Oj, mitt förra inlägg var visst en het potatis!
Besöksstatistiken steg ordentligt... Och TACK för alla bra kommentarer!
Jag har skrivit om WHO och Innocentideklarationen förut så jag tänker inte göra det igen. (Lägger ut länkar sen, just nu hinner jag inte)
Däremot vill jag påpeka att jag så klart inte är emot amning på något sätt. Vill man amma i 15 år så får man väl göra det.
Vad jag mest ville säga med mitt förra inlägg, och här känner jag att jag vill förtydliga mig lite, är att jag inte anser att man ska vädra sina åsiktet om andras ytterst personliga val hur som helst. Och amning eller bli med barn är ämnen som ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag har jobbiga erfarenheter av det själv.
Jag har delammat och kompletterat med ersättning. De som följt bloggen vet att jag fick bröstböld och blev tvungen att amma med endast ett bröst. Det kunde ha gått strålande att helamma med bara ett bröst. Om jag hade velat. Men av en del personliga anledningar, som jag inte VILL ta upp med alla, så gjorde jag inte det.
Därför tycker jag att det är ytterst idiotiskt av utomstående att kommentera min amning (eller andras). De som gör det har ingen aning om varför jag gjorde det och även om de visste varför så blir jag ledsen av att någon försöker säga till mig vad som är rätt och fel. Jag vet bäst själv vad som är rätt och fel för mig och mitt barn, faktiskt. Jag är inte dum.
Jag är en sån mamma som vill laga all mat själv. Jag kan en hel del om nutrition utan att vara en expert. Jag kan mycket om kost till barn och jag har en vän som jobbar med det som har varit snäll nog att svara på en del frågor.
Jag vet att barns tarmar utvecklas, precis som resten av deras kroppar.
Jag vet att mycket mat innehåller skräp eller mindre bra ämnen så jag köper ekologiskt.
Och jag kan massor om gluten av rent intresse eftersom jag har en glutenallergiker ingift i den nära släkten och jag lagar ofta glutenfritt.
Men när jag hör otacksamma människor som rackar ner på mina val, utan att de har liknande erfarenheter eller kunskaper, då blir jag så otroligt ledsen, arg och sårad. Jag VET massor men av olika anledningar som väger tyngre än att nödvändigtvis amma så valde jag att delamma.
Min största önskan är att folk fokuserar lite mer på sig själva istället för att vädra nedlåtande åsikter.
Många som gör det försvarar sig ofta med att "jo, men jag menar de som KAN amma men som väljer bort det...". Jag kunde. Jag gjorde ett val. Och? It's my business.
Handen på hjärtat, hur många känner någon som valt bort amningen helt och hållet? Från dag ett. Helt frivilligt?
Jag känner ingen och jag har en enorm bekantskapskrets.
Att man kompletterar med ersättning är faktiskt inte farligt. Det vet jag.
Men nu lämnar jag det där ämnet för jag orkar inte dravla om det mer. Jag återkommer väl nästa gång jag hör någon klanka ner på oss ersättningsmorsor och jag inte orkar med att vara tyst som vanligt, hahahaaa!
Idag är jag i vecka 4+1. Är inte det så mycket roligare, säg?! Hihi!
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
1 dag sedan
Ditt förra inlägg var mycket bra. Det är bra att någon vågar ta ton mot de som av missriktad välvilja eller andra skäl lägger sig i de val andra människor gör. Det är bra att sprida information om att man kan välja olika vägar när det gäller matning av spädbarn och att det finns andra alternativ än amning.
SvaraRaderaHär hittar du tex en mamma/journalist som brinner starkt för flaskmatning och för rätten att själv välja hur man vill mata sitt barn. Det är mycket intressant läsning, kanske främst inläggen om hennes personliga erfarenheter av bemötandet i den svenska vården.
http://johannastenius.blogspot.se/search?q=flaskmatning&max-results=20&by-date=true
Hälsningar Lisa
Fast jag vill gärna höra dina åsikter om gluten mm. Jag vill lära mig mer och läser bl a din blogg för dina åsikter och kunskaper. Jag tycker det är jättesvårt att hitta i kostdjungeln. Vill förstås ge mina barn så bra mat som möjligt med så lite tillsatser. Jag kämpar med två känsliga barnmagar.
SvaraRaderaJag känner en som valt bort helt frivilligt från dag 1! Skulle aldrig drömma om att anklaga henne för det.
SvaraRaderaOch har hört att många kvinnor gör det i Frankrike.
Håller f ö med dig i saken.
Jag kommer ihåg när du skrev om problemen med bröstbölden och att folk blev förskräckta över att du lade av att försöka med det bröstet. Helt obegriplig reaktion tycker jag, som har ammat två barn (samtidigt) med två bröst - och det har räckt till dem.
SvaraRaderaJag valde bort amning med barn nr 2 redan när jag var gravid. All ångest som kom av att bara tänka på hur det var att amma mitt första gjorde att jag inte ville utsätta varken mig själv eller mina barn eller någon annan i min närhet för risken att jag skulle bli likadan igen. Vi mådde alla toppen under den första tiden istället.
SvaraRadera