting och jag känner mig smalare än tidigare. Kanske är det någon som suger upp alla hormoner jag har i mig ändå? Så känns det.", sa jag.

Och så känns det men jag vet mycket väl att jag kan ha tokfel. Så klart är det mesta önsketänkande. Jag VILL så gärna att jag gott kan inbilla mig allt det där. Lätt!

Men idag är det lördag och vi ska fika hos grannen (soplockssmällar-grannen! Hahaa!) som är höggravid. Jag hoppas att jag blir smittad av hennes gravidbasilusker så att jag också blir gravid. Ååååh, jag vill så att jag blir grön i ansiktet!

KRAM