Äntligen! Ett svettigt pass på F&S. En bekant var där och bästaste kom dit hon med. Hennes äldsta tjej var på barnjympan samtidigt men kom upp till oss när det var dags att köra avslappning. Hon satt så tyst och fint, uppflugen på en hög plint. Jag kunde inte slappna av alls, ville bara smyga fram och säga hej så jag gjorde det. Solsken!
Så vi satt där på plinten tillsammans och viskade och tittade på "tanterna" som låg där och blundade. Fina M kom dit från gymmet också.
Nästa pass: familjejympa. Läbbigt! Skulle jag klara att se alla lyckliga föräldrar som leker runt med sina söta, fantastiska barn? Eller skulle jag bryta ihop?
Nej, jag klarade det. Lilltjejen ville köra familjejympa så så fick det bli. Jag, hon, bästisen och M som tittade på. Tack vare denna lilla 4-årings totala fokus på mig så kunde jag inte bryta ihop. Jag kunde inte svika och bara gå. Jag hade så kul, så kul!
Tänk, jag klarade det. Och hade kul samtidigt.
Nu ska vi ut i solen och fika.
KRAM
Lösenordsskyddad: Hur är det nu?
1 timme sedan
Åh! Vad fint! Vad fina ni måste sett ut!
SvaraRaderaHa en lika fin kväll med!
Men vad kul! Du är fantastisk som gör sådana grejor! Som inte bara ratar allt vad barn heter bara för att du kämpar så för att få ett eget! Det finns inte många som du ska du veta :)
SvaraRaderaTack på er!
SvaraRaderaJa, men det är klart att jag är nervös när jag är i såna situationer. Jag vet aldrig hur jag ska reagera. Men å andra sidan så när en litet charmtroll på fyra år inte vill annat än att jympa med just mig så KAN jag bara inte bry mig om allt omkring mig. Då är hon viktigast på jorden och då VILL jag inget annat än att leka med henne.
Sen ligger alltid min önskan om barn och gror i bakhuvudet men det kan jag inte låta gå ut över en oskyldig liten tjej. Det är otänkbart för mig.
Tänk att det ska till en liten 4-åring att få mig att rycka upp mig ibland. Barn är fantastiska. Men det vet ju alla... :o)
kramar till er