Snart...

Imorgon är det dags. Då blir det insättning. Jag börjar bli nervös, men inte av någon bra anledning.
Jag är nervös för att jag har så "ont" i nedermagen. Det känns som om jag har sju liter gaser eller nåt insprutat i magen. Det spänner och drar.
Tänk om slemhinnan är på väg att lossna? Det är det jag är nervös för. Den var ju över 10 mm för fem dagar sedan, hur stor är den inte NU? Jag nojjar, nojjar, nojjar. Men kan som bekant inte göra så mycket åt saken.
Och så har jag glömt att hämta alla medicinerna på apoteket. Smart. Apsmart.
Jag har Progesteronvaggisar så att det räcker ikväll, imorgon och onsdag morgon, d.v.s. fyra stycken kvar. Och jag har Fragminsprutor här hemma men har ingen aning om jag kommer igenom säkerhetskontrollerna på Arlanda med ett handbagage fullt med sprutor. Eller ens med EN spruta.
Förresten, jag vet att man inte får ha stickföremål med sig. Sprutorna får stanna hemma och ska jag ta dem tidigare så får jag väl köpa på kliniken.

Ja, som ni märker så snurrar tankarna. Det bästa jag kan göra är att lägga mig tidigt och ta tjuren vid hornen imorgon bitti.

Håll tummarna kl 10:30 (svensk tid)!

Många kramar