Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

lördag 12 januari 2013

RD5

Näe, jag känner ingenting. Suck.
Nu börjar den där jobbiga delen av ruvningen....

Kram
Upplagd av Wilda Mathilda kl. 20:42 Etiketter: ,

7 kommentarer:

  1. Jess12 januari 2013 kl. 21:27

    Äh, du är gravid tills motsatsen bevisats, och jag kände inte ett smack de fyra ggr jag varit gravid. Eftersom jag har lite mediala förmågor så har jag en känsla, men den delar jag inte med mig förrän du ger grönt ljus.
    Jag läser här varje dag, tack för att du uppdaterar så ofta!
    Stor kram!!

    SvaraRadera
  2. Charlotte12 januari 2013 kl. 21:58

    Samma här! Vi får sucka ihop.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wilda Mathilda13 januari 2013 kl. 08:33

      Vi får inte tappa hoppet!
      Men sucka måste vi få göra. Absolut ihop!

      Kram

      Radera
  3. Timea12 januari 2013 kl. 23:29

    Det kommer att gå bra. Jag har positiva känslor :-).
    Kramar

    SvaraRadera
  4. Wilda Mathilda13 januari 2013 kl. 08:32

    Jag ska försöka att hålla hoppet uppe!
    Om jag minns rätt så kände jag nog inte så mycket då heller.
    Hm, måste kolla upp det.

    Tack, fina ni!

    Kram

    SvaraRadera
  5. Hanna13 januari 2013 kl. 09:24

    Ja, jag tyckte nog att tiden från Äl+5 var jobbigast, det här inlägget skrev jag på Äl+10 när det senare visade sig att jag var gravid med MT: http://hurdetkanbli.blogspot.se/2011/06/klockan-ar-0443.html
    Men det gick ju vägen ändå!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wilda Mathilda13 januari 2013 kl. 12:46

      Vilket fint, men otroligt sorgligt, inlägg! Tack för att du delar med dig, för det där hade jag inte läst förut.
      Jag lovar att inte tappa hoppet än.

      KrM

      Radera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)